Första veckan hemma

Hej på er igen. Nu har det gått en vecka sedan vi kom hem och jag tycker mig äntligen ha tid att komma med en lägesuppdatering.

Själva förlossningen och BB-tiden tror jag jag återkommer till senare, allt gick så jättebra och Kvinnis var helt underbart - vi hyllar barnmorskorna, familjerumsavdelningen med eget rum och matsal och tvättservice, amningsskolan och fysioterapin, ja, precis allt! Rekommenderar verkligen. Vi trivdes så bra att vi bad att få stanna ett fjärde dygn, kändes också tryggt att bli kvar tills mjölken hade stigit och amningen var i full gång eftersom tjejen var så liten när hon föddes. När vi kom hem var hon inte många gram ifrån födelsevikten igen! :)

Så, en sammanfattning av första veckan hemma:

Dag 1: Kändes riktigt vidunderligt stort att få ta hem henne, och inleda vårt familjeliv "på riktigt". Första timmarna bara stirrar vi på henne och jag lipar bara för att hon är så fin. Sen slocknar jag på sängen bredvid henne och pappa går till butik och apotek för att skaffa allt vi ännu behöver. Sen slänger han ihop en enorm makaronilåda som vi lever på i flera dagar! Grymt bra service.

Dag 2: Stirrandet fortsätter, och vi är lyckliga över att lillbruden äter så bra. Under natten sover hon fyra timmar, äter, sover fyra timmar igen och så fortsätter det så halva dygnet, så vi får i princip sova tolv timmar med bara två enkla amningspauser. Skönt! Så klarar jag mina första timmar ensam med henne när A åker till Ikea med nyblivna morbror för att köpa en byrå. Allt går bra.

Dag 3: Jag är spänd halva dagen för vi ska till rådgivningen klockan 15. De har inte tid med hembesök i semestertider så vi måste ta oss ut i stora stygga världen vilket betyder att jag sitter och planerar försvarsattacker mot fyllon, cyklistdårar, tafsande bacilltanter, mördarknarkare, spårvagnar, speedade fjortisar, spårvagnar, björnar, ja allt man kan träffa på där ute. För att inte tala om allt man själv kan klåpa med, till exempel släppa taget om vagnen i nedförsbacken utanför vår port. Huj. Men allt går så bra, rådgivningstanten är jättesnäll och flickan charmar henne totalt (och har dessutom vuxit nästan en centimeter, hjälp!!) och sedan klarar vi både H&M:s reashopping, en snabb pizzadejt, pekboksinköp och amningspaus på Stocka och en metroresa hem. Fast på vägen hem börjar hon skrika och jag får panik och A måste ännu till matbutiken vilket betyder att jag på grund av nerverna inte ens klarar mig ända in i huset utan måste ta fram bröstet i gungan på vår innergård i stället. Och då blir hon lugn igen och mitt blodtryck sjunker och allt är bara fantastiskt och underbart, riktigt på riktigt.

Dag 4: Vi har besök av några fina tjejer som alla förstår att uppskatta vårt underverk ("Ååååh" och "Får jag hålla henne nu?" :D ) och sen börjar vi skruva ihop Ikeabyrån vilket förstås tar fem timmar och leder till en hel del svärande men vår baby har blivit härdad i magen och sover sig igenom nästan vad som helst, verkar det som! Så hon vaknar först när byrån är färdig och mormor kommer på besök. Wow.

Dag 5: Vi tar en promenad i Berghäll och Hagnäs, kaffe i Björnparken, körsbärsinköp på torget, släpper en senapsstinkbomb i Fatty Sounds skivbutik och sen träffar jag några av mina bästa tjejer i en park och vi äter upp körsbären och jag ammar och byter blöja ibland och det är så skönt i gräset och allt går så bra! Och det är roligt att träffa brudarna och gör gott att lufta hjärnan lite.

Dag 6: Jag behöver en eller två amnings-bh:n och vi åker in till centrum en stund, går i butiker och köper sedan sallad och äter i Esplanadparken. Sen tar vi det lugnt hemma, ser på några Seinfeld och The Office-avsnitt (tv-serier på dvd eller hårdskiva är grymt bra, för tv-tablåer är rätt omöjliga att passa och filmer är lite för långa för att veta om man orkar och hinner med). Ja, och så tittar vi på vår tös förstås, som vanligt. Vare sig hon sover eller är vaken kan man glo på henne hur länge som helst, och så skrattar vi åt precis alla miner hon gör. Hon är så fin, så fin!

Dag 7: Vi har besök av kompisar som har en nästan 1,5-årig tjej, hjälp vad hon är stor och kan allt möjligt redan! Så gud vad det kommer att gå snabbt, det här året vi har framför oss. Tycker faktiskt vår älskling ändrat massor på bara en vecka, hon äter så duktigt och har liksom fått mera kött på benen och ögonen har ändrats mycket också, hon verkar redan ha lättare att fokusera blicken. Fast hon fokuserar den på helt konstiga saker, kan stirra på väggen hur länge som helst, eller på himlen utanför fönstret, riktig dagdrömmare.

Och i dag, ja, fortsätter vi. Har varit ut och gå igen, tog en kaffe vid Tölöviken. Nu sover hon fortfarande i vagnen men har börjat grymta lite som hon gör när hon börjar vakna – grymtar som en liten gris, och efter en stund börjar hon smacka högljutt och meddelar att hon är hungrig. Som mest har hon sovit 5,5 timmar (under natten) så vi är väldigt förvånade och faktiskt rätt så utvilade, under omständigheterna. Så jag mår bra själv också, mycket bättre än jag förväntade mig och orkar faktiskt mycket bättre än jag gjorde de sista veckorna under graviditeten.

Så... ja, världen är en helt ny plats och livet har en helt ny mening. Och vi har det bra.

Nu vaknade hon. Hon gnäller lite och pappa byter blöja och så lugnar hon sig. Hon är det härligaste som finns!