Peppvecka / I AM SUPERMOM

De senaste dagarna har varit ett enda peppande. Jag är smart, jag är snygg, jag är allmänbildad/insatt/engagerande/intressant/rolig, jag är alla positiva saker i världen och jag stänger ut och dränker minsta lilla stänk av osäkerhet, ja jag är självsäkerheten själv, visst ser ni hur nöjd jag är med mig själv, men inte för mycket utan just så där lämpligt, nej inte så där ursäktande heller utan bara så där riktigt hälsosamt nöjd och bekväm med mig själv. Just det.

Pust. Två jobbdagar har jag bakom mig och det kändes mycket nervöst att börja men det har nog ändå gått riktigt bra. Tur att jag har ett jobb jag verkligen gillar, och vilket bonus att man har snälla och uppmuntrande kolleger! Ganska snabbt tycker jag det gick att komma in i det hela igen, fick ingen mjuklandning utan sattes i arbete genast och bra var det. Men jag säger bara, skönt att man inte varit borta fem eller tolv år utan bara ett, för jag skulle nog vara helt vilsen annars.

Den bästa övningen i själv-peppande genomled jag på lördag kväll när jag sprang Midnattsloppet. Jag alltså. Sprang. Jag som aldrig idrottar. Jag sprang och sprang och sprang och plötsligt hade det gått tre kilometer och plötsligt fem och när det hade gått sju var jag ju så nära målet att jag inte täcktes ge upp så sen hade jag plötsligt sprungit alla tio! Och vilken känsla alltså, jag kände mig bäst i världen!

Slutsatsen är alltså att jag har superkrafter. Superpowers. I AM SUPERMOM.