Gäsp

Tänkte i går kväll den vackra tanken att magsjukan gått om men nehej, det fick jag ångra i morse. Nu ligger jag på soffan och har fått i mig en halv gurka (det var det enda som frestade mig i kylskåpet) och ett litet glas grapejuice, so far great success.

Så blev jag helt stressad och nervig för att jag ringde min man (nu tänker jag börja kalla honom A här för jag brukar aldrig annars kalla honom "min man") och klagade på att fjärrkontrollen var sönder (det ÄR ett i-landsproblem, jo, men ett stort sådant när man är sjuk!!) och han blev så till sig över att jag inte mådde bättre att han sa att jag måste ringa en läkare och jaadajaada. Han var väl alltså nervös då att jag fått nåt som kan skada Bebis och trodde inte på mig när jag sa att han inte behöver oroa sig för jag har ju kollat detta på google (va, är det inte ett legitimt svar för vad som helst!?). Han tänker ju bara på mitt/vårt bästa men jag blir ju bara ännu oroligare när han är orolig.

Nå, så ringde jag då. Och nej, jag behöver inte oroa mig för barnet, den kära, älskade parasiten, tar allt det behöver från min kropp. Måste bara se till att få i mig tillräckligt med vätska. Norovirus borde det inte vara för då brukar man sluta kasta upp efter två dygn sa hon. Det går någon vanlig magsjuka, och det är också helt vanligt att man tror man är på bättringsvägen och så blir man sämre igen.

Att sånt. Ett stoooort minus med telefonrådgivningen: de hade ingen som talade svenska!! Vad fan?! Jag kan svälja att vi måste åka lite längre väg till rådgivningen för att få svensk service, och jag kan förstå att de inte kan försäkra att vi får föda på svenska heller – när jag väl ligger där misstänker jag att det hur som helst blir svordomar på alla språk jag bara kan, så. Men en telefonrådgivning, är det faktiskt så svårt att anställa någon som kan svenska där va? Visst, jag klarar mig på finska men när man är sjuk och ynklig vill man tala sitt modersmål. Morr.

Till slut: jag är verkligen DJUPT TACKSAM att jag fått må bra under graviditeten. Det här är trots allt ett magvirus som ska gå om snart. Jag har en vän som mådde totalt pyton under de 17 första veckorna av sin graviditet, usch usch usch så hemskt det skulle vara!

Funderade förresten i morse på varifrån begreppet "må pyton" kommer. Den enda kopplingen mitt trötta huvud hittar i dag är pytonorm, och det tycker jag passar mitt tillstånd: ligger gärna på golvet och skulle helst ta mig till badrummet krälandes, om det inte vore så att det går fortare att springa. Yäk.