Förresten, ni som läser

Det vill inte bli av för mig att kommentera era kommentarer! Så här kommer svar till några kommentarer som kommit in under de senaste veckorna:

Anna sa...
Får man önska inlägg här i din fina blogg? :D I så fall skulle jag vilja beställa ett inlägg om babysim! Alltså vad gör man och hur funkar det? Nyfiken :)
Visst får man önska! Och visst ska jag skriva om babysim! Snart!

Michaela sa...
Hej! Har gått igenom lite gamla inlägg och tror mig nu känna igen er...
Ja visst är det vi, roligt att du också bloggar!

Neppe sa...
Låter härligt med semester! Saknar sommaren så otroligt mycket nu, och är precis som du trött på den eviga vintern. Ett inlägg om hur semestern med liten dotter gått skulle uppskattas väldigt mycket!
Ska givetvis ge en lång rapport om hur allt gick sedan, för är ju lite smånervös för flygresan, solen, sandätandet och så vidare.

johanna sa...
tv o dator är väl skadligt främst om du har typ en 2-åring o sitta flera timmar framför den o inte förklarar vad som händer o barnet blir ensamt med alla rädslor och tankar och felföreställningar. Och det händer ju inte med er som föräldrar :)
Haha, var inte så säker. Har hört att tv:n kan vara en mycket bra barnvakt och jag ser faktiskt fram emot att hon trivs framför den lite längre stunder... ;)

Nette sa...
Ja du, jag vet hur det känns - min tantadara på 1 år och 3 mån har inte sovit en hel natt ännu och vaknar fortfarande flera ggr per natt. Ibland vill jag också bara gå min väg men så lugnar man tack och lov ner sig o nästa morgon är man trött men har glömt hur det var :)
Oj oj oj, ett år och tre månader avbrutna nätter! Skönt att det känns bättre på morgonen, sänder dig krafter.


Och så ett kollektivt svar till er alla: det är väldigt roligt när ni kommenterar! Det är skoj att ni visar att ni läser, skönt när ni berättar att ni känner likadant ibland samt nyttigt när ni kommer med tips om vad som funkat för er! Så fortsätt gärna lämna livstecken, jag ska försöka bli lite bättre på att svara på dem bara...

Hejdlöst

Ska lägga upp en balk med blogglänkar bara jag kommer så långt någon dag (= bara dottern sover tillräckligt lång dagssömn ;) ) men under tiden får ni nöja er med att surfa in på åtminstone Livet på Söder. En pappa på Söder som bloggar om sin femåriga Vidarpojke och gravida sambo samt om sin fascination för surdeg, ekologiska cykelhjälmar, familywipes (haha, ekologiskt toapapper alltså) och quinoautbudet på dagis.

Läs till exempel inlägget om förskola (="nollan" i Sverige) samt berättelsen om Vidarpojkens födelse och planerna inför nästa förlossning:

"Men den här gången blir det annorlunda! Inga droger här inte, det har vi verkligen kommit överens om. Nu har vi ju dyktekniken, som vi övar på nästan varje dag. Jag utsätter henne för smärta, och hon dyker ner … ner … ner i det onda. Vi rider med smärtan som om vi ridit på en våg i oceanen, och då kan vi uthärda den på ett helt naturligt sätt. Det är skithäftigt!"

Hahaha! Mycket sjukt, och väldigt underhållande. (Och nej, det är inte på riktigt, hur han än påstår.)

Monstermamman tämjs med snusningar

De två senaste nätterna har gått okej, bara ett par ordentliga uppvakningar per natt så det känns betydligt bättre nu. För tillfället sover hon dessutom dagssömn och har sovit snart två timmar, inomhus alltså, vilket typ aldrig händer. Och jag ger upp med att försöka hitta förklaringar till varför det ibland fungerar och ibland inte alls! För jag hittar inga.

Fredag natt vaknade hon första gången vid midnatt och sedan klockan ett, klockan två, klockan tre och klockan fyra och efter det sov hon bredvid mig och jag slocknade så har ingen aning om hur hon sov. Lördag natt var hon klarvaken från ungefär midnatt till fyra på morgonen. Då gällde det liksom att vara glad över att jag åtminstone kunde turas om med dotterns far för hör här: när man inte får sova tappar man förståndet. Den absolut värsta känslan jag vet är när jag blir så trött på skriket att jag börjar tycka att barnet är ett litet monster. När gungandet i gungstolen växer från rytmiskt till ryckigt till maniskt, ja på gränsen till aggressivt, och när jag helst bara skulle lämna rummet eller hela hemmet och låta henne skrika för sig själv helt ensam bara jag inte behöver lyssna, då sköljer det där dåliga samvetet och skräcken för mina egna tankar strax över mig så ögonen tåras och andningen krampar.

Sedan snusar jag dottern i håret (det har faktiskt vuxit så man har några hårstrån att borra ner näsan i nu! ;) ) och känner med hela kroppen hur fin hon är och hur jag inte bryr mig om något annat än att hon ska ha det bra och känna sig trygg och inte behöva gråta mera. Hon värmer min famn och min famn värmer henne och mitt gungande lugnar sig. I något skede blir det ju faktiskt tyst, inte ens nattugglor kan vara vakna för evigt, och hennes små snusningar blir tyngre andetag i drömmarnas värld.

