Zombietrött

Jaha, så har jag fått komma ihåg hur trött jag var för två månader sedan före lilla S började sova hela natten. Hoppas det här bara är någon växtperiod och inte en ny permanent fason. I natt sov hon visserligen först fem timmar i ett sträck, men sedan vaknade hon varannan timme. Hade jag då själv fattat att lägga mig samtidigt som hon och fått sova fem timmar även jag sku allt säkert vara bra men haha, det gjorde jag ju inte nej, var nåt "mycket intressant" på tv jag "måste se", minns inte ens vad nu för är så död. Ja och efter matpauserna där i småtimmarna och senare i gryningen låg jag och stirrade i taket fast jag skulle ha fått sova. Suck.

Hon har ju sovit 9-10 timmar utan matpaus hittills så jag är inte van vid att vaka. Och det var ju just i kväll jag skulle vara pigg och glad och gå på fest! Det känns inte särskilt lockande just nu, plä, hur ska jag orka vara trevlig och snygg? Kanske jag satsar på kajal ända ner till kindbenen så ser ingen att jag har riktiga mörka ringar under ögonen... Panda is the new black eller nåt.

Inte alls bara mamma, pappa också!

Var på Ateneums Picassoutställning och sen ännu en blixtsnabb öl efteråt, borta hemifrån tre timmar under den mest kritiska tiden på dygnet dvs kvällstid när dottern lätt blir gnällig.

Men det hade bara gått bra! Både dotter och far var på gott humör när jag kom hem så det kändes skönt. Om jag inte skrev det redan så är väl separationsångesten nog värre för mamman än för barnet, tror jag... Visst var det skönt att vara ute en stund (och göra vuxensaker!), men när jag var på väg hem saknade jag redan dottern riktigt innerligt. Före jag blev mamma hade jag på något sätt tänkt mig att jag skulle ha större behov av egen tid, av att få en paus helt enkelt, men det har jag inte riktigt. Underligt. Fast det är väl så naturen sett till att det ska vara, åtminstone så här i början?

Ätit hade hon ju nog inte. Men jag kan ju faktiskt vara borta mellan amningsstunderna. Och på tal om amning (igen) så har jag i dag fått en stor knöl i ena bröstet, är det liksom det som är mjölkstockning då eller? Ungefär i storlek med ett hönsägg, usch. Har försökt googla lite, det är ömt och lite hårt... hmm. Om det inte känns bättre efter natten ringer jag rådgivningen och frågar om det.

Bara mamma duger

Försökte just ge flaska igen, men nej. Hon bara tuggar på den en stund och spottar sedan ut eller vänder huvudet bort. Tänkte det skulle gå bättre att prova på morgonen när hon är hungrig men ändå på gott humör, men det hjälpte inte.

Och samma sak är det med tuttarna/napparna. Har tio stycken i olika modeller, material och storlekar och ingen duger! Har provat att ge när hon är på gott humör, när hon är trött, när hon redan somnat, när hon är arg, ja alla tider på dygnet och aldrig vill hon ha den. Den duger som tuggleksak en stund men sen spottar hon ut den. Och folk säger ju att jag bara ska vara glad, för vi behöver ju aldrig vänja bort tutten eftersom hon inte tar den – men i vissa situationer skulle det bara vara så skönt att ha nåt enkelt sätt att trösta. Som till exempel när hon fick skrikutbrott i metron.

Men hennes flaskvägran är ändå värre, eftersom den gör mig ganska bunden. Och kommentarer som "Nog äter hon sen när hon är tillräckligt hungrig" och "Inte svälter hon" hjälper ju inte mig när det är tanken på att hon skriker och gråter och är olycklig tills jag kommer hem och matar som gör mig galen.

