Separationsångest

Var på en jobbträff i går och borta hemifrån 17.30-22, dvs just de kritiska timmarna som söta älskade dottern lätt blir griniga gnällfia. Hade pumpat och hade dessutom frysen full med både mjölk och potatis- och morotsmos och bestämde mig för att inte ta någon stress och att vi nog alla tre skulle klara av det här.

Så jag var helt lugn när jag åkte, dottern var mätt och belåten och på gott humör så det kändes inte alls illa (hon förstår ju inte när man pussar och säger hejdå ännu...) och jag hade riktigt trevligt på träffen och lyckades till och med hålla mig från att kolla telefonen eller klockan stup i kvarten (fast en gång kollade jag nog om det var något fel på telefonen när den inte ringde alls, haha!).

Och jag var helt lugn när jag kom hem också, för det hördes inget skrik och vår bebis såg bara lycklig ut. Men så berättade pappa att hon hade gallskrikit i 45 minuter i sträck just efter att jag for och att han fick henne att lugna sig bara genom att gå ut på vagnpromenad så hon somnade... trevligt för honom, jag vet ju precis hur hjärtskärande svettigt det är att klä på en skrikande bebis och komma ut genom dörren. Men sen när hon sovit så var hon lite nöjdare, åt en massa potatismos för hon vägrade, igen, att ta flaska (så jag undrar just hur hennes mage kommer att må i dag), och så hade de lekt och pratat och pappan var så nöjd att han hade klarat kvällen. Och helt slut var han också, och sade att han inte hade haft fem minuter ledig tid, knappt hunnit äta alls och inte ens hunnit kolla sin e-post på hela kvällen – yupp, welcome to my life tänkte jag säga men log bara och sade att han var en fin pappa för det är han nog.

Så det var ju skönt att det gick bra sen ändå! Vi ska öva lite mera på det här så det går ännu bättre i fortsättningen. Det är nog mycket fräckt att dottern blivit en sån mamis redan, en riktig morsgris. Fast samtidigt så är det ju, helt ärligt talat, bara alldeles härligt att känna sig så älskad och saknad: när jag kom hem och tog henne i famnen så sken hon upp så hon log med hela kroppen, och jag kan svära på att hon kramade och pussade mig fast hon inte ännu riktigt vet hur man gör och de små armarna inte riktigt räcker till en omfamning ännu. Men hon höll om min hals och tryckte sig emot mig och gosade med mig så jag blev alldeles blöt i ansiktet av hennes lilla pussmun! Älskade, älskade barn, när hon gör så där så undrar man ju varför man alls vill vara ifrån henne... :)

Fyra generationer

Är på minisemester hos gammelmormor, hon och dottern har charmat varandra totalt! Gumman är alldeles salig över att ha barnjoller i hemmet igen och har lärt babyn att klappa händerna (nå, nästan!) och att leksaker inte behöver vara särskilt invecklade - hon gav henne en slätsliten träslev som genast var stor succé. Roligt att de får uppleva varandra fast det är så många generationer mellan dem!

Och roligt och skönt med lite minisemester. Hoppas bilresan hem i morgon går lika bra som på vägen hit, dottern tog bara två skrik&matpauser och snarkade gott resten av den fem timmar långa vägen.

Har väl haft bättre dagar

I dag är en tycka synd om mig-dag, och en skärp dig din patetiska fjant-dag, för varje gång jag tycker synd om mig blir jag samtidigt arg på mig själv för jag har ju egentligen inget att tycka synd om mig för. Och känner man sig ensam i världen och har drabbats av akut stugfeber är det väl egentligen bäst att ta sig i kragen, klä på sig och borsta håret, ta fram telefonen och kolla om någon vill träffas? För då blir allt bättre igen.

Fast alla dagar orkar man bara inte. Men i dag bestämde jag mig för att orka, så: dyr latte på stan here I come!

