Hej igen

Fick trots min tystnad två kommentarer här nyligen:

Mamma sa...
Hallåå? Har du övergett oss för din andra blogg? ;)

Svar: Nja inte riktigt ännu. Men lite paus i mammabloggsläsandet har det nog blivit med en hel del annat på gång, satte mig ner och plöjde igenom bekantas skriverier här en kväll och det tog en hel evighet, så länge sedan jag tittade in!

Hups sa...
Hej och gott nytt år! Jag drömde i natt att du hade postat att du e gravid igen och måste bara komma och kolla om det stämde. :) Hoppas allt e bra med er!

Svar: HAHA NEJ jag är inte gravid! Men hurra för att du är, vad roligt, grattis!

Och jo allt är bra med oss. Dottern hade 1,5 årsgranskning på rådgivningen just och allt var fint. Hon är så stor nu vår lilla tjej att det känns väldigt avlägset att det här har varit en graviditets- och bebisblogg. Hon springer, hoppar, klättrar och dansar som ett stort barn redan och hennes humor är nästan på vuxennivå (eller så vuxen som min humor blir haha). Vore det inte för att hon inte ännu börjat prata skulle jag sluta kalla henne bebis nu. Fast kan nog hända att jag kallar henne baby tills hon är vuxen. ;)

Själv har jag jobbat några månader och the sweet lattemamma life känns också väldigt avlägset. Jag ser fram emot att vara mammaledig på nytt någon dag, men just nu känns det bra så här. Far och dotter har fått en mycket nära relation och verkar också de trivas bra med arrangemanget.

Har funderat på den här bloggen och kommit fram till att jag tror jag ska fortsätta skriva, för att dokumentera och ha minnen och kunna visa dottern också i något skede. Men jag kommer troligen kommer att stänga bloggen för allmänheten nu och i stället låta den bli en bild- och videoblogg för inbjudna. Vilket ju inte ändrar på så mycket för ni är få som tittar in här nu, och de flesta tror jag känner mig ändå – kanske inte IRL men åtminstone så här virtuellt, eftersom vi följt varandras mammaliv via bloggarna. Så tror inte någon protesterar högljutt mot en sådan förändring? Eller?

Ska kolla in den tekniska delen och komma med anvisningar sedan. Hoppas ni alla har det finfint, och tack för att ni hittar hit fortfarande, trots den stora tystnaden!

Dagssömn...?

Det är ju säkert väldigt individuellt, men hur länge sover barn dagssömn? Tills de är två ungefär eller? Och hur långa lurar ska de ta när de är 16 månader gamla? Här har kvällarna blivit lite vilda den senaste veckan och jag undrar om det är för att hon sover 2-2,5h på dagen. I dag sov hon bara 45min och nattningen gick jättesmidigt.

Hur sover era barn?

Årets pappa

Nu vet jag inte hur mycket ni läser svenska (familje)tidningar eller följer med Marcus Birros familjeliv med sin finska Jonna Vanhatalo, men läs detta blogginlägg ändå.

Var ju snack om det här inför pappamedaljerna här i Finland också. Känns mycket 1900-tal att ha utmärkelser för pappor och mammor, dels att dela upp föräldraskapet så och dels att ge medaljer för något som alla gör på så olika sätt. Och dessutom, i grund och botten är ju det där med att skaffa barn en ganska självisk instinkt, att föröka sig är ju nåt vi gjort sedan tidernas begynnelse och handen på hjärtat är det väl ingen som gör det för tex samhällets skull? De allra flesta vill väl ha barn för sin egen skull.

Tycker ni det går att lista egenskaper för en God Förälder?

Klart vi firar!

Fars dag. Det finns olika åsikter om att fira mammor och pappor med var sin dag men så här säger jag: jag har lyckan att ha en man som är den bästa pappan jag kan tänka mig till vår dotter, och det vill jag gärna tacka honom för.

Dessutom: jag har många vänner som inte längre har sina pappor kvar. Och flera vänner som önskar att de själva redan var pappa. Dessutom finns det en hel massa barn där ute som har en pappa som inte alls är värd att fira, som inte är det stöd en pappa ska vara, som super eller är våldsam eller helt enkelt inte är närvarande i sitt barns liv.

Så jag tycker alla som har det så lyckligt ställt att de har någon fadersfigur eller fin manlig förebild i sitt liv ska vara tacksamma. Min dotter har flera goda sådana, och en pappa som är tryggheten själv. Det är jag mycket glad för.

Arg.

Vår Brio Go är sönder. Den hade klickat på ett oroväckande sätt på väg ner för trapporna (fyra trappsteg från cykelförrådet ut på gatan) och nu är det nåt fel på låsmekanismen: den fungerar som den ska så länge man bara går med den normalt, men om man ska lyfta på handtaget och bakhjulen för att till exempel ta sig in i en buss så vill den fälla ihop sig. Vilket ju inte är helt optimalt.

