och allt blev annorlunda

Hej igen

2011-01-05T21:27:00.001+02:00

Fick trots min tystnad två kommentarer här nyligen:

Mamma sa...
Hallåå? Har du övergett oss för din andra blogg? ;)

Svar: Nja inte riktigt ännu. Men lite paus i mammabloggsläsandet har det nog blivit med en hel del annat på gång, satte mig ner och plöjde igenom bekantas skriverier här en kväll och det tog en hel evighet, så länge sedan jag tittade in!

Hups sa...
Hej och gott nytt år! Jag drömde i natt att du hade postat att du e gravid igen och måste bara komma och kolla om det stämde. :) Hoppas allt e bra med er!

Svar: HAHA NEJ jag är inte gravid! Men hurra för att du är, vad roligt, grattis!

Och jo allt är bra med oss. Dottern hade 1,5 årsgranskning på rådgivningen just och allt var fint. Hon är så stor nu vår lilla tjej att det känns väldigt avlägset att det här har varit en graviditets- och bebisblogg. Hon springer, hoppar, klättrar och dansar som ett stort barn redan och hennes humor är nästan på vuxennivå (eller så vuxen som min humor blir haha). Vore det inte för att hon inte ännu börjat prata skulle jag sluta kalla henne bebis nu. Fast kan nog hända att jag kallar henne baby tills hon är vuxen. ;)

Själv har jag jobbat några månader och the sweet lattemamma life känns också väldigt avlägset. Jag ser fram emot att vara mammaledig på nytt någon dag, men just nu känns det bra så här. Far och dotter har fått en mycket nära relation och verkar också de trivas bra med arrangemanget.

Har funderat på den här bloggen och kommit fram till att jag tror jag ska fortsätta skriva, för att dokumentera och ha minnen och kunna visa dottern också i något skede. Men jag kommer troligen kommer att stänga bloggen för allmänheten nu och i stället låta den bli en bild- och videoblogg för inbjudna. Vilket ju inte ändrar på så mycket för ni är få som tittar in här nu, och de flesta tror jag känner mig ändå – kanske inte IRL men åtminstone så här virtuellt, eftersom vi följt varandras mammaliv via bloggarna. Så tror inte någon protesterar högljutt mot en sådan förändring? Eller?

Ska kolla in den tekniska delen och komma med anvisningar sedan. Hoppas ni alla har det finfint, och tack för att ni hittar hit fortfarande, trots den stora tystnaden!

Dagssömn...?

2010-11-26T21:12:00.001+02:00

Det är ju säkert väldigt individuellt, men hur länge sover barn dagssömn? Tills de är två ungefär eller? Och hur långa lurar ska de ta när de är 16 månader gamla? Här har kvällarna blivit lite vilda den senaste veckan och jag undrar om det är för att hon sover 2-2,5h på dagen. I dag sov hon bara 45min och nattningen gick jättesmidigt.

Hur sover era barn?

Årets pappa

2010-11-16T14:32:00.000+02:00

Nu vet jag inte hur mycket ni läser svenska (familje)tidningar eller följer med Marcus Birros familjeliv med sin finska Jonna Vanhatalo, men läs detta blogginlägg ändå.

Var ju snack om det här inför pappamedaljerna här i Finland också. Känns mycket 1900-tal att ha utmärkelser för pappor och mammor, dels att dela upp föräldraskapet så och dels att ge medaljer för något som alla gör på så olika sätt. Och dessutom, i grund och botten är ju det där med att skaffa barn en ganska självisk instinkt, att föröka sig är ju nåt vi gjort sedan tidernas begynnelse och handen på hjärtat är det väl ingen som gör det för tex samhällets skull? De allra flesta vill väl ha barn för sin egen skull.

Tycker ni det går att lista egenskaper för en God Förälder?

Klart vi firar!

2010-11-14T11:45:00.000+02:00

Fars dag. Det finns olika åsikter om att fira mammor och pappor med var sin dag men så här säger jag: jag har lyckan att ha en man som är den bästa pappan jag kan tänka mig till vår dotter, och det vill jag gärna tacka honom för.

Dessutom: jag har många vänner som inte längre har sina pappor kvar. Och flera vänner som önskar att de själva redan var pappa. Dessutom finns det en hel massa barn där ute som har en pappa som inte alls är värd att fira, som inte är det stöd en pappa ska vara, som super eller är våldsam eller helt enkelt inte är närvarande i sitt barns liv.

Så jag tycker alla som har det så lyckligt ställt att de har någon fadersfigur eller fin manlig förebild i sitt liv ska vara tacksamma. Min dotter har flera goda sådana, och en pappa som är tryggheten själv. Det är jag mycket glad för.

Arg.

2010-11-08T11:27:00.000+02:00

Vår Brio Go är sönder. Den hade klickat på ett oroväckande sätt på väg ner för trapporna (fyra trappsteg från cykelförrådet ut på gatan) och nu är det nåt fel på låsmekanismen: den fungerar som den ska så länge man bara går med den normalt, men om man ska lyfta på handtaget och bakhjulen för att till exempel ta sig in i en buss så vill den fälla ihop sig. Vilket ju inte är helt optimalt.

Tycker det är så förbannat fel att en produkt som kostade närmare 700 euro ska få ge upp kontraktet efter 1,5 år. Vi tänkte ju att vi köper kvalitet som håller för både första barnet och ett eventuellt syskon. Till saken hör att det lilla låset för remmen som man justerar ryggstödsläget med också gått sönder, redan förra året.

Ska föra den på reparation och hoppas den blir finfin igen men minns inte om det var ett eller två års garanti och hittar inte kvittot, jävlar att man ska vara så oorganiserad. Från och med nu tänker jag har en liten låda för alla viktiga kvitton.

Har annars varit mycket nöjd med vagnmodellen, den är liten och smidig och rullar bra både i trånga stan och i lättare terräng – men undrar om det här är någon sorts måndagsexemplar. Läste någon svensk vagnrecension där de hittat några fel i Brio Go och då sade företaget att de felen var rättade i den nyare produktionen. Vi köpte vår vagn ganska fort efter att modellen kommit ut. Kanske man aldrig borde köpa det senaste utan i stället välja något som folk hunnit prova lite och som företaget hunnit färdigutveckla.

Nalledisco

2010-11-03T16:58:00.001+02:00

Jag säger bara, man glömmer fort en lång arbetsdag när man kommer hem till en dotter som vridit upp barnskivan på hög volym och dansar med sina nallar. Favoritstilar just nu: kramdans, stampa som en vilding samt snurra som en tok. Alla dansprogram på tv blir klar tvåa.

Amning, åter

2010-10-28T14:03:00.001+03:00

Kolla kommentarerna på detta amningsinlägg igen. Det är nog galet hur mycket åsikter amning framkallar. Oberoende av hur kort eller lång tid man ammar finns det alltid någon som tycker man är konstig.

Jag trodde vi i Finland ammar betydligt mera än vad det står i den här artikeln men tydligen inte. Bara var tredje finsk mamma fortsätter amma i fyra månader. Av all amningspropaganda där ute trodde jag ju typ jag var ond som nekade dottern bröstet vid nio månader när rådgivningen sade tolv... Fast jag undrar vad det betyder det där egentligen och om undersökningen är rätt citerad. Jag slutade ju nog helamma vid fyra månader, efter det fick dottern lite puréer redan, så är det helamningen de menar i undersökningen eller delamningen? Det att bara en procent helammar i ett halvt år tycker jag inte alls är chockerande, är ju nog en stor utmaning att aldrig ge en endaste droppe ersättning under det första halvåret, med allt vad djävulspåfundet bröstpumpen innebär....

Hur som helst, den där amningspropagandan och allt snack om hur viktigt det är att amma länge tycker jag nästan har motsatt effekt, dvs det höjs sedan många röster för hur mammor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och inte behöva känna press att fortsätta amma om de tycker det är svårt. Och det håller jag helt med om, till 100 procent. Men jag tror på riktigt man möter fler fördomar om man ammar ett barn som redan fyllt ett än om man flaskmatar ett som är under ett halvt.

Så försök nu komma ihåg, när ni tycker till om amning, att alla mammor gärna skulle få bestämma själva utan att behöva tycka och bry sig så mycket om hur "alla andra" gör. Amningen är fin och bekväm då när den funkar bra, men barn dör inte av att få Nan1. Särskilt inte om livet är lättare för alla inblandade så.

Hata mörker

2010-10-28T08:46:00.000+03:00

Usch vad slut jag är. Fy för att åka på jobb medan det fortfarande är mörkt! Och i dag ännu mörkare pga regnmolnen.

Försöker tänka på hur zombietrött jag var förra vintern och att jag klarade mig igenom den ändå och att det här inte ska vara något i jämförelse. Men nej, det hjälper inte, hjärnan fungerar inte så.

Före jag stack fick jag jaga min mössa som for omkring i lägenheten på dotterns huvud. Lilla rumpnissen. Hon skrattade så när jag gav henne pappans mössa i utbyte, hon pekade på sin spegelbild och förstod precis hur tokig hon såg ut och utbrast ett nöjt HÄHÄ! Sen vinkade hon ivrigt åt mig (stick nu på jobb ren!) och rusade vidare.

Så mörkret stör då inte henne åtminstone. Ibland vill jag vara barn igen.

Kafé med lekhörna

2010-10-25T12:45:00.000+03:00

Bra tänkt av Wayne's på Alexandersgatan att ha lekhörna. Mindre bra tänkt att den är precis bredvid något som är mycket intressantare än alla lekhörnor i världen - och farligare.

Ljus och bus

2010-10-25T11:48:00.001+03:00

I morse firade vi födelsedag i hushållet. Faderns. Jag vinner inte morgonmålstävlingen den här gången för det blev paniklösning med toast + marmelad men uppvaktningen var minst sagt stilig: dottern knuffade en serveringsvagn med paket och espresso och toast med tårtljus, och jag sjöng och pappan såg riktigt rörd ut.

Sen upplevde vi en spännande stund när tårtljuset först var försvunnet och sen hittades i dotterns mun, söndersmulat. Fick ut det mesta och hoppas hon inte fick väldigt ont i magen. Inget kalas utan bus.

