Semester, liksom!

Guuud vad det är skönt att vara ledig! Iofs är det fortfarande veckoslut så lika ledig är jag nu som jag skulle vara om jag ännu jobbade, men ändå: tanken att man inte behöver stiga upp någon viss tid i morgon... :D

På fredag hade jag avskedsöl med kollegerna en stund (och drack en riktigt riktig öl, oj oj vad den var god!) och både i går och i dag har jag bara tagit det lugnt i solen (nåjo, främst skuggan, det är ju så hett!), i går på studentkalas och i dag i en park i gott sällskap. Får bara se till att dricka, dricka, dricka för i morse var mina fingrar helt svullna – säkert efter solen i går? Så i dag har jag bälgat i mig. Och så har jag haft hatt och en stor vit skjorta jag fick låna av moster, sval och skön!

Tänker nu ta den här mammaledigheten före förlossningen som en semester före nästa "jobb" dvs barnskötsel börjar. Ska ta mig an den där högen med pocketböcker jag inte hunnit läsa och sen kanske förbereda lite smått här hemma, men inte göra något ansträngande alls!

Och så ska jag äta MASSOR med glass.

Ett enda litet minus med parkliggandet i dag: jag kan ju inte ligga på mage längre! Höh. Funderar om jag skulle ta mig till en sandstrand, gräva en grop och lägga magen i den så ryggen skulle få lite sol? ;D

GRRRR, FPA

Dumma FPA yrar med mig och tror att jag ska studera våren 2010 och bara ha minimibeloppet i föräldrapenning. Trots att jag annulerat mitt studiestöd. Trodde jag ju. Suck. Nå, fyllde i blanketter på nätet på nytt så hoppas det löser sig – de har ju tid på sig iaf, för allt var rätt för de första månaderna så jag klarar mig.

Annat negativt i dag:
1) Min frissa var tvungen att avboka vår tid, jag som skulle vara så snygg sista dagen på jobb och under veckoslutets partyn. Äsch.
2) Remppagubbar. Elementen i hela huset ska bytas och det tar tydligen evigheter, våra golv har varit intäckta i papp i tre veckor fast de varit här typ tre dagar totalt. Grrrr. En gång klampade de dessutom in medan jag var i duschen. Håhhå.
3) Mina fötter orkar ingenting. De är röda och vill bara vara på bordet, inte användas alls alltså.

Men så till det positiva: trots FPA-yrseln så är det ju roligt att eftersom beslutet nu kom (en hel månad efter att de fått min ansökan!) så kommer babylådan också snart, tjohoo! :D

Annat positivt i dag:
1) Rådgivningen, allt okej.
2) Jeanstights!! Världens bästa uppfinning! Från Gina Tricot (tack Johanna för tipset).
3) Bäryoghurt. Nom. Kan äta hur mycket yoghurt som helst för tillfället.

Så egentligen är allt ganska bra.

Vilka är ni som läser?

Blev så glad när jag läste Saijas kommentar här på bloggen, känns ju jätteroligt att mina yra funderingar faktiskt ger någon något!

Har lite undrat vilka ni är som läser allt det här? Via Statcounter ser jag ju att ni är cirka 100 i veckan, de flesta från Finland, några från Sverige, en ivrig läsare i Budapest (and I know who you are! ;) ) och ibland hittar någon in från Tyskland, England och nu senast Korea (den var nog bara en robot tror jag).

Så vet jag tack vare kommentarer IRL så att säga att en del kompisar samt min mamma läser flitigt och att andra hittar in hit från Blogilista eller genom att googla Mamalicious eller Gesslein eller till exempel någon gravidkrämpa jag skrivit om. Och jag vet att en del ip-adresser kollar bloggen varje dag, andra en gång i veckan och en del bara tittat in en gång och sedan aldrig mer.

Men, jag undrar om ni kanske kunde lämna en liten anonym kommentar om vilka ni är (dvs känner mig eller inte?) och varför och hur ofta ni läser? Ni behöver inte skriva några romaner alltså, men tycker det skulle vara roligt med något litet livstecken från er. Det går bra att skriva på finska också ju. :) Tack tack! :D

Andas, andas

Håhhå. I går när vi skulle lägga oss och jag ställde in väckarklockan sade A så där snällt och glatt att "skönt att du har bara tre dagar kvar på jobbet va?" – och min reaktion var att börja storböla! Totalknäppt. (A:s reaktion på det var mycket stabil, han kramade och lyssnade och var mycket förstående så det blev snart bra igen. Han är min klippa.)

Nå. Tyckte redan jag hade kommit över rädslan att sluta jobba (och jo, jag var mycket trött i går och är ju ett hormonmonster dessutom så det är ju en delorsak till lipandet) men tydligen inte. Känns mycket konstigt att sluta, och veta att man i flera månader kommer att vara utan jobbutmaningar och utan vuxendiskussioner – ja, jag kommer ju att träffa vuxna fortfarande men det är annan sak att träffa vänner än att varje morgon gå på jobb och försöka vara (eller åtminstone låtsas vara) klok och kreativ.

Folk försöker trösta med att den lediga tiden före förlossningen är så skön, och att barnet sedan är en större utmaning än något jobb i världen. Men vad hjälper det när den största rädslan egentligen bara är själva förändringen? För det kan ju ingen påstå att det inte blir, en stor förändring alltså.

Samtidigt börjar det faktiskt kännas som att jag inte skulle orka jobba längre. Bara att röra sig blir mera ansträngande för varje timme av dagen som går och när eftermiddagen kommer så vankar jag fram, med den där bakåtlutade ställningen jag trodde jag skulle slippa men som bara kommer automatiskt när det värker i bäckenet och benen. Urk.

Så visst blir det skönt att ha ledigt några veckor. Men jag tänker inte låtsas att jag bara jublar av glädje över att sluta jobba: det verkar vara alldeles för tabu att säga att man tycker det är jobbigt att bli ledig och den tabun tänker jag inte späda på. För hallååå, det att man gillar sitt jobb betyder ju verkligen inte att man älskar och ser fram emot att få sitt kommande barn något mindre!

Och så, till sist, i serien idiotiska kommentarer: har hur många gånger som helst fått höra orden "Åååh vad härligt att du får vara leeeedig heeeela sommaren." IDIOTER. Att vara mammaledig/pappaledig är inte att vara LEDIG. Det är att sköta det viktigaste jobbet som finns, att ta hand om sitt/sina barn. Så det så.

Berghällbarnen blir bara fler!

Ska bara dela med mig lite goda nyheter från veckoslutets HS: barnfamiljerna i stan blir fler och ökningen är störst i Berghäll, Vallgård och Alphyddan, helt mina hoods alltså! Så tji, alla ni som tycker vi måste bli Vuxna, skaffa Volvo och flytta till Radhus i Esbo. ;)

Tycker faktiskt det syns i stadsbilden också, att saker och ting håller på att ändras. För sex år sedan när jag flyttade till Berghäll var stadsdelen fortfarande stämplad som spurgunas paradis men sakta men säkert har hippiepapporna och indiebrudarna tagit över. Berghäll har tex högre procent studerande än många andra delar av Helsingfors och det är väl bara naturligt att de börjar yngla av sig. Särskilt pop bland stora barnfamiljer blir ju stadsdelen knappast eftersom bostäderna är så små – de flesta är ettor och tvåor. Men det finns många fina lekparker, det är nära till matbutiken var man än bor, kollektivtrafikutbudet är ganska enastående... Och så händer det saker i stadsbilden hela tiden, eller åtminstone ser det rätt annorlunda ut än för sex år sedan: fasader har rustats upp, vintagebutikerna och konstgallerierna har blivit fler och den ena efter den andra räkälän har ersatts av nåt lite trendigare bar eller restaurang. Gentrification kallas det visst där ute i världen.

Lite synd tyckte jag det var när Kallion Kulma plötsligt fick A-rättigheter och kan sälja skumpa, det hör liksom inte till – men samtidigt är det roligt att bo i en stadsdel i förvandling.

Idiotiska kommentarer del 2

Var på bröllop i går, det var fantastiskt roligt! Världens sötaste brudpar, massa goda vänner och bra musik och dans till två på natten - en riktigt lyckad kväll.