Tycker det är så förbannat fel att en produkt som kostade närmare 700 euro ska få ge upp kontraktet efter 1,5 år. Vi tänkte ju att vi köper kvalitet som håller för både första barnet och ett eventuellt syskon. Till saken hör att det lilla låset för remmen som man justerar ryggstödsläget med också gått sönder, redan förra året.

Ska föra den på reparation och hoppas den blir finfin igen men minns inte om det var ett eller två års garanti och hittar inte kvittot, jävlar att man ska vara så oorganiserad. Från och med nu tänker jag har en liten låda för alla viktiga kvitton.

Har annars varit mycket nöjd med vagnmodellen, den är liten och smidig och rullar bra både i trånga stan och i lättare terräng – men undrar om det här är någon sorts måndagsexemplar. Läste någon svensk vagnrecension där de hittat några fel i Brio Go och då sade företaget att de felen var rättade i den nyare produktionen. Vi köpte vår vagn ganska fort efter att modellen kommit ut. Kanske man aldrig borde köpa det senaste utan i stället välja något som folk hunnit prova lite och som företaget hunnit färdigutveckla.

Nalledisco

Jag säger bara, man glömmer fort en lång arbetsdag när man kommer hem till en dotter som vridit upp barnskivan på hög volym och dansar med sina nallar. Favoritstilar just nu: kramdans, stampa som en vilding samt snurra som en tok. Alla dansprogram på tv blir klar tvåa.

Amning, åter

Kolla kommentarerna på detta amningsinlägg igen. Det är nog galet hur mycket åsikter amning framkallar. Oberoende av hur kort eller lång tid man ammar finns det alltid någon som tycker man är konstig.

Jag trodde vi i Finland ammar betydligt mera än vad det står i den här artikeln men tydligen inte. Bara var tredje finsk mamma fortsätter amma i fyra månader. Av all amningspropaganda där ute trodde jag ju typ jag var ond som nekade dottern bröstet vid nio månader när rådgivningen sade tolv... Fast jag undrar vad det betyder det där egentligen och om undersökningen är rätt citerad. Jag slutade ju nog helamma vid fyra månader, efter det fick dottern lite puréer redan, så är det helamningen de menar i undersökningen eller delamningen? Det att bara en procent helammar i ett halvt år tycker jag inte alls är chockerande, är ju nog en stor utmaning att aldrig ge en endaste droppe ersättning under det första halvåret, med allt vad djävulspåfundet bröstpumpen innebär....

Hur som helst, den där amningspropagandan och allt snack om hur viktigt det är att amma länge tycker jag nästan har motsatt effekt, dvs det höjs sedan många röster för hur mammor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och inte behöva känna press att fortsätta amma om de tycker det är svårt. Och det håller jag helt med om, till 100 procent. Men jag tror på riktigt man möter fler fördomar om man ammar ett barn som redan fyllt ett än om man flaskmatar ett som är under ett halvt.

Så försök nu komma ihåg, när ni tycker till om amning, att alla mammor gärna skulle få bestämma själva utan att behöva tycka och bry sig så mycket om hur "alla andra" gör. Amningen är fin och bekväm då när den funkar bra, men barn dör inte av att få Nan1. Särskilt inte om livet är lättare för alla inblandade så.

Hata mörker

Usch vad slut jag är. Fy för att åka på jobb medan det fortfarande är mörkt! Och i dag ännu mörkare pga regnmolnen.

Försöker tänka på hur zombietrött jag var förra vintern och att jag klarade mig igenom den ändå och att det här inte ska vara något i jämförelse. Men nej, det hjälper inte, hjärnan fungerar inte så.

Före jag stack fick jag jaga min mössa som for omkring i lägenheten på dotterns huvud. Lilla rumpnissen. Hon skrattade så när jag gav henne pappans mössa i utbyte, hon pekade på sin spegelbild och förstod precis hur tokig hon såg ut och utbrast ett nöjt HÄHÄ! Sen vinkade hon ivrigt åt mig (stick nu på jobb ren!) och rusade vidare.

Så mörkret stör då inte henne åtminstone. Ibland vill jag vara barn igen.

Kafé med lekhörna

Bra tänkt av Wayne's på Alexandersgatan att ha lekhörna. Mindre bra tänkt att den är precis bredvid något som är mycket intressantare än alla lekhörnor i världen - och farligare.

Ljus och bus

I morse firade vi födelsedag i hushållet. Faderns. Jag vinner inte morgonmålstävlingen den här gången för det blev paniklösning med toast + marmelad men uppvaktningen var minst sagt stilig: dottern knuffade en serveringsvagn med paket och espresso och toast med tårtljus, och jag sjöng och pappan såg riktigt rörd ut.

Sen upplevde vi en spännande stund när tårtljuset först var försvunnet och sen hittades i dotterns mun, söndersmulat. Fick ut det mesta och hoppas hon inte fick väldigt ont i magen. Inget kalas utan bus.