ETT ÅR!!

I dag har vi haft ettårskalas, helt otroligt!

Året som gått känns både kort och långt. Dottern ändrar sig så väldigt fort men samtidigt har det hänt så väldigt mycket, så det är svårt att tänka sig att det bara är fråga om ett år bland alla andra i mina liv. Men samtidigt är det ju inte det, utan mitt första år som mor och det är ju något jag aldrig får uppleva igen.

Allt är fortfarande annorlunda, och ändå inte. Vardagen lunkar på men samtidigt växer dottern så snabbt och lär sig så mycket nytt att varje vecka är annorlunda – för att inte tala om de olika faserna av ätande och sovande som fortfarande kan vända upp och ner på vardagen helt och hållet. Men lite sömnlöshet gör mig inte lika tokig nu längre, dels för att man vet att det troligen går om och dels för att vi lärt oss kommunicera bättre och jag har lättare att veta om det är vanligt gnäll eller allvar.

Och för det mesta är hon faktiskt väldigt nöjd och glad. Hon var riktigt strålande på kalaset i dag och lekte med alla leksaker och gäster och bjöd folk på tårta. Så gick vi ut till Alpparken en stund och hon yrde omkring som en virvelvind, hon är urförtjust över det här med att kunna gå, och stannade upp ibland för lite pusskalas: hon öppnar munnen stort och säger "oooaaa" och planterar ett stort dregligt gap på mitt fejs. :D

Det som också är ganska otroligt är att både jag och maken också mår bra. Klart att vi också är stressade och trötta och snäser åt varandra, och så har man ju gått igenom en identitetskris eller två och uthärdat en del hårda hormonstormar här på vägen. Men jag tycker vi har börjat anstränga oss mera än före barnet. Vi har blivit bättre på att samarbeta, blivit bättre på att vara snälla, bestämt oss för att klara det här helt enkelt. Jag upplever att vi är starkare tillsammans nu än förr. Och vi skrattar ännu mera än förr, för vi har ju ett nytt gemensamma glädjeämne: en liten trollälva som är mera underhållande än något annat i världen. Och som med en enda blick får mig att känna mig som om hjärtat sväller så det snart inte ryms i bröstet längre.