Men så fick jag förstås stå ut med en del idiotkommentarer igen, som vanligt när man är på nån stor tillställning med en massa halvbekanta och helt obekanta som inte hittar på något annat att tala om med mig än min mage. Förstår ju att det svårt att inte tala om den när den är där framför näsan på oss men tycker ändå folk kunde försöka komma ihåg att gravida kvinnor faktiskt är mycket mer än bara gravida...

Nå, måste bara dela med mig det bästa exemplet på total idioti hittills, levererades av ett berusat medelålders par som jag aldrig träffat i mitt liv. De kom bara helt oprovocerat fram till mig på dansgolvet:

Hon: När har du riktigt beräknat, i morgon eller? Hahaha.
Jag: Nej, i juli, har faktiskt sju veckor kvar ännu.
Hon: Jaha, oj då.

*tystnad*

Hon: Men då har du säkert två där inne, hahaha.
Jag: Nej.
Han: Nä hon har nog tre där!! HÖHÖHÖHÖHÖ!
Jag (tyst): DÖ, DÖ, DÖÖÖÖÖ.

Fatta att dessa människor dessutom tycker de är ROLIGA! Galet. Från och med nu tänker jag sluta le artigt när folk kommer med sånahär grodor. Istället tänker jag informera dem om att dylika kommentarer och prutthurtiga skämt troligen är det sista de allra flesta gravida vill höra.

Dessutom är jag inte alls så stor. När jag speglar mig tycker jag bara jag har en fin mage. Men när man känner sig så stånkig och klumpig vill man ju inte höra att man dessutom ser ut som en luftballong.

En annan grej: GUD vad jag är trött på mina gravidfinnar. Såg en bild på mig från november där mina kinder var lena som sammet! Nu är de prickiga som salami. Blä.

Men vet ni vad en för mig helt obekant tjej på bröllopet i går sa? "You look bloody gorgeous, so pregnant and proud and beautiful." HA! Ska tänka på det i stället.

Zzzzzzz...

Var på gravidyoga i dag (det är så skönt, om jag sagt det ren så säger jag det igen: det borde alla gravida gå på!) och vi slutar alltid med en 20 minuters avslappningsövning. Jag somnade, som vanligt. Hann bara höra "Lägg er i en bekväm ställning, ta ett djupt andetag, lyssna på hur luften strömmar in... Nåja, vi ses nästa vecka då, tack för i dag!"

Så tydligen somnade jag på en nanosekund och sen försvann 20 minuter så där bara. ;D

Det som jag undrar nu är om jag alls är bra på att slappna av? Eller om jag bara är lugn (eller dötrött?) för det mesta och därför inte behöver slappna av och tömma huvudet? Hur beter jag mig i så fall då när jag vill slappna av i en stressituation, kommer jag att klara det? För jag tror ju inte jag somnar under förlossningssmärtorna. Hmm. Kanske jag skulle be någon stressa mig tokig så jag kan öva avslappning sen, ha!

Totally zen

Tänkbara orsaker till panikattack, big time:

1) Det står en barnvagn i vår tambur. Jag trodde inte vi skulle få hem den på flera veckor men vi fick den genast på söndag.

2) Jag har bara sju dagar kvar på jobbet. Vad händer sen, hur ska de klara sig utan mig och hur ska jag klara mig utan jobb?

3) En arbetskompis som just kom tillbaka från pappaledigheten berättade om hur hans fru ammar två timmar per gång och de aldrig får sova för att babyn skriker när hon inte kan bajsa. Och när hon äntligen bajsar så rinner det allt igenom blöjan så de får byta både kläder och lakan.

Men vet ni vad? Jag är helt zen. Jag har drabbats av någon underlig övertygelse om att VI KOMMER ATT KLARA DET! Allt. Ändå, trots allt, just därför och tillsammans. Eller nåt.

Nu blir det soffmys. A poppar popcorn. Hur bra som helst.

Blir nog Brio

Jag är förkastlig. Skulle ju vara ekomamma och nu har jag ändå fallit för frestelsen, en evil designvagn made in China. Men titta nu, reklamen är ju nästan som för en Mac (bara de svarta polokragarna och den pedagogiska berättarrösten saknas) och den verkar så praktisk och smidig och så är den ju så snygg och så sa A att när han googlade den såg han att Gwen Stefani har en sån och hon är ju ascool så det avgjorde saken.

