Försöker tänka på hur zombietrött jag var förra vintern och att jag klarade mig igenom den ändå och att det här inte ska vara något i jämförelse. Men nej, det hjälper inte, hjärnan fungerar inte så.
Före jag stack fick jag jaga min mössa som for omkring i lägenheten på dotterns huvud. Lilla rumpnissen. Hon skrattade så när jag gav henne pappans mössa i utbyte, hon pekade på sin spegelbild och förstod precis hur tokig hon såg ut och utbrast ett nöjt HÄHÄ! Sen vinkade hon ivrigt åt mig (stick nu på jobb ren!) och rusade vidare.
Så mörkret stör då inte henne åtminstone. Ibland vill jag vara barn igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar