Dumma tand

Lägesrapport: Det är en till tand på väg och det medför en hel del bekymmer – i går ville tösen varken äta eller sova under dagen utan tog en tupplur först klockan tre på eftermiddagen så vi hade en ganska jobbig dag. Sen gick kvällen bra medan natten var en enda cirkus som lugnade sig först när jag gav henne en panadol, då sov hon från cirka halv sex till tio på morgonen. I dag har hon varit nöjd, ätit okej, sovit när jag gick ute med vagnen med henne, så allt skulle vara bra om det bara var tjugo grader varmt och inte tjugo grader kallt, och om jag lärde mig gå på vagnpromenad i sömnen, eeehehehe.

Samtidigt känns det helt idiotiskt att klaga för dottern har varit världens sötaste under sina vakna stunder i dag, jätteglad och härlig. Men det är väl därför jag orkat.

Hoppas, hoppas, hoppas att det här bara är tillfälligt och alltså beror på tänderna – och att det inte är så här med varje tand hon får, men det lär väl nog ska gå bättre sen...??? Så påstod min mamma iaf och jag väljer att tro på henne för jag orkar inget annat. Pust.

En tand!

Har fått sova lite oroligt det här veckoslutet, men jag hoppas förklaringen ligger i följande: i dag tittar en liten tand fram i dotterns mun!:D I nedre käken, framme på hennes högra sida. Månne inte den vänstra kommer snart då också? Urgulligt är det ju! Men hoppas sovandet blir lugnare bara det här är över (fast sen kommer det väl fler tänder som stör?).

Ett annat stort steg under veckoslutet var att mamman (=jag) hittade ett par jeans som a) satt bra och b) var på rea, det är sannerligen ett mirakel! Nu skulle det bara få bli vår så man fick kombinera dem med t-shirts och sommarblusar i stället för långkalsonger och tre lager tröjor som inte blir mindre svettiga och stickiga när man klär på dottern hennes tre lager... pust.

Bus

Dottern har hittat julgranslådan (som inte ännu heller hittat upp på vinden, underligt, vet lådan inte var vindsnyckeln är eller?) och nu sitter hon och river sönder en glittergirland och detta är helt klart det mest spännande hon gjort på hela veckan, tycker hon. Förutom i går när hon fick klämma på en skalad mandarin förstås, det var typ det mest spännande hon upplevt ever!

Billiga nöjen.

Rasande takt

I går när dottern satt på golvet och lekte med sitt babygym (det har blivit intressant igen nu när hon har nytt perspektiv på det, från sittande ställning alltså) så tog hon plötsligt tag i det och ställde sig upp och stå! Att whaaaat, vart tog min famnbaby vägen? Och måste vi börja babyproofa lägenheten nu? Hur gör man det? *googlar, googlar, googlar*

Jag skulle sova helt frivilligt

Om någon sade åt mig att jag fick ta en tupplur mitt på dagen skulle jag somna bums. Jag skulle inte kräva 72 verser av valfri vaggvisa och ett varv runt Tölöviken.

I dag hoppade dottern över förmiddagsluren för hon ville av någon orsak inte somna, utan bara skrika. Så vi skippade den, och tvättade kläder i stället. Sen åt hon lunch hur snällt som helst, och var glad och nöjd när jag klädde på henne ytterkläderna, klagade två sekunder när jag lade henne i vagnen och slocknade sedan. Nu har hon sovit i nästan två timmar – men en och en halv av dem var ute, på promenad.

Jag blir bara inte klok på vad det är som gör att hon sover bra och vad det är som ibland stör insomnandet? Försöker ju göra likadant varje dag. Nu har hon två nätter i rad sovit väldigt bra nattsömn, 10-11 timmar i sträck, men jag förstår inte varför. Skulle ju gärna veta så vi kan få det att funka så varje natt. Hmmhmm. Om hon ändå kunde prata redan.

Häpfff schhkhhh täprrrfft

Ni som tittat på Lost vet hur det låter i djungeln när "dom andra" (the others) uppenbarar sig och buskarna liksom börjar viska? Så låter min dotter just nu. Antar att hon övar konsonanter.

Ensam hemma!

Här ligger jag och pöser, helt ensam hemma med all plats i världen på soffan! Bebisen med pappa åkte och hälsade på farföräldrarna och det enda ljudet jag hör är Gordon Ramsays kockande (tyvärr bara på tv).

Tre konstateranden i dag:

1) hemmahårfärg räcker bättre när man har tappat hälften av sitt hår (haha, jag visste väl att det fanns något positivt!)

2) statistiken är emot mig och jag ska sluta leka tuff. Jag har, åt flera vänner, påstått att väldigt få får några biverkningar av svinvaccinet och att bebisar sällan eller nästan aldrig bajsar i bassängen på babysim. Tji fick jag, feber på fredag natt och bajs i bassängen på lördag! Dock inte av vår bebis, och som tur bara fem minuter före vi annars skulle ha slutat så ingen fara. Roligt var det ändå! Plaskandet alltså, inte bajset.