Överhuvudtaget tycker jag separationsångesten blir starkare bara ju äldre hon blir, eller rättare sagt kanske att bandet mellan henne och mig blir starkare för varje dag. De första veckorna hade jag inte alls lika svårt att lämna henne en stund. Det kan ju eventuellt bero på att hon då ännu tog flaska, men jag tror det också beror på att jag blivit mer och mer beroende av henne, och att jag i början var lite hög på hormoner och inte riktigt ännu hade fattat hur stort det här är. Det blir liksom större för varje dag, föräldraskapet.

Men vi ska öva. Inte för att jag har något stort behov av att vara ute utan henne, men jag tror det blir bara svårare ju längre man låter bli och jag tror att varken hon eller jag eller pappan i längden mår bra av att vi aldrig kan vara isär ens en stund. Och så tror jag faktiskt att separationsångesten är mycket värre hos mig än hos dottern, för hon är nog nöjd bara hon har en trygg famn och den famnen kan lika gärna vara pappa eller mormor eller någon annan nära någon stund. Bara hon lär sig att de också kan mata, då... suck.

Hur som helst. På lördag ska jag ändå gå på fest! Min lösning är inte att gå hem tidigt, utan i stället att anlända sent, hahaa! Så jag stannar hemma och matar och nattar i början av kvällen och så går jag på fest först klockan elva, då är det väl ändå som roligast?

Äckelpäckel

Man är ju smått paranoid med baciller när man har en bebis. Och nu när det är flunssatider, ja svininfluensatider dessutom, blir jag riktigt jävla förbannad när folk tror de får komma och kleta på henne hur som helst. Även vilt främmande människor alltså. Om någon nu läser detta och inte ännu har förstått, låt mig förklara: det är samma regel med barn som med gravidmagar! MAN RÖR INTE UTAN LOV. Fatta nu, tack. Och det går faktiskt att gulla med en bebis utan att röra. Granntanten menade knappast nåt illa med att ta dottern i hand och säga goddag, men jag blev helt galen av det och lyckades just och just undvika att sirentjuta – dottern har ju händerna i munnen hela tiden så jag vill helst hålla dem rena. Inte för att granntanten är någon skitäcklig lortkärring, tvärtom är hon mycket trevlig och verkar väldigt renlig av sig. Men hon är inte jag och jag har inte tvättat hennes händer, om ni fattar? Eller låter jag helt crazy?

Och eftersom jag redan är känslig med att människor rör henne så blev jag ju lite till mig när kompisens hund glatt kom fram och slickade både kinder och händer på lilla bebisen. Dottern verkade inte bry sig alls, såg kanske lite förvånade ut bara, och hundägaren konstaterade lugnt att det bara gör gott och att brorsdottern ofta tuggar på hundens leksaker – och någon annan sade att barn i hundfamiljer har färre allergier. Nå det stämmer säkert (och dessutom sägs det ju att en människomun är mycket smutsigare än en hundmun) men vad hjälper det när man är ny på det här mammandet och lite smårädd för hundar dessutom. Fick igen påminna mig själv om att jag en gång i tiden vid behov kunnat vara ganska rationell och lugn och att jag inte behöver bli hysterisk och slita barnet bort från allt annat än min trygga famn så fort jag själv blir lite nervös... men det är inte alltid så lätt!

Hur som helst, det stämmer ju nog säkert att man inte ska ha det för rent omkring sig (med till exempel bakteriemördartvättmedel) och att det bara gör gott för barns immunförsvar att de äter sand och slickar golv. Men visst blir jag äcklad den dag S bestämmer sig för att tugga på wc-borsten, som föräldrar i den här tråden på mammapappa.com berättar. Underhållande läsning, men jag bävar för vad som komma skall!

Cookiemonster barnvaktar

Vårt 80-tals babygym med Sesame street-figurer har blivit en stor hit de senaste dagarna, dottern river i Big Birds tår och ger hård fart åt Cookie monster i sin gunga! Och jag hinner göra annat, som att reda upp i köket, eller fejsbucka... hehe. Fast ofta blir jag bara och tittar på vår älskade baby, det är så roligt när hon lär sig så mycket hela tiden! Som i fredags, vi hade besök och jag lade henne på golvet för att öva lite och sade att hon inte ännu lärt sig rulla. Och vad hände inte då, jo hon rullade näpet från mage till rygg, som för att visa att "Vihi kan jag, se bara!".

