Oj vad det händer

Har visst inte skrivit på länge. Men det beror på att varje lediga sekund gått åt till att åka vuxentåg, full fart: vi har både köpt bil och kök och det innebär en hel del fixande, rännande till parkerings- och försäkringskontor till exempel, och en massa samtal till köksfirmor och renoveringsgubbar och pust ändå. Om två veckor ska det rivas och målas och bankas, kan hända vi flyr fältet till mormor några dagar.

Så planerar vi dop när vi hinner också, egentligen är det ganska bra att ha en massa annat på gång så har man inte tid att bli en kontrollfreak med alla små detaljer – jag har lagt matplaneringen på min far (dopet hålls där) och tänker ha mamma att välja psalmer och sånt så behöver jag bara ta ansvar för att dyka upp med mig själv och dottern i någorlunda representabelt skick. ;)

Något mellannamn har vi inte bestämt oss för och där skulle det väl också gälla att bara sluta fundera så mycket, men... haha, vi har väl funderat så länge att ingenting duger längre. Tur att vi har ett första namn som sitter bra åtminstone! Och med nästa barn (för jag hoppas dottern får ett syskon någon gång) så ska vi ha namnalternativ redan när barnet föds, har jag bestämt.

Lyckades åtminstone bestämma oss för fyra gudföräldrar, det var också lite svårt. Tänkte först att det var hur lätt som helst, man tar ju bara de som står en närmast och som varit intresserade av barnet redan under graviditeten helt enkelt men nej, sen fanns det många bra alternativ och vi blev och funderade på hur många de egentligen skulle vara, vilken kombination av vänner som var bäst, om tillräckligt många av dem hörde till kyrkan (det ska vara två) och att vi inte väljer för många – man vill ju ha fina gudföräldrar "kvar" till det eventuella syskonet också. :) Men nu är jag jättenöjd med de fyra vi valt, det blev en bra kombination av olika människor som alla står oss väldigt nära och som jag vet att alla kommer att tillföra dotterns liv något eget och speciellt.

Och så gäller ju samma sak här egentligen, att man kanske inte ska fundera så mycket: oberoende vem som har den officiella titeln finns det ju så många som alltid kommer att finnas i vårt och dotterns liv och hjälpa och stöda och vara till stor glädje. Och det är jag så glad för, för utan vänner och familj skulle man inte klara det här! Tycker så synd om sådana som till exempel flyttat till en ny ort och inte har ett stödnät på samma sätt...

Och på tal om stödnät har vi varit på familjekursens fortsättning också, på babyträff alltså. Det var jättebra att träffa andra föräldrar i precis samma skede, och så roligt att se de andra små bebisarna! Och hjälp vad jag tyckte vår flicka var stor redan, när det var några barn som bara var några veckor gamla... de var så små och hjälplösa, så där hjärtskärande söta och skruttiga som riktigt nyfödda är, oj oj vad det här går fort! Vår tös var liksom en helt annan sorts baby redan, i jämförelse alltså. Hon har så runda kinder och en så pigg blick, följer intresserat med sin omgivning och är nöjd och glad och gurglar och jollrar med oss. Förra veckan upptäckte hon sin spegelbild och det är det häftigaste hon vet, hon riktigt tjuter av lycka när hon ser sig själv, och kan sätta huvudet på sned och prata med spegeln, hahaha. Egenkär typ! ;D Men klart man blir förtjust i sin spegelbild när man är så där söt... *suck* :D

I morgon åker vi till Stockholm på några dagars minisemester, ska bli roligt! Hoppas bara det inte stormar för mycket... men bebisar blir knappast sjösjuka?

Till slut ett tips om någon som läser håller på med tygblöjor: eftersom det är nationella tygblöjsveckan nu (ja för er som inte håller på med det, newsflash, hahaha, det finns en nationell tygblöjsvecka! ;D ) så har många nätbutiker någon sorts erbjudanden, eller ens gratis frakt, kolla in dem här på kestovaippaviikko.com. :)

Gonatt gonatt, nu ska jag sova för det gör resten av min familj, förhoppningsvis till klockan åtta på morgonen minst!