Leeeediiiiigt

2010-10-23T19:10:00.001+03:00

I går frågade en kollega mig om jag fortfarande trivs på jobbet efter att ha varit tillbaka i snart två månader. JO sa jag, så entusiastiskt att kollegan gav mig en sån där vad-går-du-på-för-droger blick.

Men det är sant, jag tycker det är jätteskoj att jobba igen. Jag gillar mitt jobb, gillar att fundera och prestera, gillar vuxenluncherna, gillar till och med de flesta mötena... och gillar veckoslut, guuuud vad det är skönt med veckoslut. Ändå.

Trevlig helg alla!

Gastkramande

2010-10-22T09:55:00.000+03:00

Det här är det mest spännande inom finlandssvenska bloggvärlden just nu. Hoppas, hoppas, hoppas att allt bara är fint med Linn och babyn. Väntar på uppdatering.

Kära läsare

2010-10-21T17:13:00.001+03:00

Hej! Minns ni mig?

Jag vet att jag övergett er. Jag kunde skylla på en hel del (jag har jobbat, jag har flyttat, jag har haft min macbook på reparation i flera veckor, jag har varit trött, jag har umgåtts med min dotter, jag har gjort en massa annat helt enkelt) men om vi gräver lite djupare är det väl helt enkelt så att det här är en mammablogg och jag är inte mammaledig längre.

Så jag funderar nu på om jag ska sluta helt, eller fortsätta men i annan stil? Jag sitter inte längre och grubblar på sömnproblem eller grönsakspuréval och annat som man kan gå ner i totalt när man är hemma med en liten. Och jag har inte samma behov av att skriva av mig längre.

Men jag har nog, kanske, ett behov av att skriva ner minnena, våra stunder ur vardagen helt enkelt. För förutom att vi bytt så att jag är på jobb och min man är hemma så går ju vår vardag vidare, med en massa glädje men också en del stress och oro ibland. Och jag vill minnas hur vi hade det när S var liten för folk säger att den här tiden går snabbt, för snabbt.

Om jag fortsätter skriva tror jag det blir kortare inlägg och observationer än tidigare, men förhoppningsvis oftare. (Den som vill läsa längre romaner om amning eller sömnbrist kan faktiskt kolla i arkivet, haha!) Ett annat alternativ är att jag för privat dagbok i stället. Men då får jag ju ingen respons, inga kommentarer om att andra upplevt liknande och förstår mig, ingen uppmuntran och inga hejarop och det är det som har varit roligast med att skriva blogg. Så, vad tycker ni? Orkar ni läsa om jag fortsätter skriva? Vill ni fortfarande titta in här, och lämna en kommentar ibland?

Tack och hej,
M

Peppvecka / I AM SUPERMOM

2010-09-06T20:57:00.000+03:00

De senaste dagarna har varit ett enda peppande. Jag är smart, jag är snygg, jag är allmänbildad/insatt/engagerande/intressant/rolig, jag är alla positiva saker i världen och jag stänger ut och dränker minsta lilla stänk av osäkerhet, ja jag är självsäkerheten själv, visst ser ni hur nöjd jag är med mig själv, men inte för mycket utan just så där lämpligt, nej inte så där ursäktande heller utan bara så där riktigt hälsosamt nöjd och bekväm med mig själv. Just det.

Pust. Två jobbdagar har jag bakom mig och det kändes mycket nervöst att börja men det har nog ändå gått riktigt bra. Tur att jag har ett jobb jag verkligen gillar, och vilket bonus att man har snälla och uppmuntrande kolleger! Ganska snabbt tycker jag det gick att komma in i det hela igen, fick ingen mjuklandning utan sattes i arbete genast och bra var det. Men jag säger bara, skönt att man inte varit borta fem eller tolv år utan bara ett, för jag skulle nog vara helt vilsen annars.

Den bästa övningen i själv-peppande genomled jag på lördag kväll när jag sprang Midnattsloppet. Jag alltså. Sprang. Jag som aldrig idrottar. Jag sprang och sprang och sprang och plötsligt hade det gått tre kilometer och plötsligt fem och när det hade gått sju var jag ju så nära målet att jag inte täcktes ge upp så sen hade jag plötsligt sprungit alla tio! Och vilken känsla alltså, jag kände mig bäst i världen!

Slutsatsen är alltså att jag har superkrafter. Superpowers. I AM SUPERMOM.

Förlänger vårdledigheten...

2010-08-31T22:32:00.000+03:00

... med en eller två dagars sjukledighet, blä. Är på tok för snuvig för att göra comeback i morgon och det känns mycket bittert faktiskt.

Men bitterheten dämpas nästan helt av att jag samtidigt skuttar upp och ner av lycka över det faktum att VI HAR FÅTT VÅR LÄGENHET SÅLD och äntligen kan komma igång med Projekt Kottby, där en härlig trea väntat på oss sedan juni. Sååå skönt! Men skriver mera om det senare. Nu ska jag sova bort snoret.

Regnväder

2010-08-26T14:37:00.000+03:00

Kolla så snygga stövlar S fick av moster gammelmoster! Tyvärr för små för mig och lite för stora för S ännu, men till våren är hon snyggast i vattenpölen!

Ja, jag har två

2010-08-26T14:16:00.000+03:00

I dag är dottern väldigt intresserad av mina öron. Hon griper tag i ett så fort hon har chansen och tar sedan i hela mitt huvud för att vrida och se om det fortfarande finns ett likadant på andra sidan också. Än så länge finns det. Två alltså. Öron. Jag har två öron. Om inte den vilda bebin river bort dem snart.

Vad säger elefanten?

2010-08-24T20:27:00.000+03:00

Det händer rätt ofta att vi överskattar vår ettårings intelligens. Som just när vi läste en av de två ljudeffektsböcker som kom från bokklubben:

Pappan: Titta på ormen, den säger SSSSS!
Dottern: Sssssss!
Pappan: Oj wow, kan du säga som ormen? Ssssss!
Dottern: Ssssss!
Pappan: Vad fint du kan! Och vad säger elefanten?
Dottern: Ssss!
Pappan: Nej ormen säger sssss, elefanten säger tuut tut tuuuut!
Dottern: Sssssss!
Pappan: Nej tuut! Tuu tutuu!
Dottern: Sssssssssss!

Men en rolig bok nog, både djungelversionen och bondgårdsversionen.

Nu tar pappa över

2010-08-18T12:21:00.000+03:00

I går var min man på jobb för sista dagen på ett år. Nu har vi ett par veckor ledigt tillsammans före jag ska checka in på mitt jobb/vuxendagis men från och med i dag är det alltså slut på tumistiden med och ensamdagsansvaret för dottern.

Det jag inte kommer att sakna:
– att ensam sköta morgongröt, mellanmål, lunch, mellanmål samt köksstädning, barntvättning (inklusive hår) och golvskurandet under barnmatstolen för samtliga måltider. Gud alltså. Jag kan mata middag och kvällsgröt varje dag för att truga bara två måltider om dagen i ungen är ju rena rama barnleken i jämförelse.

– dotterns förmiddagsgnäll när hon är trött på att vara inomhus och vill ut i parken inte snart utan genast, medan jag desperat försöker packa skötväska, hänga upp en tvätt samt minimera förstörelsen på vardagsrumsgolvet (=städa undan leksakerna) före vi går.

– att vara vårdledig i slask, -20 grader eller spöregn.

Det jag kommer att sakna:
– de spontana pusskalasen (inklusive eskimopussar och kramar) samt de dagliga skratt- och kittelattackerna, samt att helt enkelt att få vara närvarande hela dagen och alltså aldrig missa att dottern lär sig något nytt. Nu kommer jag ju inte alltid att vara med när hon till exempel säger ett nytt ord för första gången.

– att vara vårdledig en hel varm solig sommar, det har varit härligt!

– att lägga dottern för dagssömn och dricka kaffe i soffan och titta på Americas Next Top Model och annan daytime television... hehehe.

Det jag ser fram emot:
– att se far och dotter få en annan sorts relation. De är väldigt nära redan nu men det är klart det ändå är min famn som är bästa trösten eftersom jag varit med henne mest. Det blir intressant att se hur det här förändras och hur fort (och jag hoppas jag kan hantera det).

– att ge över min roll som organisatör. Just nu är det jag som har vanan inne med mat, nattning, väskpackning och whatnot eftersom jag gör det minst 75% av tiden. När A blir hemma 24/7 kommer han ju att få rutin på ett helt annat sätt, och troligen hitta på andra rutiner än jag. Sen är det inte längre jag som vet bäst. Hoppas jag kan hantera det också.

– att jobba! Att få helt andra utmaningar för hjärnan, att gå på vuxenlunch, att skvallra i kafferummet, att få adrenalinkick vid deadline, att skriva så fingertopparna värker... Det blir roligt! Bara jag kommer ihåg hur man stavar, bland annat.

Det som blir lika som förr (tror jag):
– Pusskalas och skrattattacker kan lyckligtvis äga rum också kvällstid och veckoslut.

– Kaffestunder med vänner hinner man ha också när man jobbar och inte bara när man är vårdledig.

– Jag är fortfarande min dotters mamma och det att hennes pappa blir ännu viktigare i hennes liv betyder inte att jag blir mindre viktig.

Listorna kunde givetvis vara mycket, mycket längre men det här var vad jag kom på just nu. Vi står inför en spännande förändring men det är något vi alla ser fram emot – eller åtminstone vi två vuxna alltså, dottern är väl inte särskilt medveten om den ännu. Men jag tror det ska gå bara bra.

En mycket trött mor

2010-08-16T12:42:00.001+03:00

Ibland har en mamma bara sig själv att skylla för att hon är dötrött. Jag har varit på festival i dagarna två, på Flow, och sett bland annat en så hot mama som den här:

(M.I.A., foto Flow/Vilhelm Sjöström)

Nu är jag riktigt manglad men det var så värt det. Och ska jag tro barnvakterna (lördag farmor och farfar, söndag gudmor) bryr sig min dotter inte det minsta om att jag går på festival och luftar mig lite, utan trivs lika bra med livet ändå. Yeah.

Lekparksregler

2010-08-12T10:53:00.001+03:00

Hmm. En farfar jag inte känner tog just emot min dotter när hon åkte ner för rutchkanan (med fötterna före och på mage som vanligt) och så sade han åt mig att hon kan stöta hakan så där. Öh. Det händer ganska ofta att någon annan förälder tar i henne för att de tror hon ska stöta sig, och ja, hon är ganska vild och snabb men jag påstår nog att jag som hennes mor har ganska bra koll på vad hon klarar av och vad som är farligt. Dessutom vill jag hon ska få öva sig klättra och härja bäst hon vill! Så tassarna bort tack och det samma med de där "ta nu hand om din unge"-blickarna.