The return of the dreaded tissiraivari

Suck, äntligen tyst i huset när babyn är mätt och nöjd och sover igen. Hon fick en helt kreisi tissiraivare just och bara skrek och skrek när jag försökte mata, fast jag provade på alla amningsställningar jag kom på och fast jag såg att hon var jättehungrig. När hon vaknar på morgonen (i dag klockan åtta) brukar hon vara vaken i ganska exakt 1,5 timme och sedan äta och somna om, så förmiddagarna brukar vara rätt lugna. Men inte i dag.

Nå, jag tog en paus och pappan fick bära omkring på henne medan jag fixade morgonmål, och sen provade vi på nytt. Och då åt hon som om hon aldrig fått mat förr och sen slocknade hon av utmattning. Ibland vet hon helt enkelt inte sitt eget bästa. ;) Hoppas ändå vi inte står inför en ny tissiraivareperiod, det var så jobbigt senast.

Nu ska vi sticka ut lite. En fördel med att ha barn är ju att man kommer igång på morgonen i stället för att bli och dega. En nackdel är att jag nog hellre skulle bli och dega. Men blir vi hemma vaknar hon om en halvtimme, så lika bra att gå ut.

Bio och swine flu

Klockan är för mycket så ska försöka skriva kort och sedan sooovaaa... zzzz... men det här har jag funderat på i dag:

1) Babybion. Var ganska skoj faktiskt, gick förvånansvärt bra för dottern var nöjd igenom hela filmen på sin filt framför mig. Ammade ett par gånger och bytte blöjor – inne i salen alltså, Libero stod för blöjor och skötunderlag, medan Ikea hade sponsorerat med barnstolar och mjukisdjur och sånt. Och man fick köpa popcorn och godis inne i salen, mycket praktiskt! Ska nog gå på nytt. Inte för filmens skull (i dag var det Fame, mer förutsägbar film har jag sällan sett men inte kan/vill man ju riktigt se något som kräver hjärnverksamhet heller) men för att det var en rolig programpunkt och botade min stugfeber. Fast skulle nog vara skoj att ha fler mamma/pappalediga kompisar alltså, var ju lite slött att gå ensam. Har faktiskt känt mig lite ensam hela veckan men tror det är mest för att jag försökt vara hemma lite mera (och till exempel tackade nej till en tjejträff) för att få koll på våra rutiner lite... månne det inte blir bättre nu när det blir veckoslut igen.

2) Svininfluensa, åter. I Sverige har de nu beslutat sig för att trots allt vaccinera också de som är under 3 år gamla, för att vaccinet nu anses tillräckligt säkert (efter någon spansk studie). Samtidigt konstaterar de att influensan slår till extra hårt mot småbarn: de flesta klarar den bra, men den åldersgruppen är överrepresenterad bland dem som behöver sjukhusvård. Så nu undrar jag, fortfarande: VARFÖR FÅR INTE JAG VACCIN VA? Om det genom modersmjölken kunde skydda dottern? Saxat från Institutet för hälsa och välfärd THL:

2. Kan en baby, som är endast ett par månader gammal, vaccineras mot influensa? Varför vaccineras inte barn under sex månader?

Spädbarn, som är ett par månader gamla, vaccineras inte. Vaccineringen ges tidigast i sex månaders ålder. En baby under sex månader kan skyddas genom modersmjölken, om mamman vaccineras. Man vet också att vaccination under graviditeten skyddar i viss utsträckning babyn som föds. I fråga om barn under sex månader har inte de undersökningar som krävs för att få försäljningstillstånd gjorts, så vaccinet är inte licensierat för den här åldersgruppen.

Fast inte är jag egentligen så rädd (isf hade jag ju inte vågat mig på bio och haft dottern på en filt på golvet bland en massa ungar som lånade hennes leksaker... öh) men ibland slår oron liksom till.

3) Flaskan, den flaskan. Dög inte lika bra i dag som i går, hon lekte med den mer än hon sög men var inte arg åtminstone. Men jag är fortfarande hoppfull, för jag såg ju i går att det kan fungera så vi fortsätter öva!

