söndag 27 december 2009

Sova hela natten

I natt gjorde vi det! Lilla S sov nästan tolv timmar i sträck och jag själv över åtta, hääääärligt!

Ska se nu om det här bara berodde på julutmattning eller om det fortsätter likadant. Hemligheten är i så fall 1) kvällsgröt, stor portion, samt mycket mat under dagen, och 2) sovpåse, alltså den som kom med mammalådan - den går inte att sparka av sig så hon kan inte vakna av att hon fryser! Dessutom sover jag lugnare när jag inte behöver kolla om hon har täcket på, vilket kanske leder till att jag sover igenom också hennes nattliga stånkanden och inte går och petar på henne i onödan?

Inte vet jag, men håller tummarna för att det ska vara lika i natt för både babyn och föräldrarna har varit så glada i dag när vi sovit så gott!

Julen gick för övrigt bra, fick ett berg av julklappar men inte alls lika mycket onödigt som jag hade fasat för utan en hel del nyttigheter och några riktigt fina leksaker och kläder. Före jul var dottern lite febrig av sina vaccin (rota, kombon och pneumokock) men det gick om sen, hon fick en par panadol första dagen när hon var som varmast. Ganska nöjd var hon trots allt, sov lite mer än vanligt kanske. Och nu vet jag hur hon känns när hon har feber på riktigt, hon var riktigt het i hela kroppen och det kändes i händerna och på kinderna på ett helt annat sätt än de tiotals gånger jag stressat över att hon varit lite svettig tidigare. Ja, och 7,5 kg och 66,5 cm är hon nu, rådgivningsgubben var riktigt nöjd och berömde igen hur stadig hon är och hur fin hud hon har: "Smörjer ni in henne med nåt?" undrade han och jag svarade "Nej, men hon badar inte särskilt ofta..." Hahaha! Fast en gång i veckan ska väl nog räcka när hon är så här liten?

Annars fortsätter hon härja på, gillar att ta av sig sockorna och blir mer och mer avancerad med sina leksaker. Hon fick en såndär Brio-tax i julklapp och när den rullar för långt bort drar hon i snöret så den kommer tillbaka! Så gillar hon att rulla själv också, från rygg till mage, samt förstås att tugga på precis allt hon får tag på. Presentpappren och -snörena under julen var förstås en stor hit, och vi måste nog börja bli noggrannare med att plocka undan saker från golv och bord så hon inte får tag på något farligt.

Så mest sitter vi och förundras över allt hon redan kan ("Titta, hon visade tungan åt mig!" hahaha) och faktiskt är allt ganska jättebra just nu, A är dessutom ledig från jobbet i en vecka så han hinner njuta mera av dottern och jag hinner vila! Och i kväll ska vi få lite gäster. Skönt skönt med jullov!

fredag 18 december 2009

Kan inte vara sant...

Nu har hon sovit dagssömn i nästan två timmar, i sin säng, inomhus alltså, inte i en rullande vagn! Och jag har druckit kaffe, fejsbuckat, inte hängt upp en tvätt som ligger i maskinen, samt varit in och tittat på henne för att kolla om hon andas ett par gånger för jag är så chockad över att hon faktiskt sover...! :D

Hippiemammans längtan till rutiner

Håhhå. Googlade runt i går efter olika sömntips för småbarn och läste föräldraforum där folk berättade om sina vanor och blev egentligen inte särskilt mycket klokare, för det finns hundrasjuttiotvå olika skolor om Hur Man Ska Göra För Att Få Sova.

Tycker mig se en indelning i ungefär två principer:

1: Duktiga rutinmamman
2: Snälla hippiemamman

Till den första kategorin räknar jag alla som försöker få ordning och reda på sitt liv och vill göra det mesta rätt och enligt boken. De planerar barnmatsmenyer, dagsscheman, växelverkanlekar och står ut med systematiska sömnskolor och får det verkligen att funka. Många av dem hyllar Anna Wahlgren och säger att de aldrig skulle ha överlevt utan Barnaboken.

Till den andra kategorin hör kanske egentligen lika många böcker, men av en helt annan sort. Hippiemammorna, eller nåjo, naturmammorna kanske, vill följa den uråldriga modersinstinkten och barnets rytm. De har barnet i bärsjal dagen lång, ammar så fort det piper och i minst ett år (eller till och med två-tre), låter barnet somna när det är trött och smaka på mat när det är hungrigt, och då är det fingerfood/plockmat och baby-led weaning som gäller. Och också det här fungerar, åtminstone för en del, som bara uppger sig vara glada och harmoniska.

