Tolv ord om dagen

Var på babykafé i går och det var en bibliotekarie på besök och berättade om barnböcker och barnets språkutveckling. Visste ni att redan en tvååring kan 200-500 ord och att utvecklingen efter det går ännu fortare, så att en treåring kan 1000 ord, ett förskolebarn lär sig 50 ord per månad och ungdomar som går ut grundskolan ska ha ett ordförråd på 50 000! Det betyder att de i medeltal lärt sig tolv ord per dag. Wow.

Första orden ska komma omkring ettårsdagen. ("En förutsättning för att detta skall ske är att barnen har utvecklat objektpermanens, vilket innebär att de kan skapa minnesrepresentationer av olika saker i omgivningen" läste jag på Folkhälsans webbplats.) Men språkutvecklingen börjar redan före barnet kan säga ett enda pip – ni vet hur små nyfödda formar munnen till ett sött litet o, eller gapar och gör andra grimaser? De härmar pratet fast de inte ännu kan använda rösten.

Så läsa högt ska man från början, och sjunga och leka och allt annat som innebär ord, ord och mera ord. Jag blev riktigt inspirerad, väntar på att dottern ska ha lite mer tålamod för att sitta stilla och lyssna på sagor bara – och inte ha samma behov av att riva sönder papper och äta det. ;D Ja och så ska man faktiskt läsa själv också, och visa att man njuter av det, eftersom alla undersökningar visar att barn som läser mycket oftast haft föräldrar som läst mycket de också. (OBS: Jag vill inte stressa upp någon med det här. Jag har orkat börja läsa först nu, under amningen orkade jag bara bläddra i damtidningar. Känns det som om du har snömos mellan öronen och bara somnar när du läser så behöver du inte läsa just nu, då förmedlar ju din läsning inte heller någon njutning och det är lika bra att du sparar det tills du är piggare.)

Det bästa av allt är ju att det faktiskt är alldeles gratis att läsa. Jag var till biblioteket förra veckan för första gången på många år och lånade både noveller åt mig och pekböcker åt dottern och var helt fascinerad av denna fantastiska samling gratisböcker som det bara var att plocka åt sig! Bara man lämnar tillbaka dem förstås. Och så fanns det lekhörnor med mjukisdjur och små minisoffor med minidynor för minimänniskor, mysigt över förväntningarna faktiskt (detta i Berghälls nyrenoverade bibliotek, bilden är därifrån).

Och ja jag vet att detta inte är någon nyhet, att de här bokoaserna funnits där ute i hundratals år, men jag är inte den enda som glömt bort biblioteken för de kämpar hårt med sjunkande besökarsiffror. Så nu drar jag mitt strå till stacken här: besök ditt närmaste bibliotek redan i dag! I Helsingfors är det Richardsgatans som har flest svenskspråkiga böcker, klickklick.

Munken kan för övrigt säga "mämmämämmä" åt mig och "päppäpäppä" åt sin far samt "ksssch ksssch" åt mormors katter eller vad som helst som är lika spännande som katter. Finns lite att jobba på ännu alltså. ;)