Svårt att vara vuxen

I serien "Är jag en konstig mamma då?": är det fel att som vuxen slänga sig raklång i lekparkens plaskbassäng? Jag menar det måste väl vara mera fel att förgås av värmen och låta barnet bli moderlöst?

Getingvarning

Jag vet inte om det är värmen som gör dem extra tokiga, men tycker vi jagas av getingar, bin och humlor konstant. Och när en liten knatte ätit banan eller vattenmelon och har klibbiga händer kryper de randiga yra små kräken gärna in i den lilla näven för en sockerdos och då är olyckan framme. S lät precis som när hon fick vaccin: först ett par sekunders tystnad då hela ansiktet vrider sig i en grimas som går från plötslig förvåning till någon sorts blandning av besvikelse och smärta, och sedan ett gapande otröstligt tjut som får mig alldeles svettig.

Men det gick fort om och allt blev bra igen och någon allergi borde hon knappast ha. Nu är jag lite hysterisk med att tvätta hennes händer så de åtminstone är sockerfria... sand och annan skit är det inte lika noga med.

Barnvänligt utebad

På tal om barn- och vuxenvänligt är Gumtäkts friluftsbad en vinnare i den här värmen: mjuka gräsmattor, liten plaskbassäng, stora träd med skugga, ett par klätterställningar för rastlösa ben samt ett kafé med kaffe, mikro och munkar (minus: svindyrt och inga barnstolar).
Efter lite plask och en burk Pilttimakaroner sover S i skuggan medan jag får läsa i solen... och snart äta en megalomanisk portion franskisar. Because I'm worth it.

Sommarståhej

Javisst, man kan också ta det bara lugnt på en stuga nånstans eller helt enkelt ligga i en park. Men jag är nog av den sorten som gillar att ha program också, åtminstone ibland. Utmaningen för tillfället är ju då att hitta program som både vi föräldrar och tultingen gillar. Det här veckoslutet provade vi på barnfestival i form av Skidit Festarit, samt klassisk barnutflykt i form av Högholmen. Barnfestivalen vann.

Skidit Festarit lockade på grund av läget (Kuudes Linja och Siltanen är precis bredvid oss och bekanta från våra eeeh... vildare dagar) och brunchen (brunch är ett säkert sätt att få mig att nappa) och överraskade med fint program för ungarna också: maskerad, leksaksutbyte, såpbubbeldisco, ett akvarium med livslevande räkor och sjöstjärnor, barnbio, clowner, musik, hoppeslott och allt detta även vuxenvänligt dvs jag fick varken ångest eller ont i öronen. Fint.

Högholmen förlorade främst för att dottern var trött, men även för liten. Hon var mest imponerad av kottarna, måsarna och kaninerna, i den ordningen, och imponerades inte alls av det trötta lejonet. Vilket jag förstod riktigt bra. Nästa gång tar vi en promenad runt Tölöviken i stället, där man hittar både måsar och ankor och kaniner och kottar utan att betala 32 euro i biljettpris + 3,50 för en läsk och djur-i-bur-ångest.

Bilderna föreställer alltså krogen Siltanen i barnvänlig utsmyckning. Hoppas och tror att Skidit Festarit blir en årligt återkommande festival!

Taapero, toddler, telning

Inspirerad av en fejsbuckdiskussion: vad kallar ni småbarn som inte längre är bebisar men inte ännu riktigt barn, dvs är förbi ligga-på-golvet-och-gurgla-stadiet men inte ännu nått klättra-i-träd-och-spela-fotboll-stadiet? På finska är taapero ett fint och välanvänt ord, liksom engelskans toddler. Men på svenska?

Förslag efter diverse ordboks- och googlesökningar: telning, knatte, parvel, krabat, pyre, batting, unge, småtting, gli, klimp, knodd, liten.

Allergi eller svettnippor?