4) Rutinerna. Fortsätter med sömndagbok, ska göra det i en vecka utan att tänka så mycket och sedan försöka titta och analysera lite. I dag var längsta dagssömnen 2,5 timmar men före den var hon vaken så gott som hela dagen – babybion var väl för spännande, hehe... inte är det helt lätt det här, med att välja om vi ska sitta hemma eller ränna runt, svårt att hitta någon gyllene medelväg. Men kanske det kommer med tiden.

Oj. Blev visst inte så kort. Gonatt!

Rutiner och stugfeber

Tänkte ta det lite lugnare den här veckan för att försöka få koll på när dottern egentligen vill sova men inte vet jag, har inte riktigt blivit klokare ännu. Var hemma både måndag och tisdag och fick sådan stugfeber av det att jag sedan var ute på stan hela onsdagen och tja, hon sov faktiskt nästan bättre av det än av att vara hemma.

Jag skulle vilja att hon sov ett par timmar i sträck under dagen. På det sättet skulle hon säkert orka bättre när hon är vaken och dessutom skulle jag ha bättre tid att göra något vettigt medan hon sover. Nu sover hon ofta bara 30-45 minuter och så är hon vaken 60-90 minuter och somnar sedan igen. Jag tror hon kanske skulle vara mindre gnällig på kvällarna om hon hade bättre sovrutiner under dagen?

Försöker skriva upp hur hon sover, hittills så här:
TISDAG 10.11
mat 07.15, sover 7.30-10, äter
äter&sover 11.30-12.15,
äter&sover 13.30-14.30, äter
äter&sover 16.15-16.45
äter&sover 17.45-18.30
äter ett par gånger, leker,
gnäller, äter & somnar 21.00
vaknar, äter&somnar 21.35
sover till 08.30 = 11h

ONSDAG 11.11
vaknar&äter 8.30, leker och umgås
sover i vagnen 9.45-10.15 (vi går till Familjecentret)
leker och umgås, äter 11.30,
sover i vagnen (vi promenerar till centrum) 12-12.45
vaken (kafé), äter 13.30 och somnar i vagnen,
vaknar en stund kl.15 men sover vidare till 16.
Ammar kl.16, vaken&nöjd, äter ur flaska 50ml (!!!)
gnäller&äter&somnar kl.18.30
vaknar 19.15, leker, äter, badar
nattning 20.45-21.30, somnar för natten till 7.45

TORSDAG 12.11
vaknar 7.45, äter&umgås, somnar om 9.00


... och nu sover hon ännu och jag funderar om vi ska gå på babybio kl.11? Eller om vi bara ska bli hemma och ta det lugnt? Tycker nog att vi båda mådde bättre av att vara lite på vift i går. Eller så är det bara som jag intalar mig för att inte behöva bli hemma och sitta. ;D

Och ja, de tre utropstecknena om flaskätandet: det var Ainus naturgumminapp som äntligen dög! :D Vet inte om det är formen eller materialet eller att det är ett lite större hål i den som gjorde susen, men när dottern tidigare bara tuggat på napparna så tog hon i går i med riktigt kraftiga sugtag och den halva deci jag fyllt flaskan med försvann ganska fort! HURRA!

Och nu vaknade hon. 45 minuter är ganska max för dagssömn för tillfället alltså, om hon inte rullar i vagnen och bara somnar om. Hmm hmm.

Mera festligheter

Glad farsdag alla pappor där ute! Här har vi firat med kaffe på säng och världens bästa pappa har fått en slips samt en fotoram i "flipmodell" med många bilder på vårt lilla gurgeldjur – så han kan titta på henne på jobbet också. Slips blev det för att jag tyckte det var lite roligt med en klassisk farsdagsgåva, men det var nog första och enda gången. För gud vad svårt det var att välja en! Men har flera gånger upprepat att han får gå och byta om den är i fel modell och mönster... haha. Och de farsdagar som kommer ska jag nog försöka vara lite mera kreativ tror jag? Eller så kan man ju hoppas. För den här pappan är nog värd det bästa tycker jag! Och det tycker dottern också.

Och så gillar hon presentpapper också. Det prasslar.