Sen är det också intressant att kolla hur snabbt föräldrarna ingriper när barnen tar varandras spadar och bollar. Finns tydligen tiotals olika skolor för hur ingripandet ska gå till och det är nog bara en minoritet (=jag) som tycker knoddarna ska få öva upp sina diplomatiska kunskaper så långt det går, dvs reda ut det själva så länge ingen börjar sparka och slå. För visst är det ju okej att låna andras leksaker, inte lär man sig några lekar om alla bara sitter med en egen boll!?

Tycker jag. Vad tycker ni?

Produktförslag

2010-08-05T18:26:00.000+03:00

Jag har en affärsidé för Lastenturva eller -tarvike eller någon annan som vill bli rik: självbevarelsedrift på burk, för barn. Tack. Skulle vinna alla hjälmar och koppel och flyt- och reflexvästar i världen. När dottern ser en katt eller en mås eller helt enkelt en kotte rusar hon nämligen över berget eller in i havet utan vare sig fartbegränsning eller förstånd.

Stugliv med barn är bättre motion än årskort till gymet, helt säkert!

Babynews

2010-08-05T13:15:00.000+03:00

Är så glad för en kompis som äntligen fått besked om att de ska få sin adoptivson. Jag blir ju glad åt alla babynyheter men man unnar dem det extra mycket på något sätt när de har väntat så orättvist länge!

Rättvisa är ju något det inte finns mycket av när det gäller önskan att få barn. Har hört om så många ledsamma fall bland vänner och bekanta det senaste året - flera som förlorat barn mycket sent i graviditeten till exempel - att jag blir helt till mig när jag funderar på hur allt gick så bra för oss. Varför var just vi värda en så fin och frisk tjej och varför var just vår resa för att få henne så (relativt) lätt och smidig?

Det är ju så mycket som ska fungera och lyckas precis rätt för att ett barn ska komma till världen. Världen är en mycket orättvis plats. Därför blir jag glad åt alla ljusglimtar.

Vinbärsdjungel

2010-08-03T11:45:00.001+03:00

I en ettårings värld är mormors fyra vinbärsbuskar Edens trädgård och mormors gula katt en bengalisk tiger, minst! Så där mätt i spänning
och fascination alltså.

Helt crazy weekend!

2010-08-01T18:59:00.001+03:00

Det mest spännande jag gjort detta veckoslut, utan särskild inbördes ordning:

- lyssnat på andra människors fantastiskt underhållande sprit- och sexhistorier (helt utan ironi underhållande alltså, men poängen är att historierna inte var mina egna)

- provat en ny pizzasort och alltså övergett skinka-ananas-mögelost (jag vet, CRAZYVILD är jag!)

- lärt dottern skillnaden mellan "tår" och "hår" (torde ändå vara en bra framtidsinvestering?)

Och nu ska det hela kronas med nachos som jag nog tillreder på helt tryggt och vanligt sätt, nån gräns på spänningen här liksom!

Svårt att vara vuxen

2010-07-29T09:57:00.000+03:00

I serien "Är jag en konstig mamma då?": är det fel att som vuxen slänga sig raklång i lekparkens plaskbassäng? Jag menar det måste väl vara mera fel att förgås av värmen och låta barnet bli moderlöst?

Getingvarning

2010-07-28T13:18:00.001+03:00

Jag vet inte om det är värmen som gör dem extra tokiga, men tycker vi jagas av getingar, bin och humlor konstant. Och när en liten knatte ätit banan eller vattenmelon och har klibbiga händer kryper de randiga yra små kräken gärna in i den lilla näven för en sockerdos och då är olyckan framme. S lät precis som när hon fick vaccin: först ett par sekunders tystnad då hela ansiktet vrider sig i en grimas som går från plötslig förvåning till någon sorts blandning av besvikelse och smärta, och sedan ett gapande otröstligt tjut som får mig alldeles svettig.

Men det gick fort om och allt blev bra igen och någon allergi borde hon knappast ha. Nu är jag lite hysterisk med att tvätta hennes händer så de åtminstone är sockerfria... sand och annan skit är det inte lika noga med.

Barnvänligt utebad

2010-07-27T12:40:00.002+03:00

På tal om barn- och vuxenvänligt är Gumtäkts friluftsbad en vinnare i den här värmen: mjuka gräsmattor, liten plaskbassäng, stora träd med skugga, ett par klätterställningar för rastlösa ben samt ett kafé med kaffe, mikro och munkar (minus: svindyrt och inga barnstolar).
Efter lite plask och en burk Pilttimakaroner sover S i skuggan medan jag får läsa i solen... och snart äta en megalomanisk portion franskisar. Because I'm worth it.

Sommarståhej

2010-07-26T12:45:00.001+03:00

Javisst, man kan också ta det bara lugnt på en stuga nånstans eller helt enkelt ligga i en park. Men jag är nog av den sorten som gillar att ha program också, åtminstone ibland. Utmaningen för tillfället är ju då att hitta program som både vi föräldrar och tultingen gillar. Det här veckoslutet provade vi på barnfestival i form av Skidit Festarit, samt klassisk barnutflykt i form av Högholmen. Barnfestivalen vann.

Skidit Festarit lockade på grund av läget (Kuudes Linja och Siltanen är precis bredvid oss och bekanta från våra eeeh... vildare dagar) och brunchen (brunch är ett säkert sätt att få mig att nappa) och överraskade med fint program för ungarna också: maskerad, leksaksutbyte, såpbubbeldisco, ett akvarium med livslevande räkor och sjöstjärnor, barnbio, clowner, musik, hoppeslott och allt detta även vuxenvänligt dvs jag fick varken ångest eller ont i öronen. Fint.

Högholmen förlorade främst för att dottern var trött, men även för liten. Hon var mest imponerad av kottarna, måsarna och kaninerna, i den ordningen, och imponerades inte alls av det trötta lejonet. Vilket jag förstod riktigt bra. Nästa gång tar vi en promenad runt Tölöviken i stället, där man hittar både måsar och ankor och kaniner och kottar utan att betala 32 euro i biljettpris + 3,50 för en läsk och djur-i-bur-ångest.

Bilderna föreställer alltså krogen Siltanen i barnvänlig utsmyckning. Hoppas och tror att Skidit Festarit blir en årligt återkommande festival!

Taapero, toddler, telning

2010-07-20T10:20:00.000+03:00

Inspirerad av en fejsbuckdiskussion: vad kallar ni småbarn som inte längre är bebisar men inte ännu riktigt barn, dvs är förbi ligga-på-golvet-och-gurgla-stadiet men inte ännu nått klättra-i-träd-och-spela-fotboll-stadiet? På finska är taapero ett fint och välanvänt ord, liksom engelskans toddler. Men på svenska?

Förslag efter diverse ordboks- och googlesökningar: telning, knatte, parvel, krabat, pyre, batting, unge, småtting, gli, klimp, knodd, liten.

Allergi eller svettnippor?

2010-07-16T08:55:00.000+03:00

Dottern har nu små små röda prickar över nacke, hals, övre rygg och bröstet och jag undrar om det är värmeutslag/svettnippor eller om hon kan reagera på att jag börjat ge vanlig mjölk åt henne? Hon har nu inte gett några tecken på att ha till exempel magproblem utan beter sig helt som vanligt, så knappast är det mjölkallergi?

Jag önskar mig en stor bilderbok med fotografier och utförliga förklaringar på barnåkommor, tack.

Mat åt ettåring

2010-07-15T12:14:00.003+03:00

Före jag fick barn, eller egentligen ännu några månader efteråt, hade jag någon sorts vision om att jag skulle storkoka och frysa in grönsaksmos själv och skära upp plockmat för små händer och en liten mun till varje måltid, typ. För att det är hälsosamt och gott och billigt osv.

Att MUAAAHAHAHAHA, jag vill inte ens veta hur stort mitt bidrag till bonapilttiburksberget är vid det här laget... det har oftast blivit burk till både lunch, mellanmål och middag. Så nu vet ni det. Och inte tycker jag det egentligen är någon fara, så där näringsmässigt sett alltså – dottern lever ju och mår bra och verkar ha tillräckligt med hull och energi. Men burkarna är ju ett helvete att bära hem och till glasinsamlingen och man får lite andnöd när man tänker på hur mycket de har kostat under året.

Men eftersom plockmat och vuxenmat den senaste tiden börjat intressera tjejen allt mer är planen nu att hon ska nöja sig med det samma som vi äter, för det mesta åtminstone. Hon får ju äta de flesta råvarorna nu, så utmaningen är egentligen bara att man själv borde äta någorlunda regelbundet och ens lite hälsosamt. Det mesta går ju att tillreda så att man lägger till de starkaste kryddorna (som de fem klyftorna vitlök) först efter att man lagt upp barnets portion.

Så, nu vill jag ha alla tips på barnvänlig, lättlagad mat som vuxna också tycker om! I går blev det köttfärsbiff med potatis och sallad (körsbärstomater är en stor favorit just nu). I dag blir det kanske... någon soppa? Makaronilåda? Fiskpinnar? Eh... hur ska man göra det här så man inte behöver återuppleva barndomens skollunchmeny? Och visst finns det färdigmat som är okej att äta också?

Svettigt, vet ni

2010-07-12T21:43:00.000+03:00

Åååh vad det är hett. Plaskbassänger is the shit för tillfället. Eller stränder där det fläktar ens lite mera. Inomhus är det ju hopplöst att vara, både jag och dottern blir gnälliga!

I går utmanade jag dessutom ödet genom att maximera svettandet och gå på rockfestival. Var till Ruisrock med några kompisar och röjde och kände mig riktigt ung och tokig igen. Det gjorde gott. Nu ska jag ta det lugnt resten av veckan och göra ingenting. För inte kan man ju göra hemskt mycket mer i den här värmen!

ETT ÅR!!

2010-07-10T21:57:00.001+03:00

I dag har vi haft ettårskalas, helt otroligt!