Dottern har nu små små röda prickar över nacke, hals, övre rygg och bröstet och jag undrar om det är värmeutslag/svettnippor eller om hon kan reagera på att jag börjat ge vanlig mjölk åt henne? Hon har nu inte gett några tecken på att ha till exempel magproblem utan beter sig helt som vanligt, så knappast är det mjölkallergi?

Jag önskar mig en stor bilderbok med fotografier och utförliga förklaringar på barnåkommor, tack.

Mat åt ettåring

Före jag fick barn, eller egentligen ännu några månader efteråt, hade jag någon sorts vision om att jag skulle storkoka och frysa in grönsaksmos själv och skära upp plockmat för små händer och en liten mun till varje måltid, typ. För att det är hälsosamt och gott och billigt osv.

Att MUAAAHAHAHAHA, jag vill inte ens veta hur stort mitt bidrag till bonapilttiburksberget är vid det här laget... det har oftast blivit burk till både lunch, mellanmål och middag. Så nu vet ni det. Och inte tycker jag det egentligen är någon fara, så där näringsmässigt sett alltså – dottern lever ju och mår bra och verkar ha tillräckligt med hull och energi. Men burkarna är ju ett helvete att bära hem och till glasinsamlingen och man får lite andnöd när man tänker på hur mycket de har kostat under året.

Men eftersom plockmat och vuxenmat den senaste tiden börjat intressera tjejen allt mer är planen nu att hon ska nöja sig med det samma som vi äter, för det mesta åtminstone. Hon får ju äta de flesta råvarorna nu, så utmaningen är egentligen bara att man själv borde äta någorlunda regelbundet och ens lite hälsosamt. Det mesta går ju att tillreda så att man lägger till de starkaste kryddorna (som de fem klyftorna vitlök) först efter att man lagt upp barnets portion.

Så, nu vill jag ha alla tips på barnvänlig, lättlagad mat som vuxna också tycker om! I går blev det köttfärsbiff med potatis och sallad (körsbärstomater är en stor favorit just nu). I dag blir det kanske... någon soppa? Makaronilåda? Fiskpinnar? Eh... hur ska man göra det här så man inte behöver återuppleva barndomens skollunchmeny? Och visst finns det färdigmat som är okej att äta också?

Svettigt, vet ni

Åååh vad det är hett. Plaskbassänger is the shit för tillfället. Eller stränder där det fläktar ens lite mera. Inomhus är det ju hopplöst att vara, både jag och dottern blir gnälliga!

I går utmanade jag dessutom ödet genom att maximera svettandet och gå på rockfestival. Var till Ruisrock med några kompisar och röjde och kände mig riktigt ung och tokig igen. Det gjorde gott. Nu ska jag ta det lugnt resten av veckan och göra ingenting. För inte kan man ju göra hemskt mycket mer i den här värmen!

ETT ÅR!!

I dag har vi haft ettårskalas, helt otroligt!

Året som gått känns både kort och långt. Dottern ändrar sig så väldigt fort men samtidigt har det hänt så väldigt mycket, så det är svårt att tänka sig att det bara är fråga om ett år bland alla andra i mina liv. Men samtidigt är det ju inte det, utan mitt första år som mor och det är ju något jag aldrig får uppleva igen.

Allt är fortfarande annorlunda, och ändå inte. Vardagen lunkar på men samtidigt växer dottern så snabbt och lär sig så mycket nytt att varje vecka är annorlunda – för att inte tala om de olika faserna av ätande och sovande som fortfarande kan vända upp och ner på vardagen helt och hållet. Men lite sömnlöshet gör mig inte lika tokig nu längre, dels för att man vet att det troligen går om och dels för att vi lärt oss kommunicera bättre och jag har lättare att veta om det är vanligt gnäll eller allvar.