På morgonen är hon så glad när hon vaknar, ler med hela ansiktet och de runda rosiga kinderna, och viftar glatt god morgon med sina näpna små armar. Då undrar jag hur i all världen jag kunde vara så arg och desperat under natten. Jag minns helt enkelt inte. För hon är så fin.

Så jag undrar ibland. Hur ensamstående klarar sig, eller hur föräldrar med barn med flera månader av sömnproblem eller kolik klarar sig. För jag blir ju galen av bara några nätter?!

Men som sagt, sovandet i det här huset har varit bättre nu. Och i dag har vi mest bara skrattat. Jag skrattar åt dottern för det mesta hon hittar på och hon skrattar åt mig för minsta lilla lustighet. Vi talar verkligen billiga nöjen: i dag höll jag upp handtaget till hennes pipmugg och lekte kikare med det och åt det skrattade hon så hon nästan kiknade. Så far hon omkring med min gamla walker (en amerikansk stol med hjul) och har börjat hitta fram till byrålådor och köksskåp, vilket ju förstås är mycket spännande och ger ännu fler billiga nöjen. I dag hittade hon en röd plastskål och ett grönt kastrullock som underhöll henne i en halv timme. Sopborsten är också mycket populär.

Om två veckor och två dagar åker vi till Kanarieöarna och senast där tänkte jag att hon kan lära sig krypa, när det finns mycket nytt att titta på som till exempel gräsmattor som inte är begravda under två-tre meter snö...! GUUUUD VAD SKÖNT DET SKA BLI!! Med sommarsol alltså. Krypandet kommer om det kommer.

Heroin chic

Stoppa damtidningspressarna, jag har hittat världens bantningstrick! Att amningen äter kalorier är väl redan känt (500 per dag, läste jag,vad det nu sen betyder?) men vill man få fart på kiloraset ska man dra på sig en riktigt effektiv tarmtömmarmagsjuka samtidigt som ungen har det största tissbehovet sedan dagarna på BB! Kombinera sedan detta med ett par nätter utan sömn (ni får låna min dotter om ni är rädda att inte hålls vakna, hon är inte magsjuk men nog skriksjuk) och resultatet är en catwalkfärdig helhet som sitter precis rätt i den 90-talsvåg som modevärlden återupplever just nu: heroin chic! JAAA! Jag är snyggast i stan! Äntligen! Som vi har väntat.

Tyst

Orsaken till att det är mycket tyst här för tillfället är att min kära Mac strular! Och jag borde ta mig till Gräsviken och fixa den men det blir ju inte av.

Egentligen är det helt skönt med lite datorpaus. Surfar gör jag ju ändå (vad gjorde man med telefoner innan de gick att surfa med?!) men lika mycket skärmstirrande blir det nog inte. Gör säkert gott åt dottern också. Hon hade nämligen redan börjat peta på macen med skrämmande precision, precis som om hon redan länge fått se hur man ska göra med den... ja vad gjorde hemmamammor innan det fanns internet?!

Så undrar jag om det nu egentligen är så illa med lite tv och datorer för barn, bara de inte får uppleva något skrämmande med dem och de ändå för det mesta är sysselsatta med skärmlösa aktiviteter? Har nämligen äntligen hittat någon nytta med den där Suomi-tv kanalen: det kommer ett barnprogram om en pandabjörn på lekis varje morgon klockan 9.15 som dottern skrattar och viftar åt just så länge att jag hinner dricka en kopp kaffe och raserbläddra igenom tidningen. Den barnvakten tänker jag nog bara uppskatta och inte förfasa mig över!

Lever

Ursäkta, blev visst ganska lång paus här. Det beror på att jag inte hinner sätta mig ner vid datorn eftersom det mesta av min tid går åt till att klä av och klä på både mig och dottern vinterkläder. Jag har mössor, tröjor, vantar, sockor och yllekalsonger upp i halsen nu och ÄR RIKTIGT FÖRBANNAT TRÖTT PÅ DEN HÄR SIBIRIENVINTERN!!!

Just nu är det ju inte särskilt kallt, bara minus fem, men snömängden gör att det är ganska svårt att gå på promenader annat än längs välplogade trottoarer. Och även då får man kämpa för att komma fram och dessutom gå med näsan mot skyn för att spana in de där livsfarliga istapparna som hänger överallt! FY!

Tröstar mig med att vintern säkert är lite roligare nästa år när dottern kanske redan uppskattar snö och pulkaåkning. Men den största trösten, eller överlevnadsstrategin egentligen, är att vi åker på södernresa om 30 dagar. Bamsecharter på Kanariesverige (som en kompis barn kallade stället) och femton dagar sol, ååååååh så skönt det ska bli!! Kan redan känna den varma havsvinden smeka mina bara ben. Tänker göra precis ingenting och bara gå naken hela semestern, ha!