Ska vi våga oss ut?

Jag börjar förstå varför en del mammor hellre hålls hemma. Jag skulle vilja ut på stan i dag för har varit hemma så gott som hela veckan men om lilla bruden sen tänker få raseriutbrott och bara skrika så mår nog mina nerver bättre om vi bara är hemma... o andra sidan mår jag ju inte bra av att sitta hemma heller, i längden alltså. Öh.

Nå, kan ju hända att det går bättre i dag. Satt och ammade i över en timme i går före hon somnade och sen sov hon från tolv till åtta. Morgonmatningen gick bra och nu har hon sovit sedan nio, så jag somnade själv också om och känner mig piggare. Var ganska så slut i går.

Läste igenom allt jag hittade om skrik vid bröstet i går på Imetystukilista, under "Vauva ei huoli rintaa - rintaraivarit" och "Kun vauva lakkoilee rinnalla" vilket hjälpte en del eftersom texterna visade att många har problem med det här och att det troligen är bara en period som går över. Men texterna berättade nu inte riktigt vad raseriet beror på, eller det står nu ungefär samma som jag har gissat: ibland är babyn arg för att det kommer för mycket mjölk, ibland för att det kommer för lite eller för långsamt, ibland finns det ingen orsak... höh. Men så stod det också att bebisen helt enkelt kan ha ändrat sin rytm och att mamman inte hänger med utan erbjuder bröstet "vid fel tidpunkt". Dvs när barnet växer och blir bättre på att suga behöver det inte mat lika ofta och då blir det irriterat när man försöker truga tissen åt det lika ofta som förr. Så man ska läsa sin bebis hungertecken och jaadajaada – läs nu sen, det är inte så lätt säger jag. Hennes favoritsyssla just nu är att stoppa hela näven i munnen och jag har tolkat det som hungertecken men tydligen gör hon nog det lika mycket för skojs skull.

Sen tipsade texterna också om att man ska försöka mata när barnet vaknar och är lite sömnigt fortfarande, eller att man kan försöka amma stående eller gående! Haha! Precis det jag själv kom fram till att testa i går, så kanske den där modersinstinkten ändå är något att ha?