Förlänger vårdledigheten...

... med en eller två dagars sjukledighet, blä. Är på tok för snuvig för att göra comeback i morgon och det känns mycket bittert faktiskt.

Men bitterheten dämpas nästan helt av att jag samtidigt skuttar upp och ner av lycka över det faktum att VI HAR FÅTT VÅR LÄGENHET SÅLD och äntligen kan komma igång med Projekt Kottby, där en härlig trea väntat på oss sedan juni. Sååå skönt! Men skriver mera om det senare. Nu ska jag sova bort snoret.

Regnväder

Kolla så snygga stövlar S fick av moster gammelmoster! Tyvärr för små för mig och lite för stora för S ännu, men till våren är hon snyggast i vattenpölen!

Ja, jag har två

I dag är dottern väldigt intresserad av mina öron. Hon griper tag i ett så fort hon har chansen och tar sedan i hela mitt huvud för att vrida och se om det fortfarande finns ett likadant på andra sidan också. Än så länge finns det. Två alltså. Öron. Jag har två öron. Om inte den vilda bebin river bort dem snart.

Vad säger elefanten?

Det händer rätt ofta att vi överskattar vår ettårings intelligens. Som just när vi läste en av de två ljudeffektsböcker som kom från bokklubben:

Pappan: Titta på ormen, den säger SSSSS!
Dottern: Sssssss!
Pappan: Oj wow, kan du säga som ormen? Ssssss!
Dottern: Ssssss!
Pappan: Vad fint du kan! Och vad säger elefanten?
Dottern: Ssss!
Pappan: Nej ormen säger sssss, elefanten säger tuut tut tuuuut!
Dottern: Sssssss!
Pappan: Nej tuut! Tuu tutuu!
Dottern: Sssssssssss!

Men en rolig bok nog, både djungelversionen och bondgårdsversionen.

Nu tar pappa över

I går var min man på jobb för sista dagen på ett år. Nu har vi ett par veckor ledigt tillsammans före jag ska checka in på mitt jobb/vuxendagis men från och med i dag är det alltså slut på tumistiden med och ensamdagsansvaret för dottern.

Det jag inte kommer att sakna: 
– att ensam sköta morgongröt, mellanmål, lunch, mellanmål samt köksstädning, barntvättning (inklusive hår) och golvskurandet under barnmatstolen för samtliga måltider. Gud alltså. Jag kan mata middag och kvällsgröt varje dag för att truga bara två måltider om dagen i ungen är ju rena rama barnleken i jämförelse.

– dotterns förmiddagsgnäll när hon är trött på att vara inomhus och vill ut i parken inte snart utan genast, medan jag desperat försöker packa skötväska, hänga upp en tvätt samt minimera förstörelsen på vardagsrumsgolvet (=städa undan leksakerna) före vi går.

– att vara vårdledig i slask, -20 grader eller spöregn.

Det jag kommer att sakna:
– de spontana pusskalasen (inklusive eskimopussar och kramar) samt de dagliga skratt- och kittelattackerna, samt att helt enkelt att få vara närvarande hela dagen och alltså aldrig missa att dottern lär sig något nytt. Nu kommer jag ju inte alltid att vara med när hon till exempel säger ett nytt ord för första gången.

– att vara vårdledig en hel varm solig sommar, det har varit härligt!

– att lägga dottern för dagssömn och dricka kaffe i soffan och titta på Americas Next Top Model och annan daytime television... hehehe.

Det jag ser fram emot:
– att se far och dotter få en annan sorts relation. De är väldigt nära redan nu men det är klart det ändå är min famn som är bästa trösten eftersom jag varit med henne mest. Det blir intressant att se hur det här förändras och hur fort (och jag hoppas jag kan hantera det).

– att ge över min roll som organisatör. Just nu är det jag som har vanan inne med mat, nattning, väskpackning och whatnot eftersom jag gör det minst 75% av tiden. När A blir hemma 24/7 kommer han ju att få rutin på ett helt annat sätt, och troligen hitta på andra rutiner än jag. Sen är det inte längre jag som vet bäst. Hoppas jag kan hantera det också.

– att jobba! Att få helt andra utmaningar för hjärnan, att gå på vuxenlunch, att skvallra i kafferummet, att få adrenalinkick vid deadline, att skriva så fingertopparna värker... Det blir roligt! Bara jag kommer ihåg hur man stavar, bland annat.

Det som blir lika som förr (tror jag):
– Pusskalas och skrattattacker kan lyckligtvis äga rum också kvällstid och veckoslut.

