Klädångest

Hade grym klädångest när jag skulle ut på stan i dag. Hade svärmor/farmor och passa dottern så jag skulle få luncha och shoppa i fred en stund och tänkte att då kan jag ju ta på mig nåt jag inte behöver kunna amma i – men vad hjälpte det, där stod jag framför garderoben och tyckte jag inte hade ett enda plagg som dög. Är så rädd och allergisk för att jag ska se "mammig" ut, vill absolut inte det, usch usch. Och ändå kan jag inte sätta fingret på vad exakt jag tycker att ser mammigt ut? Mest handlar det väl om att jag vill se pigg och fräsch och ung ut och tja, det kanske inte beror lika mycket på kläderna som på ringarna under ögonen och oborstat hår och så. Och samtidigt tycker jag det är idiotiskt att jag tar stress över kläder och utseende när man har en liten bebis som ska vara viktigast – och det är hon ju, men det känns ändå viktigt att ta hand om mig också och kunna visa upp en liten del av det jag som fanns förr, dvs klä mig någorlunda som förr. Så därför är det störande att vara bunden till till exempel knappar så jag lätt får fram brösten.

Fast sist och slutligen går det mesta ju att ha på sig bara man har en amningstopp under (då slipper man amma med också magen bar, när man lyfter upp tröjan alltså). Fast klänning/tunika är svårt, det går inte om inte den har knappar eller jäääättestor urringning. För annars sitter man ju där med rumpan bar också, eller alltså i bara strumpbyxan. Så måste kombinera det mesta med byxor och det är inte alls lika bekvämt som tights. Fast jag har funderat på en lösning som kanske skulle funka: en diskret trikåkjol, modell mini? Bekvämare än spända byxor och borde inte störa tunika/tights-helheten. Ska jaga en på postorder tror jag, för shopping och provrum med vagn är nog bara för svettigt. Vad gjorde hemmamammor förr när det inte fanns nätbutiker och kreditkort? ;D Kanske de lekte med sina barn, ööhöhö...