Saker som stör mig

1) Pappapärmen på rådgivningen. Var visst ditplacerad av Mannerheims barnskyddsförbund och innehöll tre informationsblad: ett om hur man installerar barnstol i bilen, ett om hur man barnsäkrar sitt hem (ni vet, hörnskydd och skåpstopp och sånt) och ett om familjevåld. Borde ringa dem och säga att 50-talet ringde och vill ha tillbaka sin syn på könsroller.

2) "Vad du ser trött ut!" och "Hur mår du riktigt?". Tror folk att jag blir piggare av att få bekräftelse för hur överkörd, blek och glåmig jag ser ut? Jag försöker faktiskt varje morgon täcka in de mörka ringarna och fuska till den där oexisterande graviditetsglöden med lite rouge. Hjälper helt klart inte.

3) Ordet "fantastisk". Broschyrerna, böckerna, tidningarna och många kommentarer av mammor som redan varit där är fulla med beskrivningar på hur man ska vara stolt över sin fertilitet och njuta av det fantastiska miraklet att det växer ett barn inuti en. Och visst, ultraljudet var faktiskt underbart. Att få se den lilla krabaten vinka och kunna räkna att den har tio fingrar och en liten näsa var det närmaste ett mirakel jag hittills har upplevt. Jag grät faktiskt en skvätt och det var rörande att se hur glad blivande far var efter besöket.

Men särskilt fantastisk känner jag mig inte. För det första märker jag knappt att jag är gravid – det varken syns eller känns (förutom att jag då är otroligt trött, men det är inte hela världen). För det andra upplever jag inte att jag har ansträngt mig särskilt mycket för att uppnå mitt välsignade tillstånd. Det bara råkade funka genast för oss, medan det inte gör det för andra. Det kan jag ju inte vara stolt över? Lyckligt lottad känner jag mig nog, och är ju glad för att livet hittills varit lätt och kunnat fortsätta nästan precis som förr. Men samtidigt längtar jag efter att det hela ska bli mera verkligt, med en rund mage där det sparkar ibland... nå, om några veckor kanske.

Men ännu om ordet fantastisk. Före ultrat fick jag svara på en forskningsenkät om föderskors förväntningar på förlossningen. Frågorna var formulerade så att man skulle svara på en skala från 0 till 5 enligt vilket påstående man kände mera för. Jag fick svarskramp redan på första, förstås: "Tror du att förlossningen kommer att vara (0) Oerhört fantastisk eller (5) Inte alls fantastisk?". Händerna upp, alla mödrar som upplevde förlossningssmärtorna som oerhört fantastiska!