Året som gått känns både kort och långt. Dottern ändrar sig så väldigt fort men samtidigt har det hänt så väldigt mycket, så det är svårt att tänka sig att det bara är fråga om ett år bland alla andra i mina liv. Men samtidigt är det ju inte det, utan mitt första år som mor och det är ju något jag aldrig får uppleva igen.

Allt är fortfarande annorlunda, och ändå inte. Vardagen lunkar på men samtidigt växer dottern så snabbt och lär sig så mycket nytt att varje vecka är annorlunda – för att inte tala om de olika faserna av ätande och sovande som fortfarande kan vända upp och ner på vardagen helt och hållet. Men lite sömnlöshet gör mig inte lika tokig nu längre, dels för att man vet att det troligen går om och dels för att vi lärt oss kommunicera bättre och jag har lättare att veta om det är vanligt gnäll eller allvar.

Och för det mesta är hon faktiskt väldigt nöjd och glad. Hon var riktigt strålande på kalaset i dag och lekte med alla leksaker och gäster och bjöd folk på tårta. Så gick vi ut till Alpparken en stund och hon yrde omkring som en virvelvind, hon är urförtjust över det här med att kunna gå, och stannade upp ibland för lite pusskalas: hon öppnar munnen stort och säger "oooaaa" och planterar ett stort dregligt gap på mitt fejs. :D

Det som också är ganska otroligt är att både jag och maken också mår bra. Klart att vi också är stressade och trötta och snäser åt varandra, och så har man ju gått igenom en identitetskris eller två och uthärdat en del hårda hormonstormar här på vägen. Men jag tycker vi har börjat anstränga oss mera än före barnet. Vi har blivit bättre på att samarbeta, blivit bättre på att vara snälla, bestämt oss för att klara det här helt enkelt. Jag upplever att vi är starkare tillsammans nu än förr. Och vi skrattar ännu mera än förr, för vi har ju ett nytt gemensamma glädjeämne: en liten trollälva som är mera underhållande än något annat i världen. Och som med en enda blick får mig att känna mig som om hjärtat sväller så det snart inte ryms i bröstet längre.

Okej, stugliv har sina stunder

2010-07-07T21:36:00.001+03:00

Ska väl medges, just nu, när barnet sover och jag äter äppelpaj på en varm klippa i kvällssolen, att stugliv har sina stunder.

Tidigare idag har vi dessutom simmat i varmt och rent havsvatten (oftast är det antingen för kallt eller för algigt), och åkt båt hela femton minuter skrikfritt (flytvästen är liksom inte hemskt pop). Dottern har också övat på det där med självbevarelsedrift (en holme med branta berg och nära till vatten överallt ger inte mig många lediga stunder men nog desto fler med hjärtat i halsgropen), kissat i skogen istället för i blöjan (wow-moment!) och oftast ätit middag själv, utomhus (vilket betyder stort kalas för sorkarna under terrassen som nog nästan får mera potatis- och blomkålssmulor än vad dottern fick i sig).

I morgon hemåt till stackars jobbande pappan som saknar oss SÅ. Sa han. Fast för tillfället är han väl på krog och kollar fotboll så nog har väl vårt stugliv sina stunder för honom med.;)

Meducin

2010-07-03T22:58:00.001+03:00

Hej och ursäkta, har verkligen inte orkat blogga den här veckan. Dotterns förkylning har betytt väldigt mycket nattvak och jag har varit helt slut – och det är så hemskt när en liten är sjuk och man inget kan göra! Vi var till barnklinikens jour förra söndagen efter stugvistelsen och fick efter tre timmars väntandet rådet att:

1) ångbada i badrummet (för att lösa upp slemmet)
2) höja huvudändan på sängen (för att minska på natthostandet)
3) klä henne svalt och låta henne sova i svalt rum om hon har feber (förvirrande, eftersom man ju själv ska klä sig varmt om man har feber. Och lättare sagt än gjort i den här värmen!)

Men mer än så sade de att vi inte kunde göra, att det var ett virus och skulle bli bättre inom ett par dagar. Nå det blev inte bättre och i natt skrek hon igen och hade helt klart ont någonstans, så i morse var vi jouren igen (Och i dag tog det bara tio minuter, inget köande! Hett tips: om du får välja, besök jouren på lördag förmiddag och inte söndag kväll.) Nu fick vi penicillin för öroninfektion och hostmedicin för rosslandet och ögondroppar för de svullna röda ögonen. Stackars älskade lilla bebis, ORÄTTVIST att någon så liten ska få vara så förkyld.

I dag har hon ändå varit ganska glad och nöjd hela dagen och till och med nattningen gick okej, så jag hoppas på en bättre natt...

Har en massa att skriva och berätta men just nu ska jag nog bara sova. Var dessutom ut på krog i går vilket ju inte är helt klokt när man är så slut men faktiskt gjorde det mycket gott att lufta sig lite och jag upprepar: trötta mammor behöver öl ibland. Gonatt.

Cityteleport, tack

2010-06-25T00:28:00.001+03:00

Orsaker att inte älska stugliv:

1. Det tar hundra år att laga mat, tvätta sig själv eller sina familjemedlemmar eller diska för att

2. ...man måste fiska upp vatten ur en brunn

3. ...och man måste ha vattnet i kastrull på spisen för att få det varmt

4. ...och man måste ta sig till en kran ett par kilometer bort för att få vatten som går att dricka

5. Gamla stugor är ofta dragiga. Och myggiga.

6. Sommartid i Finland betyder alldeles för ljusa fönster för god babysömn.

7. Små stugor ger stugfeber.

8. Grillmat är ofta vidbränd.

9. Närmaste matbutik, kiosk, apotek etc är verkligen inte på promenadavstånd.

10. Av alla ovannämnda orsaker blir citymänniskor i stugor och speciellt då babycitymänniskor i stugor lätt griniga och till och med förkylda. När babycitymänniskan sedan är riktigt eländig med att äta och sova och slutligen spyr i sin säng är så att säga allas fritidsproblem lösta, av många av de ovanstående orsakerna.

Pust. Om man kunde knäppa med fingrarna och teleporta sig tillbaka till sin bekväma stadslya...?

Tre sätt att undvika skrik

2010-06-23T12:03:00.001+03:00

Vid matvägran: ge barnet grynost att plocka med. Dottern tycker det är the best thing since sliced bread och resten av maten går sedan in av bara farten.

Vid biltrötthet under långa resor: spela Herr Gurka på repeat tills barnet somnar. Tydligen nån trygghetsgrej. Ja och ABC-mackens klätterställning var åter ett bra medel mot byxmyrorna!

Vid varma soldagar då du vill sitta i fred i trädgården och barnet sover dagssömn inomhus: glöm babylarmet hemma. Eh... kanske inte att rekommendera för nu springer vi in var tionde-femtonde minut för att kolla att hon inte vaknat och står och gallskriker ensam. Men ska försöka lugna oss.

Vi är alltså på stugsemester i Österbotten den här gången. Helpension i restaurang Svär-/Farföräldrar ingår. Lyx.

Vaken sovmorgon

2010-06-20T10:10:00.000+03:00

Jaha, dottern är hos sina farföräldrar på pyjamasparty (vi var på bröllop igår igen) och jag skulle ha sovmorgon till typ tolv men här ligger jag, klarvaken sedan halv nio och tycker det är helt skumt att ingen står i spjälsängen och hälsar mig god morgon! Äh.

Fortfarande febrig

2010-06-18T16:12:00.000+03:00

Ja, jag ligger alltså hemma och varvar slösurfandet med att sova medan både dotter och man är på dagsutflykt till svär-/farföräldrarna. Jag bara undrar: hur gör folk som sköter barn alldeles själv och inte har någon att turas om med? Om man blir riktigt sjuk orkar man ju ingenting. I N G E N T I N G. Och på tal om det ska jag stänga datorn och krypa tillbaka under täcket.

Nästan perfekt resevagn

2010-06-18T16:06:00.000+03:00

När vi tittade på rese-/paraplyvagnar tänkte vi nästan skaffa en Quinny Zap, för jag har inte sett någon annan vagn bli så liten när man fäller ihop den. Den skulle gå som handbagage på flyget och kan till och med hängas på en cykel!

Tyvärr är ju ingen perfekt och minuset med just den här vagnen var att man inte alls kan luta ryggstödet om barnet somnar, och dottern är så liten ännu att vi ville ha en vagn hon kan sova någon timme i, bekvämt. Ett annat stort minus var att prislappen var två och en halv gånger större än vår budget vilket verkar vara mer regel än undantag för barnattiraljer. Men tänkte nu dela med mig ändå, just för att jag blev så imponerad av hur liten vagnen var ihopfälld. Alltid hittar de på något nytt.

Äh

2010-06-17T22:25:00.001+03:00

Nu är vi sjuka. Främst jag (i hals och huvud) men troligen också dottern fast hon inte kan formulera sig. Har varit så mycket skrik och gnäll och matvägran idag att hon till slut fick en panadol. Och så somnade hon utan ett pip och sover så djupt att jag ett par gånger har känt mig tvungen att kolla om hon lever (När slutar man göra så? Om femton år? Trettio?) så hon var nog säkert lika slut som jag. Nu har jag packat in mig under täcke och filt och ska somna lika fort som hon. Fast utan att någon stoppar en panadol i rumpan på mig, tack och lov.

Ja för övrigt...

2010-06-15T23:21:00.000+03:00

... är vi alltså hemma från stugvistelsen nu, eftersom regn i flera dagar gav även bebisen stugfeber. Eller främst mor nog. ;D Nytt försök på annan ort nästa vecka!

Bilstolshelvetet

2010-06-15T23:13:00.003+03:00

Håhhå. Den här babybusinessen med alla förbannade prylar och tillbehör som behöver skaffas (ja, behöver = en del är faktiskt rätt så nödvändiga) gör mig ofta riktigt galen. Regeln är nämligen att försäljarna oftast är ena riktiga blodsugare som sällan vet mera än att de vill ha alla dina pengar och att du, väl, vill ha Bara Det Bästa För Ditt Barn. (Finns givetvis undantag, dvs försäljare som är riktigt proffsiga och insatta och inte bara nappar tag i din plånbok genast men tyvärr hör de till undantagen.)