Och för det mesta är hon faktiskt väldigt nöjd och glad. Hon var riktigt strålande på kalaset i dag och lekte med alla leksaker och gäster och bjöd folk på tårta. Så gick vi ut till Alpparken en stund och hon yrde omkring som en virvelvind, hon är urförtjust över det här med att kunna gå, och stannade upp ibland för lite pusskalas: hon öppnar munnen stort och säger "oooaaa" och planterar ett stort dregligt gap på mitt fejs. :D

Det som också är ganska otroligt är att både jag och maken också mår bra. Klart att vi också är stressade och trötta och snäser åt varandra, och så har man ju gått igenom en identitetskris eller två och uthärdat en del hårda hormonstormar här på vägen. Men jag tycker vi har börjat anstränga oss mera än före barnet. Vi har blivit bättre på att samarbeta, blivit bättre på att vara snälla, bestämt oss för att klara det här helt enkelt. Jag upplever att vi är starkare tillsammans nu än förr. Och vi skrattar ännu mera än förr, för vi har ju ett nytt gemensamma glädjeämne: en liten trollälva som är mera underhållande än något annat i världen. Och som med en enda blick får mig att känna mig som om hjärtat sväller så det snart inte ryms i bröstet längre.

Okej, stugliv har sina stunder

Ska väl medges, just nu, när barnet sover och jag äter äppelpaj på en varm klippa i kvällssolen, att stugliv har sina stunder.

Tidigare idag har vi dessutom simmat i varmt och rent havsvatten (oftast är det antingen för kallt eller för algigt), och åkt båt hela femton minuter skrikfritt (flytvästen är liksom inte hemskt pop). Dottern har också övat på det där med självbevarelsedrift (en holme med branta berg och nära till vatten överallt ger inte mig många lediga stunder men nog desto fler med hjärtat i halsgropen), kissat i skogen istället för i blöjan (wow-moment!) och oftast ätit middag själv, utomhus (vilket betyder stort kalas för sorkarna under terrassen som nog nästan får mera potatis- och blomkålssmulor än vad dottern fick i sig).

I morgon hemåt till stackars jobbande pappan som saknar oss SÅ. Sa han. Fast för tillfället är han väl på krog och kollar fotboll så nog har väl vårt stugliv sina stunder för honom med.;)

Meducin

Hej och ursäkta, har verkligen inte orkat blogga den här veckan. Dotterns förkylning har betytt väldigt mycket nattvak och jag har varit helt slut – och det är så hemskt när en liten är sjuk och man inget kan göra! Vi var till barnklinikens jour förra söndagen efter stugvistelsen och fick efter tre timmars väntandet rådet att:

1) ångbada i badrummet (för att lösa upp slemmet)
2) höja huvudändan på sängen (för att minska på natthostandet)
3) klä henne svalt och låta henne sova i svalt rum om hon har feber (förvirrande, eftersom man ju själv ska klä sig varmt om man har feber. Och lättare sagt än gjort i den här värmen!)

Men mer än så sade de att vi inte kunde göra, att det var ett virus och skulle bli bättre inom ett par dagar. Nå det blev inte bättre och i natt skrek hon igen och hade helt klart ont någonstans, så i morse var vi jouren igen (Och i dag tog det bara tio minuter, inget köande! Hett tips: om du får välja, besök jouren på lördag förmiddag och inte söndag kväll.) Nu fick vi penicillin för öroninfektion och hostmedicin för rosslandet och ögondroppar för de svullna röda ögonen. Stackars älskade lilla bebis, ORÄTTVIST att någon så liten ska få vara så förkyld.

I dag har hon ändå varit ganska glad och nöjd hela dagen och till och med nattningen gick okej, så jag hoppas på en bättre natt...

Har en massa att skriva och berätta men just nu ska jag nog bara sova. Var dessutom ut på krog i går vilket ju inte är helt klokt när man är så slut men faktiskt gjorde det mycket gott att lufta sig lite och jag upprepar: trötta mammor behöver öl ibland. Gonatt.