onsdag 28 juli 2010

Getingvarning

Jag vet inte om det är värmen som gör dem extra tokiga, men tycker vi jagas av getingar, bin och humlor konstant. Och när en liten knatte ätit banan eller vattenmelon och har klibbiga händer kryper de randiga yra små kräken gärna in i den lilla näven för en sockerdos och då är olyckan framme. S lät precis som när hon fick vaccin: först ett par sekunders tystnad då hela ansiktet vrider sig i en grimas som går från plötslig förvåning till någon sorts blandning av besvikelse och smärta, och sedan ett gapande otröstligt tjut som får mig alldeles svettig.

Men det gick fort om och allt blev bra igen och någon allergi borde hon knappast ha. Nu är jag lite hysterisk med att tvätta hennes händer så de åtminstone är sockerfria... sand och annan skit är det inte lika noga med.

2 kommentarer:

  1. Oj då! Jag skulle ha fått hjärtattack för jag är själv så JÄTTE rädd för getingar! Kristus! Men bra att allt gick fort om och kanske hon som vuxen sen inte är så rädd för getingar för hon vet att det inte är SÅ farligt. :)

    Svarade på ditt inlägg i min blogg.

    M

    SvaraRadera
  2. Jo jag är inte rädd för getingar själv – eller nåja, alla är väl lite rädda? - men om det här hade hänt för några månader sedan när S var mindre skulle jag nog ha tappat fattningen helt. Nu är hon större och jag förstår mig bättre på hennes skrik och vet när det är allvar och när det kommer att gå om. :)

    SvaraRadera