tisdag 30 mars 2010

En mamis i kjolfållarna

Pust. Med krypandet kom också följa-efter-mamma-manin och vi har gått in i vad jag tror är mamisperioden som väl borde komma där kring just åtta, nio månader? Så fort jag lämnar rummet hörs ett protesterande mämmämmämmämmäää och det gnället blir ganska så tröttsamt i längden... I dag är sista dagen på pappaledigheten också så från och med i morgon ska jag stå ut ensam igen. Undrar också hur det ska gå med min plan att sluta amma – kanske inte är bästa tidpunkten just nu när hon är sån famnfia?

Nå. Ska fira sista "semesterdagen" med parkpremiär! Var ut och shoppade med min mor i går för att mormor tyckte det blivit dags för kurahalare (kura är för övrigt ett bra ord, lera eller slask har inte alls samma klang av barnaglädje!). Och rätt har hon ju, för när dottern väl fick smaka på den kulinariska höjdaren sand där i södern så är det ju fräckt att plocka bort sandkornen ur hennes kostcirkel nu bara för att här är lite kallare, lite blötare, lite gråare och slaskigare? Eh. Så ut ska vi, alla tre.

En detalj som bör nämnas: min dotter på inte ens nio månader är nu ägare till ett par goretexkängor som kostade mera än vad jag lagt ut på skor på länge. Hur det gick till vet jag inte riktigt, förutom att det gick fort. Jag tittade på ett par tygstövlar i samma vattentäta material som overallen men mormor visste berätta att det var gummistövlar vi behövde, så vi provade sådana i ett par butiker men fick inte dem på hennes sparkande ben med bestämt ihopknipta tår och härliga tjocka vader. I K-kenkä fick vi sedan råd av en glad och bestämd försäljare som vet ni liksom utstrålade proffsighet och sade att gummistövlar hindrar bebins rörelseförmåga och att hon inte ska ha sådana på länge ännu, men att vattentäta kängor är precis rätt. Så drog hon fram ett par näpna men bastanta röda kängor i skinnimitation, mätte de små fötterna, gullade och skrattade med bebin och vips var skorna på henne med dubbelknut på rosetten och allt och visst verkade de bra sa mormor när flickan sedan stod och klappade på provbänken och såg mycket lycklig ut – och så var de ju på plussakorttirabatt och det var liksom droppen och katching, fyra sekunder och 59 euro senare var mormor, dotter och försäljare mycket nöjda och jag lite förvirrad men ändå nog, ja, nöjd. Jag betalade ju inte.

Så, i dag ska vi ut och prova den här krigsutrustningen då. Rapporterar sen. Håll tummarna!



PS: Reserapporten ska nog komma också, håll ut. ;)

2 kommentarer:

  1. hahaha!! tänk så det kan gå sådär, bara, liksom, åhå, oj, sidu, ehumm ja ETT PAR SKOR ojoj! :D



    puva.ratata.fi

    SvaraRadera
  2. Jo det händer särskilt när vi har givmilda mormor med oss... :D Egentligen var det kanske inte priset som chockerade mig utan det att en försäljare påstod att en åtta månader gammal tjej behöver snörskor – och att min lilla tjej sedan bara stod där och såg ut som att visst mamma, jag BEHÖVER snörskor, se nu!

    Så att, stor har hon blivit, för har man skor är man stor!

    Och som sagt, roligt att du börjat blogga!

    SvaraRadera