De flesta är väl någon sorts blandning av de här två, åtminstone i sina strävanden. Hur det blir i verkligheten är sedan en annan sak, åtminstone för min del. ;) Och beger man sig in i djungeln av råd och metoder verkar det nog lite svårt att hitta ut, för det finns hur mycket som helst att välja mellan. Så vem säger vad som fungerar för oss? Många flerbarnsföräldrar uppger nämligen att det som funkat med första barnet inte alls funkar med det andra eller tredje, eller tvärtom. Barnen är ju ändå individer redan från start.

Hittills har jag ju inte läst några böcker alls utan bara tutat och kört, litat på att vi får det att fungera med tiden bara. Och det gick ju busenkelt i början när dottern bara sov hela nätter helt av sig själv och var glad och nöjd för det mesta ändå, trots vissa perioder förstås. Men nu har jag börjat fundera vad vi riktigt ska ta oss till, för jag tycker att fem månader är en ålder då hela nätter kunde infinna sig igen, inte bara för min skull utan för dotterns också.

Så. Efter googlandet i går och lite plockande från en metod här, en metod där har jag kokat ihop en egen soppa som mest består av MAT.

Dottern sov ju tidigare hela nätter så jag vet att hon kan göra det. Hon slutade för att hon hade någon sorts växtperiod, hon högg i bröstet mitt i natten som om hon aldrig fått mat förr. Nu har det ändå mera blivit en vana, tror jag, för nattammandet är mera snuttande än desperat hunger. Hur som helst, även om hon inte är döhungrig nattetid längre så vill jag inte börja "tvinga" henne att somna om utan bröstet förrän jag är helt säker på att hon fått tillräckligt med mat dagtid, så nu ska vi verkligen börja satsa på potatismos och bananer, snart också lite kött och så tänker jag införa kvällsgröt också. Hittills har vi mest smakat då och då, och det mesta går ner med ganska god aptit (förutom broccoli som hon bara spottade ut i går, till hennes fars stora nöje).

Andra ingredienserna i min stora plan är sång och lugn. Oberoende metoden så betonar alla sömnskolor vikten av att föräldrarna hålls lugna och att barnet känner sig tryggt, för bara då kan det lära sig somna själv. Och för att hållas lugn måste man vara bestämd och visa barnet att det är okej att sova nu, att allt är tryggt omkring det. En del klarar av att hålla sig lugna genom att systematiskt rabbla någon ramsa, andra pajar och smeker, några sjunger, somliga gör alltihop. De gånger jag lyckats få vår bebis att somna om genom att sjunga för henne och vänligt men bestämt hålla henne stilla i sin säng har de senaste veckorna blivit fler, så jag tror det ska gå att få bort också nattamningen genom att göra så.

Så planen, eller egentligen den utvidgade planen, är nu att i en veckas tid satsa stort på maten och med den även rutiner, dels för att jag tror mattider är en bra grund att ha när barnet sedan växer och dels för att det ju blir lättare för mig att komma ihåg allt om vi har några klockslag att följa varje dag.

Om inte bara mera mat får dottern att sova bättre så tänker jag under mellandagarna satsa på någon form av sömnskola, det vill säga helt enkelt lämna bort nattamningarna och trösta henne på annat sätt. Pappan är nämligen ledig mellan jul och nyår så vi är två som kan turas om både natt- och dagtid, vilket ju är en stor hjälp.

Sen ska vi inleda 2010 med hela nätter. Jepp. Det är planen, haha. Men på allvar, det måste lyckas. För jag vill vara en gladare och piggare mamma och även om det kanske låter som en självisk plan att få tillbaka sina åtta timmars nätter så tror jag det i längden bara gör gott åt barnet att få sova långa nätter, faktiskt. Helst tio, tolv timmar.

Och som bonus så tror jag hela nätter skulle hjälpa mig att så småningom, inte ännu och inte fort, men snart nog, hitta ut ur den här mammabubblan och kunna börja prata om något annat än sömn och bananmos med folk. För just nu tänker jag inte på hemskt mycket annat och oberoende om vännerna försöker tala med mig om världspolitik eller popmusik så är intresset ganska lika med noll. Sorry.

Men ge mig lite tid bara. Och vilken tur att jag får skriva av mig här va, och att bara de som är intresserade behöver läsa. ;)

Till slut ett sidospår: FY vad kallt det varit de senaste dagarna, närmare -15 varje morgon! Jag tackar igen Finska staten och vinterkriget och alla duktiga mammor som ligger bakom idén med moderskapsförpackningen, för utan den skulle jag inte våga mig ut. Tunn yllehalare under, varm foderhalare på och in i sovpåsen med söta hjärtan på, allt från FPA:s mammalåda alltså, så är älsklingen varm hela dagen genom vinterstaden. Man skulle själv ha en sådan mundering...

onsdag 9 december 2009

Planen

Så här ser vårt dygn ut:

8.30: vaknar, umgås, säger hejdå åt pappa, läser tidningen i sängen, äter morgonmål.
10-11: förmiddagslur, mamma dricker kaffe och sätter på en tvätt
12.00: lunch, mamma kommer ihåg att äta själv också och att både mor och barn ska ha d-vitamin
12.30-14: dagssömn ute i vagn, mamma går på promenad eller ens till butiken så hon får frisk luft och bebins sömn varar i ca två timmar
14-16: vi gör något roligt, typ får besök eller hänger tvätt (hahaha)
16-17: bebis tar eftermiddagslur och är pigg och glad när pappa kommer hem
17-18.30: lek och stoj, middag då mamma och pappa äter vid bordet som riktiga vuxna (inte i tv-soffan)
18.30-19: vilostund (helst en kvällslur)
19-20: lugnare kvällsumgänge, eventuellt bad eller nakupelleshow (bebis, inte jag)
20.00: pyjamasdags och nattning
20.30: bebis sover till morgonen, mamma och pappa degar en stund och lägger sig sedan i tid, senast 22.30.

Visst är det perfekt? Så synd att detta dygn bara existerar i mina drömmar, buaaahahahaha. Några dagar har det hållit ganska bra, men det kräver att jag faktiskt stiger upp (och väcker vår bebis) klockan 8.30 när A går på jobb. Gör jag det funkar resten av dagen mycket fint. Och 8.30 är ju faktiskt inte okristligt tidigt, åtminstone inte om man går och lägger sig i tid och faktiskt får sovet om natten.

Men i natt somnade jag först vid midnatt, vaknade för amning klockan 02, slocknade med dottern vid bröstet, vaknade klockan 04 i panik för att hon låg så nära sängkanten, flyttade henne till egen säng, låg och stirrade i taket och lyssnade på snarkljud från pappa och bebis till klockan 05 när dottern ville ha mera mat, ammade och flyttade igen henne tillbaka till egen säng och låg själv vaken till 06 fast hon sov, stön. Sen sov jag till 8.30 när pappa for på jobb och han samtidigt flyttade hungriga dottern till mitt bröst, och så somnade vi båda om och vaknade klockan 10. Vilket inte är så farligt för sedan steg vi upp, i motsats till i går när vi sov till 11.30... sover vi så länge så blir dagssömnen strulig hela dagen, vilket leder till trötthet och gnäll på kvällen och jobbig nattning, vilket leder till dåliga nerver och sämre sömn, igen. Uuuuääääh. RUTINER, ja, de är faktiskt till för att följas...

Mål för resten av veckan:
- jag ska lägga mig i sängen vid tie, läsa lite, och SOMNA.
- jag ska stiga upp halv nie.
- är jag trött under dagen ska jag ta en tupplur samtidigt som dottern.

Sen när jag fått det här under kontroll ska jag jobba på att se till att det finns mat hemma så jag faktiskt äter lunch varje dag.

Det kan väl inte vara så svårt? Va? VA?

torsdag 3 december 2009

Hälsningar från bubblan

Nu har vi haft småjobbiga kvällar och nätter i nästan två veckors tid, vilket i vårt fall betyder jobbiga nattningar nästan varje kväll (upp till tre timmars gnällande varvat med tissraseri) och oroligare nätter än vanligt, alltså två, tre eller till och med fyra matpauser under natten. Skulle kunna skriva sida upp och sida ner om mina funderingar om det här, men long story short tror (och hoppas) jag det är en kombination av att hon växer och är hungrig och att hon lärt sig nya grejer: hon har börjat vända på sig riktigt aktivt nu, hittat sina fötter, och börjar så småningom lära sig att sitta med stöd så det händer mycket! Stora flickan! Men nya intryck och övningar ska kunna ge orolig nattsömn.