Har senaste veckorna slöjagat ny barnbilstol samt paraplyvagn för resor och bara blivit snurriga så fort vi begett oss in i någon butik, eftersom vi mött så vitt skilda pris- och kvalitetklasser, och försäljare som säger än det ena, än det andra. Särskilt bilstolsutbudet är väldigt förvirrande eftersom det finns olika regler och råd i EU och Skandinavien.

För att nu förkorta denna historia och inte ge er en lång rad svordomar om oinsatta, inkompetenta försäljare samt hysteriska diskussioner på nätforum säger jag bara att jag kom fram till följande: Enligt olycksstatistiken i Europa dör och skadas mycket färre småbarn i trafiken i Sverige än i något annat EU-land, och det här lär ska bero på att de svenska trafikreglerna kräver att småbarn färdas i en bilstol med ryggen i färdriktning dvs baklänges. Och visst, vi kör bil väldigt sällan och jag tror inte risken att vi krockar är väldigt stor (knack knack) men för att jag ska hålla mig lugn blev det nu en Britax Multi Tech som dottern kan sitta säkert i (med ryggen i färdriktning) i några år framåt. Hett tips: stolen i fråga är på stamkundsrabatt för 279 på Stocka hela juni, men vi köpte den från Lastenturva där vi för paketpriset 349 även fick en Britax paraplyvagn och de dessutom installerade stolen i vår bil helt gratis! DET kallar jag service!

Ni som vill läsa mera om bilstolssäkerhet, kolla in denna svenska sida med statistik och allt: NTF om barn i bil. Och lita inte automatiskt på försäljarnas "sakkunskap", och inte heller på konsumenttest (bland annat Autoliittos) utan syna dem noga: konsumenttest poängsätter inte bara säkerhet utan också användarvänlighet och bland annat utseende, så den stol (eller vagn/säng/cykelhjälm osv) som får högst poäng behöver inte automatiskt vara den som är säkrast – tvärtom kan den ha fått sina höga poäng för att den är skön att titta på. Och det är ju inte alltid bara utseendet man prioriterar. ;)

Stugliv

2010-06-10T12:32:00.001+03:00

Vädret har krävt allt från ylletröja och kurabyxor till solkräm och -hatt men ute har vi varit ändå, och samlat kottar, grävt i strandsanden, smakat på tång, pekat på myror, vinkat åt båtar, petat i rabatterna, plaskat i tvättfat, klättrat på terrassmöbler, kladdat på en gädda och allt möjligt annat. Lite kräver det ju nya vanor att klara sig utan varmt vatten och mikro och andra bekvämligheter, och sovandet gick inte så perfekt den första natten när det var alldeles för spännande för att ligga stilla - men bra har det gått i stora drag! Och skönast är att vi båda är lediga med vår dotter och dessutom har haft extra händer i form av morbröder och morfar. För dottern har nog sån fart på nu att hon behöver ett vakande öga varenda sekund!

Semester med barn

2010-06-07T23:16:00.003+03:00

Har ett par veckor stugliv på olika håll i landet framför oss (först Ekenäs skärgård, sedan hem till trygga Berghäll några dagar, och sedan midsommarvecka i Kristinestadstrakten) och märker att jag sitter och funderar på ungefär samma saker som inför vår södernresa i våras. Och eftersom jag aldrig gav en rapport med resetips som jag så heligt utlovade så kommer den nu i stället. För faktiskt är det ganska samma saker man behöver tänka på oberoende var man semestrar med barn, med vissa anpassningar beroende på klimat och transportmedel förstås. Här alltså lite samlade erfarenheter från bland annat flygresa till Kanarieöarna, Stockholmweekend med båt, roadtrip till Österbotten samt kortare tåg- och bilresor med bebis under ett år. (Söker ni tips för cykel-, paddlings- eller vandringsutfärder med barn får ni vända er till någon hurtig friluftare = inte jag.)

Tips nummer ett är: ta det lugnt. Barnskötsel ett ganska bra sätt att lära sig njuta av resmål på ett lite lugnare sätt, genom (vagn)promenader eller långa sköna eftermiddagar i en park eller på en strand. Det har gjort mig gott att lära mig att man inte behöver ha så himla mycket program för att njuta.

Tips nummer två: Minns rutinerna. Det mesta ni gör hemma med barnet behöver göras också på resan, dvs sova, äta, bajsa, leka. Om vardagen hemma går bättre av att ni följer en ungefärlig tidtabell går säkert resan också bättre om ni följer en ungefärlig tidtabell. Det här låter kanske väldigt självklart men eh... det har faktiskt hänt oss mer än ett par gånger, det där att vi undrar varför i all världen dottern är så gnällig och grinig och vi sedan märker att hon borde ha fått lunch för ett par timmar sedan men att vi var för upptagna med att söka ett kafé eller titta på vyerna.

Tips nummer tre: Ta med några extra händer. Vill man shoppa mycket, njuta av många timmar på väldigt fina restauranger eller läsa en hög romaner är det bra att vara fler som tar hand om ungen. När S var tre månader gammal var vi i Stockholm några dagar och det gick som smort, för hon bara sov i sin vagn, hela tiden. Vaknade ibland för att amma och charma några tanter, och sov sedan vidare så vi fick shoppa och fika och wine&dine:a och ha nästan hur mycket vuxentid som helst. Men senast när barn börjar röra på sig skulle jag påstå att det där med att chilla i vagnen i timtal inte längre funkar och då har man en skönare semester om man har med sig extra lekledare som till exempel farmor eller morbror eller mammas tjejgäng som kan ta över några timmar när man behöver några timmar egentid.

Vilket leder mig till tips nummer fyra: Släpp ut myrorna. Har barnet börjat krypa eller gå vill det öva, öva, öva och alla är gladare om barnet med jämna mellanrum får härja myrorna ur byxorna någonstans. Sommartid funkar ju vilken park eller gräsmatta som helst, och behöver man paus under själva transportsträckan har tågen och ABC-mackarna lekhörna medan flygplan har korridorer. Och här kommer vi in på tips nummer fem: Glöm bacillskräcken, genast. Ska ni vara ute på resa, bland folk, med ett barn som redan kan röra sig själv så blir det en hel del kladdande och slickande och ätande på saker och ting och djur och människor och... ja, sedan tvättar händerna ofta helt enkelt och tänker inte desto mera på saken för annars blir man galen.

Så ännu några nyckelord för mer konkreta tips:

DISTRAKTION - Leksak eller mellanmål som kan tas fram vid gnälliga stunder i till exempel flygplan eller restaurang. Majsbågar och djurböcker är en klassiker hos oss men du vet väl själv bäst vad ditt barn gillar att pyssla med.

MAT - Oöppnade barnmatsburkar får man ta med på flygplan och jag rekommenderar ju då den sorten som inte ger de värsta fläckarna (=skippa blåbären) eftersom matandet i tåg och flygplan kan bli kladdigt. Engångshaklappar har jag också uppskattat.

PLASTPÅSE - För att förvara nerspydda kläder i. Jag trodde inte det skulle hända oss men jepp, en ödesdiger bussresa och både jag och barnet luktade mycket illa. Yäk. Under transport kan det alltså vara bra att ha något bytesplagg både för dig själv och barnet lättåtkomligt i skötväskan...

VÄTSKEBRIST - Jag frågade på rådgivningen om det här före vi skulle till svettiga södern och dottern flaskvägrade. Läkaren sade att man sällan behöver oroa sig, att barn nog dricker tillräckligt om de är riktigt törstiga, att vi skulle ha flaska med och erbjuda vatten då och då och minnas att också barnmaten har rätt mycket vätska i. Men viktigast är att barnet skyddas från sol och stekande hetta.

SOLEN - En del säger ju att solkräm inte ska läggas på barn under två. Men rådet jag fått både på rådgivning och apotek är ändå att inte skippa den helt: visst, barnet ska främst skyddas med skugga samt kläder (solhatt, långärmad t-skjorta och trikåer är ganska skönt, vi har inte köpt någon dyr och ful solskyddsdräkt) men eftersom det är rätt omöjligt att hindra solens strålar att hitta fram till kinder och händer samt badande nakna kroppar då och då kan man bra lägga fysikalisk solkräm på dvs sådan som lägger sig på huden i stället för att sugas in i den. Så visst, vi använder barnsolkräm. Men det får väl alla bestämma själva.

MYGGOR - Har vi inte riktigt upplevt ännu men de lär vara många i år och jag får själv alldeles hemska utslag. Det blir myggnät på vagn och resesäng men så mycket mer vet jag inte om man kan göra. Myggmedel är rena giftet och ska inte sprutas på små barn, så det är väl samma skydd som mot solen som gäller här dvs långärmat. På apoteket sade de att man kan spraya lite myggmedel i själva kläderna om det riktigt svärmar av myggor men tja... tror jag försöker få dottern i säng före myggorna är igång på kvällen. Ja och så rekommenderade de 1-procentig hydrokortison för myggbetten.

MEDICIN - Vi brukar packa med termometer, panadol och koksaltdroppar åt dottern så man inte genast behöver uppsöka apotek om förkylningen är framme. Men det här beror ju på resmålet och barnet, vår dotter har varit ganska frisk och de ställen vi rört oss på har varit civiliserade och haft apotek inom acceptabelt räckhåll.

TRANSPORTMEDEL - Favorittransportmedel för längre resor med barn hittills, i den här ordningen: färja, tåg, bil, flyg, buss. Korta bussträckor går bra men långa bussresor har mindre frihet än flygplan. Bil tillåter paus när man själv vill, tåg och speciellt färja ger bättre rörlighet.

FLYGPLAN - Kan väl gott vara en egen punkt eftersom alla föräldrar som flyger första gången med barn verkar vara spända över det. Jag tror flygresans succé beror väldigt mycket på barnets ålder: riktigt små spädbarn kan man boka babysäng åt medan barn över två får/måste ha egen plats och kan sysselsätta sig med video eller rithäften med varierande framgång. Småbarn under två måste man däremot ha i egen famn och det är nog en liten utmaning. Enligt vår rådgivningsläkare får barn under ett (eller var det under två?) inte ont i öronen av flyget och så verkade det nog vara för oss. Däremot är det där stillasittandet och alla människor och alla konstiga ljud en utmaning. För en del funkar bärselepromenad av och an i gången bra, för oss var det ingen hit men krypandet desto mer populärt. Man får väl prova sig fram.

