A har invigt mig i ännu ett av ishockeyvärldens mysterium: fanklubbarnas knattebilder. Kolla här! Jag vet inte om man ska skratta eller... ja, bli rädd?
Tror det är bara som jag finner mig i att barnet kommer att vara klätt i HIFK ibland. Stör inte mig, jag flaggar inte precis för någon annan färg och det är säkert roligt att vara mera intresserad av sport än vad jag är – skoj att gå på hockey med farsan till exempel, det har jag aldrig själv gjort. Och A är ändå inte av en av de värsta fånarna – min gräns för den definitionen går vid klubbtatueringar.
Men: kravet är förstås att det blir skridskor, klubba och hjälm i 1-årsgåva oberoende om det är pojke eller flicka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar