Tre skulle jag vara hemma

...men så blev det tydligen inte för klockan är ren halv fyra och jag väntar på att nattbussen ska starta (på tok för långa taxiköer, hade helt glömt hur det är!).

Och vet ni, det är så galet att de som sitter här i bussen inte har någon aning om hur speciellt det här är för mig, att jag inte är bara en nattsuddare bland andra utan att jag varit ute för första gången på evigheter och det var riktigt sjukt spännande! Och att trots att jag haft jätteroligt så märker jag nu hur jag saknar saknar saknar min lilla älskade vilda bebis, och hur ska jag klara av att lägga mig utan att väcka henne och snusa henne i nacken och känna på mjuka kinderna och pussa lilla runda pannan? Ska krama henne hela långa dagen i morgon!

(Men visst var det roligt att vara ute också.:D )