Bra dag

I dag har jag födelsedag! Och faktiskt har jag fått mycket fina gåvor också (skryt skryt) men det bästa var följande: dottern i huset sover fortfarande så jag fick i lugn och ro äta lyxmorgonmålet som pappan i huset tillrett! Börjar förstå det där att mamma alltid bara önskade sig lugn och ro och snälla barn till julklapp. Fast "lugn och ro" blir ungefär sjuttiotvå gånger bättre om man lägger till varma bagels, fruktsallad och extra god äppeljuice ur champagneglas... :)

Nu funderar jag på att utmana ödet och ta en lång, varm dusch med min nya citronskrubbtvål.

Undviker hysteri här...

Har suttit och läst in mig på svininfluensa i dag eftersom mamma meddelade att min styvsyster troligen har det – en tredjedel av eleverna och lärarna i hennes skola har nämligen insjuknat... Så nu vet jag inte om jag ska våga träffa mamma eller inte?

Har jag förstått rätt kan man bära på smittan i ett dygn utan att ha symptom. Helst skulle jag vaccinera mig och inte behöva fundera på saken men jag hör inte till de primära vaccingrupperna eftersom jag är över 25, och dottern vaccineras inte eftersom hon är under 6 månader. Har nu läst igenom THL:s allmänna frågor och svar om influensan samt vaccinordningen och dessutom råd för gravida och ammande samt lite tips på Imetystukilista och blev först lugnare men sen arg – för inte blev jag egentligen särskilt mycket klokare ju! Till exempel blir jag störd på att det sägs att amningen skyddar, men ändå hör barn i månaderna 6–35 till dem som ska vaccineras. Barn under 6 månader vaccineras inte eftersom vaccinet inte testats på dem, men de kan få skydd om mamman vaccineras. Så varför hör inte då mammor till barn under 6 månader till dem som ska vaccineras?

Samtidigt vet jag ju att de flesta som får smittan bara blir lindrigt flunsiga och det är ju inte så farligt egentligen, förkyld blir man ju ändå i något skede. Så kanske det skulle vara skönast att bli sjuk och bara få det hela undan, ligga hemma och lida i en vecka men inte smitta ner någon annan och alltså bara slippa oroa sig sen?

Fast inte känns det särskilt lockande att vara jätteförkyld med en liten bebis. Och jag skulle aldrig förlåta mig om dottern blev allvarligt sjuk.

Äh vad jobbigt. Men inte kan man ju sitta hemma i flera veckor och bara vänta att pandemin ska svepa förbi heller? Bara jag sköter handhygienen och inte låter folk peta på vare sig mig eller dottern ska vi väl kunna gå ut...

Snart är det jag som är Kekkonen...

... och inte bara dottern. Jag varnades för att amning kan leda till håravfall men alltså UJ UJ UJ! Jag tappar hår som bara den, borsten blir helt full varje gång jag ger mig på kalufsen! Men bättre att det fastnar i borsten än alla andra ställen – mina hårstrån tar ju över lägenheten! Dynvaret är fullt av dem, kläderna också, till och med dotterns leksaker och kläder, hittade ett nystan av dem inuti hennes strumpor till exempel, fyyy. Och soffan, golvet, duschsilen, pipon, huuuuj. Ska jag klippa bort allt nu eller slutar det lossna i något skede?!

Tre skulle jag vara hemma

...men så blev det tydligen inte för klockan är ren halv fyra och jag väntar på att nattbussen ska starta (på tok för långa taxiköer, hade helt glömt hur det är!).

Och vet ni, det är så galet att de som sitter här i bussen inte har någon aning om hur speciellt det här är för mig, att jag inte är bara en nattsuddare bland andra utan att jag varit ute för första gången på evigheter och det var riktigt sjukt spännande! Och att trots att jag haft jätteroligt så märker jag nu hur jag saknar saknar saknar min lilla älskade vilda bebis, och hur ska jag klara av att lägga mig utan att väcka henne och snusa henne i nacken och känna på mjuka kinderna och pussa lilla runda pannan? Ska krama henne hela långa dagen i morgon!

(Men visst var det roligt att vara ute också.:D )