Muahaha. ;D Nä men på allvar: verkar som en bra cityvagn, och när vi surfat runt verkar den ha fått bra betyg av föräldrar. Och förutom att den verkar bra för barnet har den mycket plats under för matkassar, den ryms i alla spårvagnsmodeller (62 cm bred) och så är den jättelätt att fälla ihop och förvara i vår hall. Och den är på –20% ännu i morgon så då blir det vagnköp! Hurra, vi har äntligen bestämt oss! Vet bara inte om vi ska ta bilstolen också, knappast. Men är ju lite frestad att ha hela paketet förstås, hahaha!

Vagn

Hmm. Hade ju redan så gott som bestämt oss för en Gesslein F6 men nu var vi till Stocka som har -20% på allt hela veckoslutet och så började vi lite dregla över Brio Go... denn är snygg, liten och smidig och skulle säkert passa oss bättre när vi ändå bara rör oss i stan.

Så hade de Britax Vigour modell 2008 för bara 400 euro med allt inräknat, det är nog billigt. Brion skulle bli cirka 200 till. Ska sova på saken och bestämma i morgon!

Varför finns det gult godis?

Hittade ny sötsur godisblandning, nom. Karkkina försvann i ett nafs på spåran hem, eller ja, alla utom du gula då. Gult godis är ju bara utfyllnad, blä! Om jag börjar sälja godis nån dag ska påsen heta "Bara gott, inget gult"!

För övrigt tycker jag min mage nu är så obvious att folk borde ha förstånd nog att ge mig sittplats i spåran. Men icke! Så jag åt godis stående och vinglade av och an i kurvorna, nära att ramla i famnen på folk. Eget fel om de blir mosade av en mammafant, dumma medpassagerare. Eller var de alla blinda?

Ledig dag

I går var jag riktigt ynklig, hade så ont i hela bäckenet och var så trött efter tio dagar på jobb. Så jag avbokade till och med teatern med kompisarna, sånt brukar jag aldrig bli borta från, tjejerna är ju viktiga! Men kom hem och bara slocknade på soffan och sov så gott som hela kvällen och hela natten också, så det behövdes tydligen. Nu mår jag bättre!

Trevligt i dag:

1) Ska till Helsinki day spa på ansiktsbehandling, fick presentkort av A i julklapp och har inte använt ännu så nu ska jag bli vacker! (Tänk om de kunde trolla bort alla graviditetsfinnar, oh glory day!)

2) Fick två par tygblöjor på posten, av modell Bumgenius, beställda från Vaippatalo i Borgå. Är inte helt säker på att vi orkar med tygblöjor, A är inte särskilt övertygad ännu, men prova ska vi ju! Kanske inte de allra första veckorna när allt annat är så nytt men sen så småningom. Just nu kan jag inte säga annat än att blöjorna är söta (ena är gul, andra blå/turkos) och verkar mjuka och behagliga, eller så behagligt det nu kan vara att ha blöjor på sig? Själv kan jag inte ens tåla bindor så skönast är det väl att ha rumpan bar bara, som bebisarna i Kina, men det kan ju bli lite opraktiskt...

3) Var på rådgivning just, alla värden var finfina, blodtrycket lägre än vanligt (säkert när jag sovit så gott), kilona exakt 80,0, SF-måttet 30, varken protein eller glukos i urinet, och lite väl högt hemoglobin, 147, men jag har alltid varit full med järn och det är ingen fara med det tydligen. Så fick vi boka in nya tider ända till efter midsommar, fram till vecka 39 alltså! Hjälp vad tiden går, snart har vi vår Bebis i famnen! Hon/han var för övrigt så vild under rådgivningen att det blev svårt att lyssna på hjärtljuden, mikrofonen (eller vad den nu ska kallas) fick en hel del sparkar och stötar. :D

Note to self: starta i tid

Fick skyndsamt och sprang till spårvagnen, inte ens hundra meter, och nu värker alla benfogar kring svanskota, blygdben, lår och höft. Gravida i åttonde månaden ska då tydligen gå, inte springa. Straffet för att jag inte kan sakta ner och starta i tid är att jag nu får vanka som en anka för att det gör ont. Blä. Hoppas det går om fort.

