Fel bloggnamn ju

Hmm. Hade ju inte tänkt att jag skulle fortsätta blogga efter graviditeten så nu är bloggnamnet mycket konstigt. Det knakar ju inte i min mage mera, utan hon växer så det knakar utanför den (I går på rådgivningen trodde tanten hon hade mätt fel när flickans huvudomkrets hade ökat så mycket!!). Möjligtvis knakar det i hennes mage av alla pruttar, men tja, det är ju inte hennes blogg.

Hur som helst så tänkte jag fortsätta skriva ännu en tid, men har ingen aning om hur länge. Kanske tills jag bloggat i ett år? Kanske så länge jag är hemma från jobbet? Eller tills hon fyller ett? Vi får se. Känns fortfarande skönt att skriva av sig, och roligt att folk orkar läsa (statcounter sees you ;) ) och till och med kommentera ibland, tack för det!

Jag började skriva av mig för att jag kände mig lite ensam i min situation och det är väl delvis därför jag fortsätter också, jag har inte så många mammor i min kompiskrets. Och så känns det skönt att ha någonstans att få utlopp för tankarna utan att någon behöver känna sig tvingad att lyssna, för jag antar ju att folk läser detta högst frivilligt. ;)

Men för att inte bara hänga i virtualvärlden har jag surfat runt och sökt diverse mammaaktiviteter out there in real life. Finns hur mycket som helst man kan göra (till och med gratis, och till och med på svenska!) medan pappan är på jobb: babypoesi, -rytmik och -massage, familjekaféer, mom and baby-pilates, allt möjligt. Platserna är bland annat Folkhälsan, Luckan och Familjecentret. Ska nu inte skaffa mig program varje dag utan försöka ta det lugnt också, men känner att jag måste komma ut och träffa lite andra bebisar och hemmamammor. För trots att mina barnlösa kompisar är härliga och erbjuder ett jättestort stöd så har man ju en del frågor och tankar de inte alltid kan hjälpa med. Dessutom är ju de flesta av dem på jobb då när jag behöver sällskap mest.

Sen återstår det att se om jag alls vågar tala med några andra mammor eller om jag går dit och ställer mig i ett hörn och är livrädd: kallsvettig för att de ska vara alldeles för jättehejsan och kramas och tvinga på mig bullarecept, nervös för att de ska vara bättre mammor än jag med storstädning en gång i veckan och ekogrönsaksstorkok, eller förskräckt att de bara ska vara elaka och tycka om att jämföra sina barn med andras för att se vems som är sötare eller duktigare?

Alltså att jag kan hitta på ett mardrömsscenario för vilken situation som helst nu för tiden. Hahaha. Andas andas andas.