Och jag blir helt till mig när hon pratar och rör sig för samtidigt som jag vill att hon ska lära sig allt och upptäcka världen så är jag förskräckt över hur fort det går och vill att hon ännu ska vara min lilla famnbebis... för hjälp ändå vad det går foooort, som jag väl ren skrivit några gånger!

Mitt i kaoset

Bara en snabb liten rapport för vi är mitt i köksrenoveringen och allt är ganska kaotiskt. Men vi överlever nog, ska rymma till mor/mormor i ett par dagar tills det lugnar sig bara...

Vad lilla S gjort sedan Stockholm:

1) Döpts. Det gick jättebra, vi hade hela tillställningen med prästen och laxsmörgåsar och kaka hos morfar som var jättestolt och glad, och så var närmaste familjen och gudföräldrarna med så vi var inte för många utan just passligt, det blev så varm och fin stämning. Dottern klagade lite just före dopet men när vi stämde upp till psalm blev hon lugn och bara tittade på oss. Sen inspekterade hon prästen och tyckte tydligen han var lugnande (eller tråkig ;D ) för hon somnade ganska snabbt sen. Prästen sade för övrigt efter dopet att "Man märker att er släkt tycker om att sjunga", hahaha! Kanske borde bjuda in hela släkten och sjunga psalmer varje kväll vid läggdags...

2) Varit på 3-månadersgranskning, och fått sin första spruta! Det var värre för mor än för dotter tror jag, jag var riktigt nervös och det skar i hjärtat när hon skrek. Men hon slutade snabbt och blev nöjd och glad igen så inte var det så farligt. Fast sen var hon trött och gnällig hela eftermiddagen och kvällen stackarn. Bestämde oss inte ännu om vi ska vara med i pneumokockvaccinundersökningen, ska fundera till nästa gång. Vikten hade gått upp strax under 200g per vecka och längden var 62 cm, så helt enligt den heliga kurvan då.

3) Lärt sig en massa. Varje vecka är det nya ljud som gäller, som att hon lärt sig tjuta av glädje och inte bara skrika av irritation. Så provar hon på olika konsonanter också, och jag pratar tillbaka och härmar och skrattar både åt henne åt mig själv med våra "ukku, ukku" och "äguu". ;D ;D Så har hon börjat ta i saker, tugga på dem, river pappan sin i skägget och mamman i håret, rev just bort pappans glasögon också och smakade på dem lite... huvudet håller hon jättefint och tycker om att öva att stå, ibland är det nästan svårt att ha henne att sitta för hon vill så gärna dra upp sig i stående ställning. Ska öva lite mera att vara på mage och att vända sig från rygg till mage och tvärtom, för jag såg i dag på babyträffen att ett par bebisar som är en halv månad äldre än hon har börjat lära sig det så fick prestationsångest, hahaha.

Nu tror jag vi ska göra ett försök med badandet, det har inte varit särskilt populärt hittills. Men bäst att bli ren nu när vi inte sen är hemma på ett par dagar!

Till slut ett tips: renovera inte när du har en baby att ta hand om. Suck och stön alltså. Som om man inte hade tillräckligt att fundera på menar jag... men försöker bara tänka att det snart är över. Snart. Snaaaart... kanske.

Härlig resa

Det var så skönt att vara i Stockholm och ha semester några dagar! Eller ja, ledig är jag ju hela tiden, men var roligt att ha A med också och göra något annorlunda, helt enkelt.

Var lite spänd för hur det skulle gå med hela babyn men det gick jättebra. Vi åkte båt till Stockholm och det var ju bara att rulla ombord, rymdes bra in i hytten med vår vagn och kunde till och med ha båda nedre sängarna nedfällda. Fick lite turas om med att sitta och äta på restaurangen på vägen dit för dottern uppskattade inte riktigt att sitta stilla, men hon somnade till efterrätten sen.

I Stockholm gick vi mest i butiker, bodde vid Stureplan och där fanns ju en massa att shoppa, bara att spatsera längs Biblioteksgatan eller upp längs Kungsgatan. Så lade vi också ner en dag på Söder, sköna kvarter. Favoritbutiken där är Grandpa på Södermannagatan, och runt den finns en massa annat skoj, som till exempel vintagemöbelbutiken Södra skattkammaren, ack om jag vore miljonär... eller ens tiotusenär, tack!

Så gällde det att komma ihåg att ta fikapaus tillräckligt ofta, mitt blodsocker sjunker annars också fort och just nu med amningen blir jag extra lätt både trött, hungrig och törstig. Och så vill man ju gärna sätta sig ner och amma innan vår baby blir riktigt rabiat för då blir jag själv så svettig... men det gick bra för det mesta! NK:s amningsrum var fint och lugnt med snygga tapeter, PUB:s servicerum var mera kliniskt (och kostade 10 kr) men rent och praktiskt ändå. Klart plus jämfört med skötrummen här i Helsingfors som ofta är ganska sunkiga.

Gick också förvånansvärt bra att gå på stan hela dagen, jag hade trott att vi skulle behöva ta oss till hotellet för paus ibland. Men när dottern blev trött på att ligga så hade vi henne i bärselen en stund i stället (inomhus helst, men korta stunder utomhus satte jag sovpåsen omkring henne så hon inte frös) och hon var hur nöjd som helst. Restaurangbesök kvällstid var inte särskilt populära men det goda med hotell är ju att det finns roomservice! LYX, rekommenderas för trötta föräldrar! Kanske man skulle ta in på hotell här hemma i Helsingfors en natt, hehe...

A shoppade som vanligt som en tok (han är bra på att hitta sånt han gillar) och jag lyckades köpa en tröja och två blusar åt mig själv. Skönt att inte shoppa ensam så behövde jag inte ha vagnen med i provrummet. Första gången på typ ett år som jag kände mig snygg i nåt jag provade, vilken lycka!

Och förutom alla härliga vintagebutiker, och inredningsbutiker, och godisaffärer och allt annat mysigt som bara svenskar hittar på, så finns det fina baby&barnbutiker också. Polarn o Pyret är lite billigare i Sverige än här, men blev inget inköp där den här gången utan satsade på en jättefin mössa från Designtorget i stället. Så är ju Sverigebesök jättebra om man vill köpa svenska böcker, det blir säkert roligt sen när barnböcker är mer aktuella. Den här gången fick lilla S (eller främst mamma) nöja sig med en kopia av Pek-Elvis med viktiga ord som "frisyr" och "gitarr"!

Trevligt hade vi alltså, det var roligt att resan var en så positiv upplevelse. Ser redan fram emot att planera någon ny, för tror det blir bara roligare att resa med dottern ju äldre hon är. Redan nästa år uppskattar hon säkert till exempel att titta på andra båtar från hyttfönstret, eller att kolla in de dansande mumintrollen eller bollhavet från tryggt avstånd. Viktigast är säkert att man inte tröttar ut barnet med för mycket nya intryck och upplevelser, och inte tröttar ut sig själv heller så man bara är stressad och nervös – då är ju resan ingen njutning. Men vi lyckades ganska bra med att både ta det lugnt och upptäcka stan, så fint gick det! Och roligt att hon ännu är så liten att vi främst gjorde vuxensaker, för om ett par år är det väl mest barngrejer som gäller. Då blir det säkert att besöka Junibacken i stället för att dricka latte på Söder... men det är långt dit, allt har sin tid!

