Inte alls bara mamma, pappa också!

Var på Ateneums Picassoutställning och sen ännu en blixtsnabb öl efteråt, borta hemifrån tre timmar under den mest kritiska tiden på dygnet dvs kvällstid när dottern lätt blir gnällig.

Men det hade bara gått bra! Både dotter och far var på gott humör när jag kom hem så det kändes skönt. Om jag inte skrev det redan så är väl separationsångesten nog värre för mamman än för barnet, tror jag... Visst var det skönt att vara ute en stund (och göra vuxensaker!), men när jag var på väg hem saknade jag redan dottern riktigt innerligt. Före jag blev mamma hade jag på något sätt tänkt mig att jag skulle ha större behov av egen tid, av att få en paus helt enkelt, men det har jag inte riktigt. Underligt. Fast det är väl så naturen sett till att det ska vara, åtminstone så här i början?

Ätit hade hon ju nog inte. Men jag kan ju faktiskt vara borta mellan amningsstunderna. Och på tal om amning (igen) så har jag i dag fått en stor knöl i ena bröstet, är det liksom det som är mjölkstockning då eller? Ungefär i storlek med ett hönsägg, usch. Har försökt googla lite, det är ömt och lite hårt... hmm. Om det inte känns bättre efter natten ringer jag rådgivningen och frågar om det.