Hur som helst, har märkt att under de perioder hon sover sämre så går jag totalt in i mammabubblan, ännu mera än vanligt alltså. Jag kan knappt tänka eller prata om något annat än hennes sovande och ätande utan får riktigt anstränga mig för att komma ihåg att världen där ute fortfarande existerar, att livet går vidare och att det händer saker också i mina vänners liv till exempel... håhhå. Jag är nog mycket glad att jag hittat till en babygrupp där jag får träffa andra som är i samma situation och förstår precis! Snackade just i går med en av mammorna där om att vi före vi fick barn tyckte att vi ALDRIG I LIVET skulle gå på sådana träffar – liksom usch att umgås med andra mammor, huj, och prata om blöjor och amma i grupp, blä. Men hör och häpna, där har jag träffat mammor som är minst lika coola som jag om inte coolare! ;) Starka, duktiga kvinnor. Och det är ett av de få ställen jag känner mig riktigt bekväm och trygg med S: ingen bryr sig om hon skriker, ingen stirrar när jag ammar, golvet är rent för både mig och S att lägga oss på, och det finns alltid någon som upplevt samma sak som man för tillfället gläds, oroar eller förundrar sig över med sin lilla bebis! Ja, och om jag nu inte nämnt det tillräckligt många gånger: DÄR FINNS KEX OCH SMÖRGÅS OCH KAFFE I MÄNGDER!

Men viktigast är snacket, man får både avlastning och realitycheck och stöd och ofta en tankeställare eller två. Som på en träff för någon vecka sedan när vi ombads att berätta vad som är det härligaste med babylivet – det var en bra omväxling när vi så ofta annars talar om sömnskuld, amningsproblem, magont, stress, gråt, ja allt man är irriterad på eller orolig över helt enkelt. Det blir väldigt lätt så att man talar mycket om det som är jobbigt, säkert därför att man behöver prata av sig och höra om någon annan upplevt samma sak.

Men då kom jag ihåg att jag under graviditeten ofta var irriterad på att många som fått barn kom med så negativa kommentarer: "Jaha, nu är ditt liv slut", eller "Just så, nu kommer du inte att få sova på de närmaste sju åren, inte hinna duscha mera än en gång i veckan och dessutom inte komma undan med mindre än två maskiner kläder per dag". Ska det faktiskt behöva vara en enda klagovisa?, tänkte jag.

Så nu när jag så småningom börjar vänja mig vid tanken på att jag faktiskt blivit Mamma (jepp, det tar en stund att förstå!) så försöker jag ibland fundera på hur det känns, eller åtminstone fundera på hur jag ska svara så jag inte låter som ett tycksyndommignervvrak när folk frågar hur det känns att vara Mamma. Och inte vet jag riktigt? Stort och förunderligt, fantastiskt roligt och spännande, helvetiskt stressigt och stundvis riktigt skrämmande, och ändå som den naturligaste sak i världen och som att det här är det bästa äventyr jag någonsin hittat på.

Men det går i vågor. Frågar du mig i dag kommer det en halvtimmes utdrag ur vår sömndagbok. Frågar du mig nästa vecka... så hoppas jag jag bara är utvilad och glad och lycklig, hahaha.

Nu vaknade ögonstenen, dags för en sömnslurk till. Återkommer om sömndagboken, så vår intresseklubb (=du som läser detta) får anteckna så det glöööder!

tisdag 1 december 2009

Gäsp

Pust, nu sover lilla älskade skrikfian äntligen, tre timmar senare än normalt... Jag var borta i kväll och hon åkte med far sin och hälsade på farmor och farfar, vilket hade gått helt bra. Men så sov hon kvällssömn i bilen på väg hem ungefär då när hon annars brukar läggas för natten, och så blev hon helt uppspelt och vild och glad när jag kom hem, och så åt hon en massa utan att vara trött så hon somnade inte, vilket ledde till stora svårigheter att hitta sömn senare eftersom bröstet är största sömnassociationen och det ville hon inte ha när hon var mätt. Så jag vaggade och sjöng och pajade och pratade och ignorerade och vaggade och sjöng... och trodde redan ett par gånger att jag lyckats men nej. Till slut tog hon äntligen bröstet och jag säger äntligen bara för att hon då somnade direkt.

Så enligt dottern borde mamma aldrig få göra något om kvällarna, utan bara vara hemma och agera mänsklig insomningsnapp. Det ska vi ändra på! För tycker nog pappa ska få natta också och inte bara tissarna.