När börjar barn äta själv? Utan klott och med stor aptit menar jag? Är så trött på det här lirkandet. "Titta här kommer fina skeden med prinsessa på" (=dopgåva) och "Oj oj vad gott mamma äter också gröt" och "Nam nam det är bananmos på gröten, du tycker nog om banan" och "FÖRBASKADE UNGE ÄT DIN GRÖT ANNARS ÄR DU HUNGRIG OCH GNÄLLER HELA FÖRMIDDAN".
Nej jag skrek inga fula ord. Men jag tänkte många. Jag förstår bara inte varför samma mat ibland är så god att den slukas, och ibland inte duger i mer än två skedar? Ingen logik här. Ingen logik här heller, alltså.
Snabb update och 3 årig prinsessa
6 år sedan
jag har gått i exakt samma tankar i dag. EXAKT. i går och i förrgår totalvägrade ungen all mat förutom mangosås som hon med god aptit slukade på ett kafé. gröt fick jag i henne genom att ta till Sista Utvägen: låta henne peta med en lite grann förbjuden leksak för stora barn, alltså fisher price-farmen. visserligen håller hon på att få fyra tänder i övre käken, alla samtidigt, så det kan ju bero på det. men inställningen har nog varit densamma i ett par månader redan.
SvaraRaderai dag hände något: jag stod i råd att mata i barnet lunch när hon stiger upp i sin matstol, böjer sig över brickan och placerar handen i matskålen. jag ger henne en egen sked som jag laddat med mat och häpnaden var stor när hon lade skeden i munnen. sin egen mun (hon försökte nog mata mig också). hon tyckte det var urroligt - i två minuter, då skeden åkte i golvet och hon började läsa dagens husis i stället.
hemma är det tråkigt att äta, annanstans går det oftast bra för där finns det andra saker att titta på och peta med. när blir hon intresserad av mat som i mat, inte som i roligt klott? och är det något jag har gjort fel som är orsaken till avogheten att äta? eller är hon bara begåvad med ett exeptionellt dåligt tålamod?
så många frågor, så få svar.