Bara mamma duger

Försökte just ge flaska igen, men nej. Hon bara tuggar på den en stund och spottar sedan ut eller vänder huvudet bort. Tänkte det skulle gå bättre att prova på morgonen när hon är hungrig men ändå på gott humör, men det hjälpte inte.

Och samma sak är det med tuttarna/napparna. Har tio stycken i olika modeller, material och storlekar och ingen duger! Har provat att ge när hon är på gott humör, när hon är trött, när hon redan somnat, när hon är arg, ja alla tider på dygnet och aldrig vill hon ha den. Den duger som tuggleksak en stund men sen spottar hon ut den. Och folk säger ju att jag bara ska vara glad, för vi behöver ju aldrig vänja bort tutten eftersom hon inte tar den – men i vissa situationer skulle det bara vara så skönt att ha nåt enkelt sätt att trösta. Som till exempel när hon fick skrikutbrott i metron.

Men hennes flaskvägran är ändå värre, eftersom den gör mig ganska bunden. Och kommentarer som "Nog äter hon sen när hon är tillräckligt hungrig" och "Inte svälter hon" hjälper ju inte mig när det är tanken på att hon skriker och gråter och är olycklig tills jag kommer hem och matar som gör mig galen.

Överhuvudtaget tycker jag separationsångesten blir starkare bara ju äldre hon blir, eller rättare sagt kanske att bandet mellan henne och mig blir starkare för varje dag. De första veckorna hade jag inte alls lika svårt att lämna henne en stund. Det kan ju eventuellt bero på att hon då ännu tog flaska, men jag tror det också beror på att jag blivit mer och mer beroende av henne, och att jag i början var lite hög på hormoner och inte riktigt ännu hade fattat hur stort det här är. Det blir liksom större för varje dag, föräldraskapet.

Men vi ska öva. Inte för att jag har något stort behov av att vara ute utan henne, men jag tror det blir bara svårare ju längre man låter bli och jag tror att varken hon eller jag eller pappan i längden mår bra av att vi aldrig kan vara isär ens en stund. Och så tror jag faktiskt att separationsångesten är mycket värre hos mig än hos dottern, för hon är nog nöjd bara hon har en trygg famn och den famnen kan lika gärna vara pappa eller mormor eller någon annan nära någon stund. Bara hon lär sig att de också kan mata, då... suck.

Hur som helst. På lördag ska jag ändå gå på fest! Min lösning är inte att gå hem tidigt, utan i stället att anlända sent, hahaa! Så jag stannar hemma och matar och nattar i början av kvällen och så går jag på fest först klockan elva, då är det väl ändå som roligast?