Oj vad det händer

Har visst inte skrivit på länge. Men det beror på att varje lediga sekund gått åt till att åka vuxentåg, full fart: vi har både köpt bil och kök och det innebär en hel del fixande, rännande till parkerings- och försäkringskontor till exempel, och en massa samtal till köksfirmor och renoveringsgubbar och pust ändå. Om två veckor ska det rivas och målas och bankas, kan hända vi flyr fältet till mormor några dagar.

Så planerar vi dop när vi hinner också, egentligen är det ganska bra att ha en massa annat på gång så har man inte tid att bli en kontrollfreak med alla små detaljer – jag har lagt matplaneringen på min far (dopet hålls där) och tänker ha mamma att välja psalmer och sånt så behöver jag bara ta ansvar för att dyka upp med mig själv och dottern i någorlunda representabelt skick. ;)

Något mellannamn har vi inte bestämt oss för och där skulle det väl också gälla att bara sluta fundera så mycket, men... haha, vi har väl funderat så länge att ingenting duger längre. Tur att vi har ett första namn som sitter bra åtminstone! Och med nästa barn (för jag hoppas dottern får ett syskon någon gång) så ska vi ha namnalternativ redan när barnet föds, har jag bestämt.

Lyckades åtminstone bestämma oss för fyra gudföräldrar, det var också lite svårt. Tänkte först att det var hur lätt som helst, man tar ju bara de som står en närmast och som varit intresserade av barnet redan under graviditeten helt enkelt men nej, sen fanns det många bra alternativ och vi blev och funderade på hur många de egentligen skulle vara, vilken kombination av vänner som var bäst, om tillräckligt många av dem hörde till kyrkan (det ska vara två) och att vi inte väljer för många – man vill ju ha fina gudföräldrar "kvar" till det eventuella syskonet också. :) Men nu är jag jättenöjd med de fyra vi valt, det blev en bra kombination av olika människor som alla står oss väldigt nära och som jag vet att alla kommer att tillföra dotterns liv något eget och speciellt.

Och så gäller ju samma sak här egentligen, att man kanske inte ska fundera så mycket: oberoende vem som har den officiella titeln finns det ju så många som alltid kommer att finnas i vårt och dotterns liv och hjälpa och stöda och vara till stor glädje. Och det är jag så glad för, för utan vänner och familj skulle man inte klara det här! Tycker så synd om sådana som till exempel flyttat till en ny ort och inte har ett stödnät på samma sätt...

Och på tal om stödnät har vi varit på familjekursens fortsättning också, på babyträff alltså. Det var jättebra att träffa andra föräldrar i precis samma skede, och så roligt att se de andra små bebisarna! Och hjälp vad jag tyckte vår flicka var stor redan, när det var några barn som bara var några veckor gamla... de var så små och hjälplösa, så där hjärtskärande söta och skruttiga som riktigt nyfödda är, oj oj vad det här går fort! Vår tös var liksom en helt annan sorts baby redan, i jämförelse alltså. Hon har så runda kinder och en så pigg blick, följer intresserat med sin omgivning och är nöjd och glad och gurglar och jollrar med oss. Förra veckan upptäckte hon sin spegelbild och det är det häftigaste hon vet, hon riktigt tjuter av lycka när hon ser sig själv, och kan sätta huvudet på sned och prata med spegeln, hahaha. Egenkär typ! ;D Men klart man blir förtjust i sin spegelbild när man är så där söt... *suck* :D

I morgon åker vi till Stockholm på några dagars minisemester, ska bli roligt! Hoppas bara det inte stormar för mycket... men bebisar blir knappast sjösjuka?

Till slut ett tips om någon som läser håller på med tygblöjor: eftersom det är nationella tygblöjsveckan nu (ja för er som inte håller på med det, newsflash, hahaha, det finns en nationell tygblöjsvecka! ;D ) så har många nätbutiker någon sorts erbjudanden, eller ens gratis frakt, kolla in dem här på kestovaippaviikko.com. :)

Gonatt gonatt, nu ska jag sova för det gör resten av min familj, förhoppningsvis till klockan åtta på morgonen minst!