VANA - På tal om att prova sig fram. Åker barnet sällan bil är det väl större risk att bilresan blir en skrikfest, och samma gäller väl tåg och buss och båt och flyg. Ett barn som vant sig vid att vara på vift och uppleva fler platser än det egna vardagsrummet kanske klarar av resesituationerna lite bättre, inte vet jag?

Pust. Vad långt det blev. Ska lägga till nåt om jag kommer på mera men så här avslutande vill jag säga att jag verkligen rekommenderar att resa med barn. Man ska alltså inte tro att man behöver sitta hemma resten av livet för att man blivit förälder, och inte heller tro att man är begränsad till att resa till bara barnresmål: barn behöver inte alltid ett Disney-/Lego-/Muminland för att ha roligt utan nöjer sig med ganska små saker. Bara S blir lite större ska vi återuppta våra storstadsresor och ha henne med, för jag är säker på att både London och Paris och många andra städer erbjuder helt nya upplevelser när man besöker dem med barn. Dessutom har många andra länder en helt annan barnkultur, med till exempel restauranger där personalen inte slänger sura blickar på ett gnälligt barn utan i stället försöker underhålla det med slickepinnar. ;)

Viktigast är som sagt att man tar det lugnt. Resandet måste förstås anpassas efter barnets behov, men jag tror inte hela resan behöver göras på barnets villkor. Fast obs, nu talar jag med erfarenhet bara av en bebis under ett. Men drömma kan man ju alltid, haha!

Och så ska man ju inte glömma att barn så småningom klarar sig utan sina föräldrar till och med i flera dagar och att dessa då kan åka iväg på en helg medan barnen lever loppan hos mormor. Barn behöver inte tas med överallt. Men i morgon åker vi alla tre till exotiska Ekenäs och roligt blir det!

EDIT: Glömde ju det viktigaste tipset: ROOMSERVICE!!! Rekommenderas även om man reser utan barn. ;)

Drippdropp

2010-06-06T19:11:00.000+03:00

Semestern har inletts med sköna lugna stunder både hemma, på stan och hos diverse svärföräldrar, och däremellan har vi sprungit på lite lägenhetsvisningar. Roligt så länge man vägrar ta stress!

Längre än så orkar jag inte skriva just nu förutom att jag tänkte tipsa om de här dropparna som är både d-vitamin och mjölksyrebakterier i samma flaska. Har väl funnits några månader men jag tycker det verkar mycket praktiskt. Inte smakar de illa heller, som Jekoviten gör. Blev alltså äntligen av att besöka apteket igen, har varit utan droppar i ett par månader redan (fy! men vi kan väl inte vara de enda som slarvar?!) och om man skulle få för sig att bli lite paranoid skulle man påstå att det är därför dottern haft två förkylningar på en månad. Före droppslutet var hon nämligen frisk konstant. Fast största delen av den tiden ammade jag. Hmm. Nå, vi kör på rekommendationerna och droppar har vi rekommenderats.

Hallå framtiden!

2010-06-05T01:33:00.001+03:00

Hej Framtiden, det är 2010 som ringer här och hoppas du hittat på antingen en bebistankeläsare eller en skriktranslator så trötta och frustrerade mammor och pappor äntligen kan förstå vad deras barn är missnöjda med. Tack och hej, vi ses!

Lekstuga

2010-06-04T19:43:00.000+03:00

Faktiskt finns det en ganska cool lekstuga hos mormor, med ett minikök från 80-talets USA. Fast än så länge är det roligast att slicka på det.

Inga stängsel ska hindra mig!

2010-06-03T12:45:00.001+03:00

Det roligaste med lekparken just nu är att skaka galler vid staketet. Oberoende av park och klätterställningsutbud kryper dottern förr eller senare fram till staketet och står där och tittar ut, kanske river lite i eventuella buskar eller plockar i sig lite stenar från andra sidan staketet. Så tydligen märker man ganska fort att gräset är grönare på andra sidan?

Det stora matkriget

2010-06-03T08:58:00.001+03:00

När börjar barn äta själv? Utan klott och med stor aptit menar jag? Är så trött på det här lirkandet. "Titta här kommer fina skeden med prinsessa på" (=dopgåva) och "Oj oj vad gott mamma äter också gröt" och "Nam nam det är bananmos på gröten, du tycker nog om banan" och "FÖRBASKADE UNGE ÄT DIN GRÖT ANNARS ÄR DU HUNGRIG OCH GNÄLLER HELA FÖRMIDDAN".

Nej jag skrek inga fula ord. Men jag tänkte många. Jag förstår bara inte varför samma mat ibland är så god att den slukas, och ibland inte duger i mer än två skedar? Ingen logik här. Ingen logik här heller, alltså.

Mycket på gång

2010-06-02T21:27:00.000+03:00

Hej, vi lever nog fortfarande, har bara varit lite för mycket på gång för att jag ska orka blogga. Ungefär detta har jag funderat på den senaste veckan, så där i barnkategorin alltså:

- Var på fint (och roligt, och vackert, och på alla sätt lyckat!) bröllop i helgen och dottern var hos sin mormor från lördag morgon till söndag eftermiddag. Allt hade gått finfint, hurra för det! Planerar redan nästa barnfria festbesök. ;)

- Dottern är förkyld igen, eller har varit mycket snuvig alltså, och jag undrar: det påstås att det är en myt att barn blir snoriga eller förkylda när de får tänder, men nu har hon helt klart en till tand på väg och så var det även för en månad sedan när hon hade sin första förkylning. Så, någon annan som tycker denna myt är seglivad av en orsak?

- De två senaste dagarna har det blivit bara en dagssömn per dag för att hon inte velat somna på förmiddagen. I vilket skede brukar barn börja sova bara en dagssömn? Varierar ju förstås, men visst är det kring ettårsdagen för rätt många? I går var hon väldigt gnällig kvällstid men i dag gick det bra, så jag undrar om det börjar vara dags att lämna bort en tupplur... men jag vet inte, även i den här frågan är det ju första gången vi provar på det hela.

- Vi har gett bud på en större lägenhet! Men tror tyvärr inte vi får den för ett annat par ger också bud och vårt var rätt lågt. Oberoende så har vi alltså undersökt möjligheten att flytta, och hur skrämmande det än är med lån och räntor och försäljningstid av den nuvarande lägenheten osv så är ju tanken på ett eget rum för dottern och alla hennes saker väldigt lockande. Så ska se nu vad det blir, håll tummarna! För även om vi vid det här laget är mästare på att ljudlöst smyga in i ett mörkt rum och bädda in oss i sängen med minimal mängd prassel så skulle det vara skönt med eget vuxenrum igen, med öppna fönster och stark läslampa och ja, vuxentid för mig och maken helt enkelt.

- Gåendet har nu tagit fart, vår lilla bebis kan själv ställa sig upp och stå nu, utan att ta i något alltså, och sedan sträcker hon armarna upp i luften och tar några stolta steg framåt på sina tjocka härliga ben. Räknade till tio steg och är givetvis mäkta imponerad! Fast helst går hon med gåvagn, hemma eller i parken, eller flyttar på våra möbler. Flyttfirma vid eventuell flytt blir alltså helt onödigt.

- Makens pappamånad börjar på fredag = MIN SEMESTER BÖRJAR PÅ FREDAG!! :D Det blir så skönt så skönt så skönt så skönt så skönt så skönt. Så. Skönt.

3.33 är inte morgon

2010-05-28T04:51:00.001+03:00

Folk som säger att deras barn sover gott varje natt ljuger. Väl? Snälla?

Lightning mom

2010-05-26T13:59:00.001+03:00

11.36 plockade jag upp barnet från tuppluren och sängen. 11.58 var vi båda på Esplanad för att avnjuta lunchseminarium. Jag är snabbare än blixten!

Mer om seminariet senare, det var intressant!

Gröt i magen = bra start på dagen

2010-05-26T09:50:00.000+03:00

Morgongröten har den här veckan gått helt utan krångel (och utan haklapp!), helt enkelt för att vi har börjat äta gröt tillsammans - åtminstone jag och dottern, ibland även pappan, lite beroende på vilken tid vi vaknar. Eftersom jag inte vill äta babygröt (uäh!) blir det lättast att koka havreflingor åt alla, och dottern tycker det är jättegott! Bara som ett tips alltså, testa! Hon får en halv mosad banan på, jag en klick smör och socker... och gröten slukas fort. Nom.

Överlag går matandet här mycket bättre om det sitter fler runt bordet och äter något. Det är liksom en social grej och inte bara näring. Och det är ju en bra vana att skaffa sig också för mig och A, så vi så småningom växer ifrån vår tv-dinner... Fullfart mot vuxenskap här, haha!

Bookmarka som sagt

2010-05-25T23:40:00.002+03:00

Vill du följa bloggen via Bloglovin klickar du här. Använder du hellre eller också Blogilista klickar du här. Bara så ni har lättare att hitta fram. ;)

Förresten, ni som bloggar själva och vill med i min länklista, hojta!

Engelsk nakenblyghet

2010-05-25T22:10:00.000+03:00

Alla ska läsa Saijas inlägg om amning i sällskap av pryda engelsmän nu. Läsvärt och roligt, och intressant att jämföra med attityderna här!

Hälsosamt att blogga

2010-05-25T21:46:00.001+03:00

I morgon tänker jag ta dottern med mig på lunchseminarium och lära mig allt om nyblivna föräldrars hälsofrämjande resurser och mötesplatser i urbana rum och på nätet. Gamma ordnar, läs mera här (går att anmäla sig ännu i dag tror jag!).

För som vi redan konstaterat behöver småbarnsföräldrar prata med andra småbarnsföräldrar, vare sig det är på babykafé eller via nätforum och bloggar.

Ett annat plus med babykaféer och föräldrabloggar (förutom den goda funktionen att man får prata/skriva av sig och be om råd osv, även det redan konstaterat) är att man kan samla allt babysvammel på ett och samma ställe och inte behöver fylla precis alla mejl och sms och lunchdiskussioner med sömnrutiner och kakkablöjor och tråka ut sådana som inte är småbarnsföräldrar och gärna (kanske, ibland ;D ) talar om lite andra saker än sömnrutiner och kakkablöjor. Visst blir det mycket barnsnack nu ändå när jag träffar kompisar, men jag tror det blir lite mindre när jag skriver av mig här. Och det här behöver bara de som vill läsa. ;)

Bilden ja

2010-05-24T11:00:00.000+03:00

Om ni inte redan förstod. Den nya bilden representerar hur allt blev annorlunda. Förr dominerades vårt vardagsrum av en cd-hylla och nu har dotterns leksaker invaderat den liksom resten av lägenheten.

