Get up, stand up

Dottern har varit lite snällare i dag, men får fortfarande raseriutbrott när jag försöker mata henne. Händer och trasor sätter hon i munnen så det ser ut som värsta grovhånglet, men bröstet blir hon bara arg på.

Två tricks som funkat i dag:
– Jag matar henne när hon precis har vaknat, då är hon så dåsig att hon inte kommer på att protestera. Kräver ju förstås att jag först får henne att somna, vilket inte är så lätt när hon är arg.

– Jag inleder matningen stående. Det vill säga jag har henne liggande i mina armar, med bröstet framme, gungar henne av och an och till slut lugnar hon sig och nappar åt sig bröstet "i farten". Sen kan jag sätta mig igen och hon fortsätter snällt äta. Men det här är ju inte precis något som funkar på kafé, liksom jag vill helst inte stå och dingla med bröstet offentligt så där så hoppas vi kan gå tillbaka till att äta normalt så småningom...

Dagen har nu främst gått ut på att stå eller gå med henne, då är hon nöjd. Försöker jag sitta stilla med henne börjar hon gorma. När jag blir trött i armarna flyttar jag henne mellan gungstol, vagga, sitter och bärsele och i dem är hon nöjd en stund och kan till och med somna. Tur är det, annars skulle jag behöva ungefär sju armar till. Sitter alltså mest i soffan med foten på vaggan och gungar, gungar, gungar. Åter tacksam för trådlöst nät och en liten laptop så man inte behöver sitta helt ensam och stirra... Och ja, så är jag mycket tacksam över att jag får besök rätt ofta, av kompisar och i kväll (när A var på hockeymatch) av mamma. Skönt. För ensam, eller utan vuxenkontakt alltså, skulle jag nog tappa förståndet.