Hormooooner

Plus och minus med vecka 14:

+ Jag är piggare och gladare. Åtminstone ibland, när jag vill vara det! ;)

+ Huden ser inte längre ut som när jag var fjorton och lillebror kallade mig pizzafejs. Inte är den perfekt heller, men bättre än före jul.

+ Magen har ändrat form, så ölbilringen börjar ersättas av en liten, liten fast kula! Syns inte, men man känner den om man lägger handen på.

- Matsmältningen fortfarande långsam, blir proppmätt hur snabbt som helst. Anteckna: normalt tömmer man sin magsäck på 50 minuter. För gravida tar det 130. Ja, och halsbrännan suger, känner mig som värsta tanten.

- Har fortfarande inte gått upp i vikt, men nedgången har åtminstone stannat. Är på minus 4 kg nu. Ska väl vara rätt normalt? Tror fortfarande det beror på att jag slutat dricka öl.

- Huvudvärk. Led mycket av det som barn och tonåring men har inte haft mycket problem som vuxen. Nu kommer den inte särskilt ofta, men när den gör stannar den minst en dag, ibland två. Och inget hjälper. I går fick den mig att må så illa att jag kände mig spyfärdig och till slut bara låg i fosterställning och grät! Och mumlade att livet var orättvist. Min stackars man försökte trösta, paja, mata, massera – men nej, inget hjälper. Misstänker att det till stor del beror på att det tillåtna paracetamol inte hjälper mig lika bra som ibuprofen som jag normalt tar. Och vad kan man åt det.

Att sånt. Rubriken? Ja, alla frågor jag googlar just nu verkar ha samma svar. Hormoner. Men det visste vi väl alla vid det här laget.

Förresten, ett plus till! Förra veckan besökte jag två av de få bebisar jag känner. De var båda jättesnälla, både med mig och med sina föräldrar. Det tackar jag för!

Klockan är för övrigt alldeles för mycket för kvinnor i välsignat tillstånd att vara vakna. Sku nån säkert påstå. Så godnatt.