– Kaffestunder med vänner hinner man ha också när man jobbar och inte bara när man är vårdledig.

– Jag är fortfarande min dotters mamma och det att hennes pappa blir ännu viktigare i hennes liv betyder inte att jag blir mindre viktig.

Listorna kunde givetvis vara mycket, mycket längre men det här var vad jag kom på just nu. Vi står inför en spännande förändring men det är något vi alla ser fram emot – eller åtminstone vi två vuxna alltså, dottern är väl inte särskilt medveten om den ännu. Men jag tror det ska gå bara bra.

En mycket trött mor

Ibland har en mamma bara sig själv att skylla för att hon är dötrött. Jag har varit på festival i dagarna två, på Flow, och sett bland annat en så hot mama som den här:

(M.I.A., foto Flow/Vilhelm Sjöström)

Nu är jag riktigt manglad men det var så värt det. Och ska jag tro barnvakterna (lördag farmor och farfar, söndag gudmor) bryr sig min dotter inte det minsta om att jag går på festival och luftar mig lite, utan trivs lika bra med livet ändå. Yeah.

Lekparksregler

Hmm. En farfar jag inte känner tog just emot min dotter när hon åkte ner för rutchkanan (med fötterna före och på mage som vanligt) och så sade han åt mig att hon kan stöta hakan så där. Öh. Det händer ganska ofta att någon annan förälder tar i henne för att de tror hon ska stöta sig, och ja, hon är ganska vild och snabb men jag påstår nog att jag som hennes mor har ganska bra koll på vad hon klarar av och vad som är farligt. Dessutom vill jag hon ska få öva sig klättra och härja bäst hon vill! Så tassarna bort tack och det samma med de där "ta nu hand om din unge"-blickarna.

Sen är det också intressant att kolla hur snabbt föräldrarna ingriper när barnen tar varandras spadar och bollar. Finns tydligen tiotals olika skolor för hur ingripandet ska gå till och det är nog bara en minoritet (=jag) som tycker knoddarna ska få öva upp sina diplomatiska kunskaper så långt det går, dvs reda ut det själva så länge ingen börjar sparka och slå. För visst är det ju okej att låna andras leksaker, inte lär man sig några lekar om alla bara sitter med en egen boll!?

Tycker jag. Vad tycker ni?

Produktförslag

Jag har en affärsidé för Lastenturva eller -tarvike eller någon annan som vill bli rik: självbevarelsedrift på burk, för barn. Tack. Skulle vinna alla hjälmar och koppel och flyt- och reflexvästar i världen. När dottern ser en katt eller en mås eller helt enkelt en kotte rusar hon nämligen över berget eller in i havet utan vare sig fartbegränsning eller förstånd.

Stugliv med barn är bättre motion än årskort till gymet, helt säkert!

Babynews

Är så glad för en kompis som äntligen fått besked om att de ska få sin adoptivson. Jag blir ju glad åt alla babynyheter men man unnar dem det extra mycket på något sätt när de har väntat så orättvist länge!

Rättvisa är ju något det inte finns mycket av när det gäller önskan att få barn. Har hört om så många ledsamma fall bland vänner och bekanta det senaste året - flera som förlorat barn mycket sent i graviditeten till exempel - att jag blir helt till mig när jag funderar på hur allt gick så bra för oss. Varför var just vi värda en så fin och frisk tjej och varför var just vår resa för att få henne så (relativt) lätt och smidig?

Det är ju så mycket som ska fungera och lyckas precis rätt för att ett barn ska komma till världen. Världen är en mycket orättvis plats. Därför blir jag glad åt alla ljusglimtar.

Vinbärsdjungel

I en ettårings värld är mormors fyra vinbärsbuskar Edens trädgård och mormors gula katt en bengalisk tiger, minst! Så där mätt i spänning
och fascination alltså.

Helt crazy weekend!

Det mest spännande jag gjort detta veckoslut, utan särskild inbördes ordning:

- lyssnat på andra människors fantastiskt underhållande sprit- och sexhistorier (helt utan ironi underhållande alltså, men poängen är att historierna inte var mina egna)

- provat en ny pizzasort och alltså övergett skinka-ananas-mögelost (jag vet, CRAZYVILD är jag!)

- lärt dottern skillnaden mellan "tår" och "hår" (torde ändå vara en bra framtidsinvestering?)

Och nu ska det hela kronas med nachos som jag nog tillreder på helt tryggt och vanligt sätt, nån gräns på spänningen här liksom!