Håhhå. Googlade runt i går efter olika sömntips för småbarn och läste föräldraforum där folk berättade om sina vanor och blev egentligen inte särskilt mycket klokare, för det finns hundrasjuttiotvå olika skolor om Hur Man Ska Göra För Att Få Sova.
Tycker mig se en indelning i ungefär två principer:
1: Duktiga rutinmamman
2: Snälla hippiemamman
Till den första kategorin räknar jag alla som försöker få ordning och reda på sitt liv och vill göra det mesta rätt och enligt boken. De planerar barnmatsmenyer, dagsscheman, växelverkanlekar och står ut med systematiska sömnskolor och får det verkligen att funka. Många av dem hyllar
Anna Wahlgren och säger att de aldrig skulle ha överlevt utan
Barnaboken.
Till den andra kategorin hör kanske egentligen lika många böcker, men av en helt annan sort. Hippiemammorna, eller nåjo, naturmammorna kanske, vill följa den uråldriga modersinstinkten och barnets rytm. De har barnet i bärsjal dagen lång, ammar så fort det piper och i minst ett år (eller till och med två-tre), låter barnet somna när det är trött och smaka på mat när det är hungrigt, och då är det fingerfood/plockmat och
baby-led weaning som gäller. Och också det här fungerar, åtminstone för en del, som bara uppger sig vara glada och harmoniska.
De flesta är väl någon sorts blandning av de här två, åtminstone i sina strävanden. Hur det blir i verkligheten är sedan en annan sak, åtminstone för min del. ;) Och beger man sig in i djungeln av råd och metoder verkar det nog lite svårt att hitta ut, för det finns hur mycket som helst att välja mellan. Så vem säger vad som fungerar för oss? Många flerbarnsföräldrar uppger nämligen att det som funkat med första barnet inte alls funkar med det andra eller tredje, eller tvärtom. Barnen är ju ändå individer redan från start.
Hittills har jag ju inte läst några böcker alls utan bara tutat och kört, litat på att vi får det att fungera med tiden bara. Och det gick ju busenkelt i början när dottern bara sov hela nätter helt av sig själv och var glad och nöjd för det mesta ändå, trots vissa perioder förstås. Men nu har jag börjat fundera vad vi riktigt ska ta oss till, för jag tycker att fem månader är en ålder då hela nätter kunde infinna sig igen, inte bara för min skull utan för dotterns också.
Så. Efter googlandet i går och lite plockande från en metod här, en metod där har jag kokat ihop en egen soppa som mest består av MAT.
Dottern sov ju tidigare hela nätter så jag vet att hon kan göra det. Hon slutade för att hon hade någon sorts växtperiod, hon högg i bröstet mitt i natten som om hon aldrig fått mat förr. Nu har det ändå mera blivit en vana, tror jag, för nattammandet är mera snuttande än desperat hunger. Hur som helst, även om hon inte är döhungrig nattetid längre så vill jag inte börja "tvinga" henne att somna om utan bröstet förrän jag är helt säker på att hon fått tillräckligt med mat dagtid, så nu ska vi verkligen börja satsa på potatismos och bananer, snart också lite kött och så tänker jag införa kvällsgröt också. Hittills har vi mest smakat då och då, och det mesta går ner med ganska god aptit (förutom broccoli som hon bara spottade ut i går, till hennes fars stora nöje).
Andra ingredienserna i min stora plan är sång och lugn. Oberoende metoden så betonar alla sömnskolor vikten av att föräldrarna hålls lugna och att barnet känner sig tryggt, för bara då kan det lära sig somna själv. Och för att hållas lugn måste man vara bestämd och visa barnet att det är okej att sova nu, att allt är tryggt omkring det. En del klarar av att hålla sig lugna genom att systematiskt rabbla någon ramsa, andra pajar och smeker, några sjunger, somliga gör alltihop. De gånger jag lyckats få vår bebis att somna om genom att sjunga för henne och vänligt men bestämt hålla henne stilla i sin säng har de senaste veckorna blivit fler, så jag tror det ska gå att få bort också nattamningen genom att göra så.
Så planen, eller egentligen den utvidgade planen, är nu att i en veckas tid satsa stort på maten och med den även rutiner, dels för att jag tror mattider är en bra grund att ha när barnet sedan växer och dels för att det ju blir lättare för mig att komma ihåg allt om vi har några klockslag att följa varje dag.
Om inte bara mera mat får dottern att sova bättre så tänker jag under mellandagarna satsa på någon form av sömnskola, det vill säga helt enkelt lämna bort nattamningarna och trösta henne på annat sätt. Pappan är nämligen ledig mellan jul och nyår så vi är två som kan turas om både natt- och dagtid, vilket ju är en stor hjälp.
Sen ska vi inleda 2010 med hela nätter. Jepp. Det är planen, haha. Men på allvar, det måste lyckas. För jag vill vara en gladare och piggare mamma och även om det kanske låter som en självisk plan att få tillbaka sina åtta timmars nätter så tror jag det i längden bara gör gott åt barnet att få sova långa nätter, faktiskt. Helst tio, tolv timmar.
Och som bonus så tror jag hela nätter skulle hjälpa mig att så småningom, inte ännu och inte fort, men snart nog, hitta ut ur den här mammabubblan och kunna börja prata om något annat än sömn och bananmos med folk. För just nu tänker jag inte på hemskt mycket annat och oberoende om vännerna försöker tala med mig om världspolitik eller popmusik så är intresset ganska lika med noll. Sorry.
Men ge mig lite tid bara. Och vilken tur att jag får skriva av mig här va, och att bara de som är intresserade behöver läsa. ;)
Till slut ett sidospår: FY vad kallt det varit de senaste dagarna, närmare -15 varje morgon! Jag tackar igen Finska staten och vinterkriget och alla duktiga mammor som ligger bakom idén med moderskapsförpackningen, för utan den skulle jag inte våga mig ut. Tunn yllehalare under, varm foderhalare på och in i sovpåsen med söta hjärtan på, allt från FPA:s mammalåda alltså, så är älsklingen varm hela dagen genom vinterstaden. Man skulle själv ha en sådan mundering...