3) det är inte bara en gång utan många som jag vaknar ur min datormedvetslöshet av att dottern vaknar ur sin dagssömn. Det vill säga jag hör henne skrika, stånka eller jollra (beroende på humör) och märker att jag sitter framför skärmen med stirrig blick och stel, krokig rygg och troligen har suttit så hela hennes dagssömn. Det finns väl bättre sätt att tillbringa ledig tid än att jobba fram en zombiehållning och fyrkantiga ögon. Som till dricka en stor kopp te och läsa damtidningar. Så hejdå.

Stick, stick, stick

Nu är vi alla tre vaccinerade mot svininfluensan, fort gick det när vi ändå var till rådgivningen för halvårskontroll.

69cm och 8,3kg var tösen om vi nu ska stirra på siffrorna, viktigare var väl att hälsovårdaren konstaterade att hon verkar nöjd och glad. Och lugn också, hahaha, det tycker ju inte vi men hon är av någon orsak alltid ganska tyst under rådgivningsbesöken.

Inga biverkningar från vaccinet ännu så här tre timmar efteråt, och hoppas det förblir så för i morgon ska vi ha babysimspremiär!

Tolv minuters marknadsföringsinsats

I dag har jag jobbat lite på att registrera mig på bloggsajter för det är ju roligt när folk hittar in hit. Har märkt att många hittar hit via Blogilista och nu registrerade jag mig på Bloglovin också, det är också ett lätt sätt att följa med flera bloggar. Så hörde jag precis om nystartade finlandssvenska bloggtjänsten ratata.fi men vet inte riktigt ännu vad den går ut på, lär väl få se snart!

Fast inte hinner jag ju alls skriva lika mycket som jag skulle vilja, för det mesta yrar mina tankar omkring i huvudet och precis när jag formulerat någon klok mammafilosofi så blir jag avbruten av en knodd som kräver pusskalas eller annan form av högklassig underhållning. Nå, ni är ett hundratal som tittar in per vecka och det finner jag väldigt underligt men mycket belönande, så tack för det!

Mos i håret, mos mellan tårna

Aaah, den sköna känslan av grönsakspuré mellan tårna... Det är ett enda klottande det här med fast mat (inte för att helamning är så rent och prydligt heller, det var ju ett enda sprutande) men jag har blivit en mästare på att torka en liten mun och ett par små händer snabbt som blixten, innan de hinner smeta potatismos eller plommonsås i både öron, ögon, näsa och hår. Hon smetar gärna in bordet också, och strittar en hel del på golvet, och märker jag inte det så trampar jag förr eller senare i det – har inte bestämt mig för om det är skönare att trampa barfota eller med strumpor på?

Har igen fått skratta gott åt en tanke jag hade före jag fick barn: "Vad äckligt att folk har sina barn klädda i nerfläckade tröjor, de ser ju så skitiga ut, är det faktiskt så jobbigt att byta till rena kläder om man råkar klotta?" MUAAAHAHAHAHA. Jag orkar inte byta fem gånger om dagen och framför allt inte tvätta fem bodyn per dag.

Så här äter hon just nu:
8-tiden morgonmål = stor portion bröstmjölk
11-12 tiden lunch = grönsakspuré/mos, ibland med någon sorts kött i
15-tiden mellanmål = frukt, antingen råskrapad eller på burk
17-18 middag = grönsaker, eventuellt med kött (om hon inte fått det till lunch)
20 kvällsgröt = havregryn med frukt, ofta plommon

... och så ganska många amningsstunder mellan varven och på kvällen, för att hon ska somna och för att hon ska få i sig vätska för pipmuggen duger bara ibland och tuttflaskan ser hon fortfarande som tuggleksak. ;)

Favoritmaten är morot, morot och morot. Allt annat går ner bara det också finns morot i såsen. Eller plommon och banan. Banan ger hård mage men det fixar man lätt med ett par matskedar plommon, och när vi nu en gång är inne på det så ni som tycker att senapskackan är obehaglig, vänta bara! Riktig mat = riktig bajs.

Har kockat en del själv åt henne och frusit in i små portioner så det är lätt att mikra (minigrippåsar funkar perfekt!) men fyller på med burkmat också. Blir bara så galen på berget med glasburkar som plötsligt växer i vårt kök... och dyrt blir det nog också med burkar i längden. Hittade en sida med recept och kostnadskalkyler här, ganska Martha men mycket bra!