Tre höjdpunkter

1: Lunchkaffe i solen. Jag kan balansera koppen på min mage o när Bebis sparkar gungar hela muggen!

2: Jag fick blommor i går! Av A, "till mors dag, eller annars bara egentligen". Söt.

3: En sextonåring sa i dag att jag har snygga tights o undrade var hon kan köpa likadana! Ha! Barnsligt nog kände jag mig genast ung, hipp och mindre mammatantig. Jag är vrålsnygg alltså, så är det nog. Har nästan putat extra med magen i dag för jag känner mig så hått. ;D (Måste skriva det så jag kommer ihåg känslan vid nästa badbollsångest!)

Ha en bra dag ni också!

Grattis alla mammor!

Mors dag. Nästa år får jag själv fira! :D Vi vaknade och låg och funderade om Bebis då redan kan säga mamma? Eller kanske Grattis på mors dag mamma? Hahaha.

Tionde maj är det, exakt två månader till tionde juli. Låter mindre när man säger åtta veckor eller 61 dagar... oj oj oj!

Fundersam i regnet

Har inget emot regnet men insåg just att det betyder att jag inte har någon jacka som går över magen på mig. Läder ska man väl inte gå ut i regn med? Jobbar veckoslut och det var tänkt att några timmar av jobbdagen skulle tillbringas utomhus så hmm... nå kanske där finns någon regnjacka att låna.

Så undrar jag när det ska komma något beslut från FPA och hur länge jag sedan måste vänta på babylådan!? Vill ha den NU ju! Lämnade in pappren ett par veckor sedan. Läste att de börjat dela ut den nya nu så blir väl nog modell 2009 för oss, passar säkert bra. Det enda jag är skeptisk till är den persikofärgade mjukdräkten, den är inte särskilt pigg. Men resten är rätt fint. Neutralt, iofs, men det måste det ju vara när innehållet ska passa alla.

Ett annat FPA-ärende jag funderar på är det här med studier. Inte för att jag har några stora ambitioner att studera när jag är hemma med ett barn, men OM man skulle ha lust att tenta bort något, påverkar det min föräldrapenning? Blir lite oklart för mig när det står så här: "Om du har moderskapspenning och börjar arbeta eller studera ska du omgående meddela det till FPA. På det sättet säkrar du att du får moderskapspenningen till rätt belopp och undviker onödigt återkrav." Öh?

Men nåjoo, chanserna att jag skulle hitta på att studera är väl ändå rätt minimala, så inte ska jag stressa över det där. Större chans är det väl att jag hittar på att jobba något smått, men då får jag registrera det som söndagsjobb så det inte påverkar stödet: "Söndagsarbete påverkar inte dagpenningen, som endast betalas för vardagar." Underligt system. ;D

Och på tal om jobb, bara FEMTON jobbdagar kvar nu. Huu! Känns ganska skrämmande. Eller konstigt, alltså, när jag inte vet hur länge jag är borta sen. Det hinner ju hända vad som helst på jobbet medan jag är borta, och så känns det underligt att gå in i en period på flera månader utan dagliga jobbutmaningar och vuxenkontakt. Men det känns säkert annorlunda sen när man verkligen har barnet i sin famn, va? Mest handlar det väl om att vi står inför en så totalt omvälvande och annorlunda ny vardag.

Och barnet, om ni undrar, bara fortsätter sparka. Var på gravidyoga i veckan (jätteskönt!) men Bebis förstod sig inte alls på att vara lugn och zen utan härjade på som värsta duracellkaninen. Undrar om han/hon tänker vara lika vild sedan utanför magen? Som Vilda bebin som hänger i lampan och badar i diskhon. Sötast i världen blir vårt barn iaf, det vet jag ju. ;)

Bebisrejv

Har ju glömt dela med mig följande länk om babyrave i Stockholm. Tycker det lät lite roligt:

Vad gillar kidsen mellan 0 och 6 år nu för tiden?
– Förhoppningsvis minimal psy-trance! Det gillar min son att dansa till.