Vi försöker ibland vara som förr och lyssna på musik och låtsas vara hippa (för även förr var det nog bara fråga om att låtsas ;D ) men oftast är vi för slöa för det. Sorry. Min hippa sida är nog lite på paus för tillfället.

Sköna förmiddagar

2010-05-24T10:55:00.000+03:00

När detta nu pågått i nästan en månad vågar jag nästan påstå att det är en vana vi har och inte bara en fas: om förmiddagarna sover dottern sött, oftast i 1,5h, så jag kan dricka kaffe och ha vuxentid. Före jag fick barn var det precis så här skön jag inbillade mig att mammaledigheten skulle vara, precis hela tiden. MUAAAAHAHAHA. Det tog oss bara nio månader att få rutin.

Här är vi nu!

2010-05-23T01:00:00.004+03:00

Bloggen har flyttat. Gravidbloggen detknakarimagen.blogspot.com har inte varit en gravidblogg på tio månader vilket ju faktiskt är längre än en graviditet så här är vi nu, med nytt namn, inspirerat av Tove J:

"...när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt
och allt blir annorlunda, och förtrollande och nytt!"

Och nej, jag är inte Knyttet och dottern är inte Skruttet och inte är det tvärtom heller, men det där med att allt är annorlunda är en känsla jag haft sedan första morgonen på BB. Varje dag är annorlunda, varje vecka ny, och de bästa stunderna är nog riktigt ärligt verkligt förtrollande.

PS: Så mycket mer än namnet har inte ändrat, som ni ser. Har lagt till en balk med länkar till andra bloggbebisar och har ansträngt mig så mycket att jag lagt upp en bild. Annars är layouten sig lik och alla gamla inlägg med kommentarer och bilder har flyttat hit, så ni borde känna er hemma. Ska försöka att inte möblera om på en stund. ;)

Så skönt

2010-05-21T22:58:00.000+03:00

Härlig vecka det varit, med varmt parkväder precis varenda dag. Jag är nästan lika brun som efter södernresan. Har faktiskt stundvis varit rena rama semestern att vara vårdledig nu, dottern är inne i en så nöjd period.

Var hos min mamma och grillade i dag och S kröp omkring på gräsmattan i en riktig djungel av maskrosor. När man är så liten att oklippt gräs blir värsta djungelsnåren är man nog inte alls så stor som ens mamma tror.

Tycker hon har vuxit så fort senaste tiden och lärt sig så mycket nytt. Hon förstår så mycket mer av vad man säger till exempel, och har börjat apa inte bara ljud utan också handlingar: hon kan mata mig med hallon, borsta pappas hår, paja mommos katter (försiktigt) och pekar på allt spännande hon ser och berättar långa oförståeliga historier om dem. Och så sitter hon och gungar av och an och sjunger för sig själv, "Maabuu, maabuu, zi zi zi zi, maabuu". Så ibland tycker jag hon redan är ett barn och inte en bebis längre och blir riktigt förvånad när barnen i parken kallar henne vauva.

Fast när hon ska somna, och sjunger för sig själv, och jag doftar henne i håret och pussar henne på pannan som när hon var riktigt, riktigt liten, då minns jag att hon nog fortfarande är just det. Riktigt, riktigt liten. Så liten att hon försvinner bland maskrosorna i mormors trädgård.

Men ännu om "semestern": det som jag saknar, sådana här varma ljusa kvällar som doftar så gott, är att kunna gå ut på en öl så där bara. Liksom bara bestämma sig, stiga upp ur soffan och gå ut, söka upp lämplig terrass, sätta sig ner och beställa en kall. Aaaah.

Nu blir det att dricka en kylskåpsöl vid öppet fönster i stället. Men nej, det är inte synd om mig.

Allt är gott! ALLT!

2010-05-17T14:09:00.000+03:00

Smakat på i dag: sand, småsten, stor sten, klöver, maskrosblommor, kvistar i olika storlek, vagnens hjul, sandlådans staket, mammas skor samt en hel del gräs. När slutar det här ätandet? Är hon hungrig eller "är det bara en fas"?

Skönt har vi hur som helst, i solen. Nu äter vi riskakor för att avleda uppmärksamheten från marken.

Framåt, marsch!

2010-05-14T19:46:00.000+03:00

Vet ni att min dotter (okej, vår, sorry ibland blir jag lite possessiv av bara farten) HAR BÖRJAT GÅ!

Eller tagit fyra om inte fem steg i rad alldeles själv, utan stöd. Har visat upp detta för vänner och familj och de är alla överens om att det nog räknas som att gå. Fast de är ju nog jäviga. ;)

Duktig, duktig, liten, stor!

Några yllelager för mycket

2010-05-12T13:33:00.000+03:00

Note to self: kolla termometern före promenaden. Solsken och torr mark kan tydligen betyda allt från fem grader till närmare tjugo och då är barnets ylletröja antingen livsviktig eller totalt överflödig.

Fast det är ju ett i-landsproblem i allra högsta grad, det där vad-ska-vi-ha-på-oss-idag-funderandet. Fantastiskt med värmebölja!

Gumoron

2010-05-11T07:22:00.000+03:00

Här har vi varit vakna sedan fem. För varför skulle man vilja somna om när man kan stiga upp och njuta av en ny dag? Gäsp.

Misstänker att detta är mitt straff för att vi inte följde Rutinen i går. I dag ska vi inte göra något annat än följa Rutinen. Hur vi nu ska orka med det. Gäsp som sagt.

Bloggflytt

2010-05-08T21:30:00.000+03:00

En liten varning bara, den här bloggen ska byta namn snart. Inte egentligen för någon annan orsak än att jag tycker det är tokigt att namnet är så gravidbundet.

Hade egentligen inte tänkt blogga efter förlossningen. Men nu känner jag att jag vill fortsätta skriva ännu ett tag. Ingen aning om hur länge faktiskt, men det är fortfarande skönt att skriva av sig.

Läste en artikel i dagens Papper om bloggande mammor och debatten om att lämna ut sina barn på nätet, främst på bild men också i text. (Artikeln finns också på peppar.fi, klick.) Har redan länge funderat på det här och på varför jag egentligen skriver. Handlar ju faktist inte bara om att lämna ut barnet utan också min man samt andra familjemedlemmar och vänner.

Jag har ju valt att inte publicera ansiktsbilder eller lägga ut namn, men det betyder ändå inte att vi är helt anonyma här – jag har gett adressen åt en del vänner och familj, och även sådana som inte fått adressen från mig listar säkert ut vem jag är om de känner mig ens lite. Tror jag. Samtidigt funderar jag, med alla mängder och åter mängder mammabloggar och andra bloggar och Facebookprofiler och fotosidor och miljonertriljoner nätsidor det finns där ute: vem bryr sig i slutändan? Vem tänker hitta just hit och missbruka just den här informationen och varför?

Valet att inte lägga ut namn och bilder har för mig en annan funktion: utan namn och bilder blir bloggen inte offentlig på samma sätt och det betyder att jag kan skriva ärligare texter än vad jag tror jag skulle göra om vem som helst kunde hitta hit eller känna igen oss.

Så, så här är det: jag fortsätter skriva. Främst för att reda ut mina tankar, för att ventilera. För att sätta ord på mina känslor så att jag har bättre koll på läget helt enkelt. Ett plus är ju sedan att jag dokumenterar min första tid som mamma så att jag alltid kan minnas den, på ett annat sätt än jag skulle via bilder och rosenskimrande minnesbilder. Ett annat plus är att jag ibland får kommentarer som både peppar och tipsar och hjälper mig som mamma. Ett tredje plus är att jag alltid njutit av att skriva och gillar att skriva här också, och ett fjärde att besökarstatistiken underligt nog visar att det finns folk som tycker det här är så läsvärt att de kommer tillbaka. Man kan ju fråga sig varför? Varför läser folk mammabloggar, egentligen?

Hur länge bloggen kommer att finnas vet jag inte, men om några månader står vi inför den förändringen att det är min man som blir hemma och jag som går på jobb och då tror jag jag kommer att ha nya sorters mammatankar jag vill skriva om än hemmamammans. Hur länge som helst kommer den här bloggen ändå knappast att finnas: jag har valt att bara skriva om föräldraskapet här och lämna resten av mitt liv utanför, och på grund av det tycker man ju textuppslagen i något skede skulle sina? Eller? Vi får se.

Nå, ursäkta ett långt och rätt yrt inlägg och håll utkik för adressbytet, ni kommer nog inte att missa den, jag lägger ut tydliga länkar sen så ni hittar!

Tänk, i morgon är det morsdag. Min första. Spännande, underligt, fint!

Tolv ord om dagen

2010-05-06T09:24:00.000+03:00

Var på babykafé i går och det var en bibliotekarie på besök och berättade om barnböcker och barnets språkutveckling. Visste ni att redan en tvååring kan 200-500 ord och att utvecklingen efter det går ännu fortare, så att en treåring kan 1000 ord, ett förskolebarn lär sig 50 ord per månad och ungdomar som går ut grundskolan ska ha ett ordförråd på 50 000! Det betyder att de i medeltal lärt sig tolv ord per dag. Wow.

Första orden ska komma omkring ettårsdagen. ("En förutsättning för att detta skall ske är att barnen har utvecklat objektpermanens, vilket innebär att de kan skapa minnesrepresentationer av olika saker i omgivningen" läste jag på Folkhälsans webbplats.) Men språkutvecklingen börjar redan före barnet kan säga ett enda pip – ni vet hur små nyfödda formar munnen till ett sött litet o, eller gapar och gör andra grimaser? De härmar pratet fast de inte ännu kan använda rösten.