Sex månader

Så har det gått sex månader och vårt lilla skrutt är en skrattande, tjutande guldklimp som växer så det knakar både i klädernas sömmar och i mitt bultande hjärta. Kläder får man köpa nya konstant och hjärtan är som tur av den sorten att de kan fyllas med hur mycket kärlek och glädje som helst och bara vara redo för mera.

Dottern har passerat många milstolpar på ett halvt år. Hon sitter fint i sin matstol och snart även själv på golvet, gillar att plaska i badkaret, äter morotsmos och plommonsås med god aptit och mycket annat också, bankar leksaker i bordet, bläddrar i sina böcker (och smakar på dem, förstås), tar av sig sina strumpor själv, rullar galant från rygg till mage (men meddelar sedan högljutt att man ska rulla henne tillbaka!), skrattar högt åt både mamma och pappa (och när hon själv får hicka), är kittlig under fötterna och om de tjocka härliga låren, sover ibland 12-timmars nätter och ibland verkligen inte, jollrar så det låter som om hon sjunger för sig själv när hon vaknar på morgonen, dricker ur pipmugg om hon så behagar (men helst inte), spänner sig och viftar med både armar och ben om hon ser en katt eller hund eller mjukisapan Alfred, tycker om Imse vimse spindel och andra låtar med rörelser, river mig i pannluggen, tuggar på mina fingrar, kramar mig om halsen och ger mig världens härligaste blötaste pussar.

Och jag då? Ett halvt år som mor och jag minns knappt vad jag levde för tidigare. Jag har vant mig och det känns enormt men samtidigt så självklart. Och jag har lärt mig massor jag med. Blivit bättre på att hålla tider, på att organisera mig, på att inte stressa för småsaker eller gråta för spilld mjölk, på att glädjas åt det lilla för att små saker ibland är så stora.

Klart jag är gråtfärdigt stressad och riktigt muskelvärkande trött med jämna mellanrum. Klart jag ibland saknar att kunna gå ut och ta några kalla öl, så där bara. Klart att jag skulle vilja ha tillbaka sovmorgonen om söndagen. Men vet ni vad? Aldrig, aldrig, aldrig skulle jag byta mitt liv mot någon annans just nu, inte mot de största av rikedomar eller vildaste av drömmar.

Leve kärleken.

Olidligt spännande

Ibland när man är hemmamamma står man inför väldigt svåra beslut. Som just nu, när lunch och dagsnattning är avklarat och jag har (typ) minst 45 minuter ledig tid, ska jag då:

a) duscha
eller
b) betala räkningar
eller
c) go crazy och hinna med både och??

Muaaahahahaha, vilken olidligt spännande dag. Men vad gör det, bra är den nog ändå.




(EDIT: Bara så jag inte verkar galen så är ju alltså båda de här sysslorna sådant som kan göras också när dottern är vaken. Men det går smidigare när hon sover, jepp.)

Flickbebisar har spädare armar?!

Okej det KAN ju hända att jag bara råkat få med mig ett måndagsexemplar av denna rosa body från Name it men tyvärr tror jag inte det är fallet. Den rosa bodyns ärm är nämligen spändare på både vänster och höger sida, vilket troligen beror på att den är fållad på ett annorlunda sätt. Resten av bodyn är, tack och lov, likadan som den blå. Visst, statistiskt sett växer en del pojkbebisar snabbare än flickbebisar men då köper man ju en större storleks body. Kläder i samma storlek och med samma funktion ska väl för fan innebära samma rörelsefrihet oberoende av vilket kön de är "menade" för.

Plockade åt mig de här två plus en vit på julrea i Kampen och tänkte inte ens på att kolla om "flickfärgerna" var annorlunda, det var tag-tre-betala-för-två som gällde och jag tog tre färger som skulle passa med julklappskläderna hon redan fått. Rosa brukar jag sällan välja, men den här var en starkare nyans som jag tyckte var lite rolig. Då blir man ju besviken när man sedan märker att ärmarna inte går att kavla upp och är svårare att få på barnet än de på den blåa.

Är första gången jag själv upplever fenomenet, men inte första gången jag hör om det. Har läst artiklar om det tidigare, och minns ett fall då en tidning granskat jeans och kommit fram till att flickjeansen (=de med broderade blommor och sånt) oftare är smalare än pojkarnas även för riktigt små barn. Vi talar två till fem års åldern alltså. Klädtillverkarna försvarade sig med smörja som att "det är det föräldrarna vill ha". Hur många föräldrar väljer månne medvetet spändare byxor åt sina flickor än åt sina pojkar? I vårt så kallade jämställda Norden? I barnklädaffärer, med kläder för BARN som ska kunna leka och stoja och röra sig fritt för att utvecklas fritt? Jag är så arg att jag överväger att bege mig ut i klädaffärerna med måttbandet i högsta hugg. MORR.

Om andra har råkat ut för detta, meddela gärna och berätta vilken butik eller vilket märke det gällde!