Under artikeln finns en lista på andra saker barnfamiljer kan sysselsätta sig med där.

Hur det är ställt med dylikt i Helsingfors har jag faktiskt ingen aning om, har bara hört stora pojkarna berätta att det ordnas barnkonserter en lördag (söndag?) i månaden på Tavastia. Måste väl ändå vara svårt att hitta program som både föräldrar och barn trivs lika bra på? Vi får väl se.

Tillägg

Måste nu bara tillägga, om magkommentarerna: det hänger ju väldigt mycket på vem det är som säger något. Vänner och familj får i princip säga vad som helst (o säger de nåt jag inte gillar får de nog höra det!), när de närmaste vill känna på magen blir jag bara glad. För tycker ju nog självatt den är ganska fin, bara jag har det bekvämt och inte behöver känna mig heffaklumpig och göra ofrivilliga gubbljud.

Fast värst vad den har börjat klia de senaste dagarna! Huden spänner. Jag smörjer in så gott jag kan men ett par timmar senare är det som om den vuxit och spänt ut sig igen. Värsta valborgsballongen!

Top 5: idiotiska kommentarer

1) Det är inte länge kvar nu va, nä nä, du börjar nog ha jättestor mage!

2) Är du säker på att du inte väntar tvillingar?

3) Juli? Du menar väl juni? Du är ju så stor.

4) Det ser ju ut att kunna ploppa ut när som helst!

5) HERREGUDSÅGRAVIDDUÄRJESUSÄNDÅHELTENORM!

Att liksom: jag ser själv att min mage har vuxit. Jag vet också att jag är gravid. Jag vet till och med hur lång tid jag har kvar! (Nästan tio. VECKOR. Inte dagar.)

Jag börjar snart kommentera era kroppar också, precis när jag vill och när ni minst anar det. Ni som kommenterar min alltså. Morr.

Några siffror

4: veckor jag har kvar på jobbet. Känns både skönt och lite skrämmande. Tror inte jag skulle orka jobba längre än så, samtidigt känns det vemodigt att bli borta och inte riktigt veta när jag kommer tillbaka.

11: timmar jag sovit, eller försökt sova. Är förkyld igen och har hostat och snorat mig igenom natten. Stackars A hölls också vaken och måste dessutom stiga upp och gå på jobb, jag är ledig i dag.

02: klockslaget vår efterfest på första maj tog slut. Inte kan man ju sluta när det är som roligast! Andra maj var det sedan komatillstånd som gällde, men vad gör det.

26: centimeter på SF-måttet (symfys-fundus, dvs från blygdbenet till livmoderns övre kant). Helt på kurvan, och ändå täcks folk hela tiden påstå att jag har en enoooorm mage! Fräcka jävlar, varför i all världen tror de sig ha rätt att kommentera min kropp hela tiden!?

78,1: kilon jag väger just nu. Rådgivningstanten var lite förskräckt över att jag stigit nästan ett kilo i veckan de senaste två månaderna men tja, det är faktiskt bara fyra kilo över min originalvikt. Visserligen har jag gått upp nio kilo om man räknar från de fem jag gick ner i början... men jag tänker inte ta nån stress över det här, jag mår ju bra och alla sockervärden etc ser också bra ut så TYST säger jag bara, låt mig vara.

67: dagar kvar till beräknad nedkomst. Jag tror jag börjar vänja mig vid tanken så småningom, eller så är jag bara inne i en lugn period. Har läst Amelia Baby (både årets och fjolårets, och Amelia Vänta barn också! ;D ) och tycker de var jättebra, inte alls fåniga utan lämpligt skojiga och kaxiga och med rätt mängd fakta om graviditeten, förlossningen och vardagen med barnet: sömn, sjukdom, mat, amning, barnvagnar, tygblöjor, parförhållandet, tankar om föräldraskap, ja, allt. Välkomna hem till mig och läsa, alla som vill ha en introduktion till gravidlivet.

Men fatta alltså, mindre än tio veckor kvar! Tror det är dags att börja förbereda lite här hemma, så att vi först får vänja oss vid att det står en vagga i sovrummet, och sedan får vänja oss vid att den har ett innehåll... :)