Så läsa högt ska man från början, och sjunga och leka och allt annat som innebär ord, ord och mera ord. Jag blev riktigt inspirerad, väntar på att dottern ska ha lite mer tålamod för att sitta stilla och lyssna på sagor bara – och inte ha samma behov av att riva sönder papper och äta det. ;D Ja och så ska man faktiskt läsa själv också, och visa att man njuter av det, eftersom alla undersökningar visar att barn som läser mycket oftast haft föräldrar som läst mycket de också. (OBS: Jag vill inte stressa upp någon med det här. Jag har orkat börja läsa först nu, under amningen orkade jag bara bläddra i damtidningar. Känns det som om du har snömos mellan öronen och bara somnar när du läser så behöver du inte läsa just nu, då förmedlar ju din läsning inte heller någon njutning och det är lika bra att du sparar det tills du är piggare.)

Det bästa av allt är ju att det faktiskt är alldeles gratis att läsa. Jag var till biblioteket förra veckan för första gången på många år och lånade både noveller åt mig och pekböcker åt dottern och var helt fascinerad av denna fantastiska samling gratisböcker som det bara var att plocka åt sig! Bara man lämnar tillbaka dem förstås. Och så fanns det lekhörnor med mjukisdjur och små minisoffor med minidynor för minimänniskor, mysigt över förväntningarna faktiskt (detta i Berghälls nyrenoverade bibliotek, bilden är därifrån).

Och ja jag vet att detta inte är någon nyhet, att de här bokoaserna funnits där ute i hundratals år, men jag är inte den enda som glömt bort biblioteken för de kämpar hårt med sjunkande besökarsiffror. Så nu drar jag mitt strå till stacken här: besök ditt närmaste bibliotek redan i dag! I Helsingfors är det Richardsgatans som har flest svenskspråkiga böcker, klickklick.

Munken kan för övrigt säga "mämmämämmä" åt mig och "päppäpäppä" åt sin far samt "ksssch ksssch" åt mormors katter eller vad som helst som är lika spännande som katter. Finns lite att jobba på ännu alltså. ;)

Life is good

2010-05-05T09:50:00.000+03:00

"Hej du lyckliga mammalediga människa!" började ett sms jag fick häromdan. Hade jag fått det morgonen efter en skriknatt skulle jag ha svarat något mycket spydigt och ha haft svårt att inte slänga telefonen i väggen.

Men allt går i vågor. Den senaste tiden har varit mycket bra. Som just nu när jag sitter på Hagnäs torg och dricker kaffe i solen. Barnet sover skönt och jag kan faktiskt helt utan ironi säga att jag är just det: ledig och lycklig. Har lite av en insiktsstund här. Tänkte bara dela med mig.

"Sovmorgon"

2010-05-03T09:44:00.000+03:00

Jag undrar om allt det där nattvakandet med bebisen är skapat för att man sedan någon dag ska uppskatta att få stiga upp "så sent som" klockan halv åtta? Jag är nämligen alldeles euforisk över denna oavbrutna natt med sovmorgon. Och nu har det redan härjats i de två timmar som krävs för att tösen ska vilja ta förmiddagslur = kaffe och tystnad för mig.

Att släppa taget

2010-05-02T21:06:00.000+03:00

Här pustas det ut efter en mycket underhållande valborgshelg! Dotterns föräldrafria fest hos mormor i fredags hade gått mycket bra, "inget skrik alls" om man nu ska tro mormor – så nu ska vi nog våga oss på övernattningar lite oftare.

Så vill jag höja en skål för alla mina barnfria vänner för här kommer ett klart plus med att vara först med att få barn i kompisgänget: det finns hur många lediga (=barnfria) händer som helst som underhåller barnet när man träffas! Så första maj-picknicken gick mycket smidigt och både jag och barnets far fick äta och umgås och skratta utan att konstant ha valborgsmunken på armen. Även på festfortsättningen hemma hos oss gick det bra, dottern var på sitt bästa charmhumör och kröp omkring och klättrade på gästerna. Hon har helt enkelt blivit mindre mammig, och jag funderar om det också handlar om mig? Om att jag blivit bättre på att släppa taget, att låta henne utforska i fred utan att behöva hänga och klänga i min famn hela tiden?

Så tror jag ju hon trivs bättre med både mormor och vänner och alla andra barnvakter ju oftare hon får vara med andra än mig eller far, så det är väl bra att planera in fler barnvaktsstunder? En annan plan är att oftare bjuda hem folk till oss, för det gick bra även efter läggdags eftersom vi har rätt bra ljudisolering till sovrummet.

Veckoslutets slutsats är alltså denna: Fler fester åt småbarnsföräldrar!

Glad valborg!

2010-04-30T09:33:00.000+03:00

Nu har vi snörvlat, koksaltdroppat, sovit med dyna under madrassen samt tagit långa, ångande duschar hela veckan och snuvan verkar äntligen lätta lite!

I dag står vi inför nästa spänningsmoment: första natten isär! Dottern ska fira valborg med mormor så vi får gå på fest barnfria i dag. Är lite nervös nog men inte så farligt, tror det kommer gå jättebra. Hade ju dessutom aldrig tänkt första barnvaktsnatten skulle komma först vid närmare tio månader... skyller även detta på flaskfailen. ;)

I morgon blir det sen enorm picknick med både barn och vuxna. Eller "vuxna", muahaha.

Ha en trevlig helg!

Stackars liten

2010-04-25T21:48:00.000+03:00

Nu är dottern ordentligt förkyld, näsan bara rinner, rinner och rinner och hon nyser i ett (och sprutar snor över allt och alla) och har varit ganska ledsen hela dagen. Är ju svårt att både äta och sova när man inte kan andas genom näsan.

Var på bröllop i går och det gick ännu bra men mot kvällen blev hon gnällig och vägrade sova så vi fick åka hem – och sedan kom ju förklaringen, näsan hade plötsligt blivit täppt. Sedan gick natten inte särskilt bra.

Vi har ju varit lyckligt lottade hittills, det är första gången hon är sjuk. Men känner mig ändå helt hjälplös när det inte riktigt finns något jag kan göra för att hon ska ha det bättre, annat än ge saltdroppar och försöka suga ut snor (MYCKET lättare sagt än gjort det där med att droppa tre till fem droppar saltlösning i två minimala näsborrar!). Och så blir jag inte klok på vad jag läser om symtom för öroninfektion, verkar vara lite svårt att fastställa för så små? Hoppas det är bättre i morgon.

Hejdå mammakalufs

2010-04-23T13:22:00.000+03:00

Har äntligen tagit mig till en hårsalong och njuter av tystnad, damtidningar och kaffe. Nu ska den bort, o-frisyren! Den flera månader långa frissapausen är ännu en skamfläck på min "När jag blir mamma ska jag aldrig..." lista: jag skulle ju fortsätta bry mig om hur jag ser ut också till vardags och inte gå i mjukisbyxorochponnysvans-uniform. HAHAHAHA.

Midnatt, igen

2010-04-22T23:30:00.000+03:00

Lektion ett för bebisföräldrar: sov när barnet sover.

Jag lär mig aldrig. Jag lägger mig fyra timmar efter att hon somnat och ligger sedan och bävar för att hon ska vakna fyra timmar efter att jag lagt mig. Så gick det i går när vi av nån orsak var vakna mellan fyra och fem igen. Ingen aning om varför. Ska börja föra sömn- och matdagbok igen - kanske om mig själv också...

En hel natt

2010-04-21T18:04:00.000+03:00

I natt sov dottern från klockan 21 till 7.45. Bliss. Fortsättning följer.

Bröst vs flaska

2010-04-20T11:55:00.000+03:00

En kort lista på plus och minus med flaska/bröst hittills:

- Morgonamningen var ju ganska skön, man kunde typ fortsätta sova i minst en kvart till medan dottern snuttade. Nu ska man upp och värma flaska.
- Maten finns inte längre med var som helst utan vi behöver mikro eller varmvattenbad samt, givetvis, ren flaska och ersättning och vi har inte riktigt rutin på det ännu

+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ det finns mikro på de flesta ställen så egentligen är det nog flaskmat lika portabel som bröstmat
+ jag kan klä mig hur jag vill nu
+ nattningen har blivit busenkel och kan skötas även av personer utan amningsbröst, likaså alla andra måltider inklusive söndagsmorgonmålet = LYX

Så är det ju det där med att man slipper dra fram bröstet överallt också (intressant diskussion om detta hos Svenskfinlands mest lästa mammabloggare Peppe, även på Alfamamman), men tja, jag har egentligen aldrig störts av det. Har ammat både på parkbänkar, i bussar och tåg, i restauranger samt i kyrkan (!), vill man inte visa bröstet åt alla går det ju att ha en duk omkring sig. Större problem har ju varit att dottern inte riktigt haft ro att amma när det rör sig folk omkring, och att jag därför ofta fått söka mig till tysta hörn eller mysiga allmänna toaletter. Men även detta problem är löst med Flaskan, vår nya bästa vän, för den duger så gott som var som helst! Varför det tog nio månader för dottern att lista ut hur fin Flaskan är vet jag inte, och inte bryr jag mig för tillfället heller bara den duger. Sen får vi se hur svårt det blir att vänja sig av med den... men den dagen den sorgen.

Fortfarande ont (och too much information)

2010-04-20T11:20:00.000+03:00

Amningsstoppet har gått fint för dottern, flaskan är nu hennes bästa vän. Ainunapparna verkar funka bäst (och är ju billigast, så hurra för det!). Det går 500 ml ersättning per dag, plus mat då. Om det här är normalt eller inte har jag ingen aning om. Både Tutteli och Nan duger, verkar faktiskt inte vara någon skillnad.

Har dock varit lite jobbigare än jag trodde för mig, rent fysiskt alltså. Brösten (tissarna/de heliga/da boobaahs), de läcker fortfarande. Jag inbillade mig av någon orsak att man skulle sluta lukta surmjölk efter några dagar men nu har det gått tio och inte kan jag ännu heller ligga på mage! Det gör visserligen inte lika ont som de första dagarna (då jag tog en Burana eller två för att stå ut), men brösten är liksom "knöliga", man känner precis var det fortfarande ligger någon matsked mjölk och skvalpar och om bröstet kommer i kläm så gör det ont och börjar, tja, spruta, rinna eller droppa. Men det blir bättre för varje dag. Och ja, thanks for sharing etc, men är det en mammablogg så är det!

Rutinrådd = rutinsuccé?

2010-04-20T11:06:00.000+03:00

Hej och hälsningar från Vasa där vi varit i dagarna fyra. Därav bloggpaus – eller tja, i dagens mobila värld kan man knappast skylla på resor när man inte bloggar så jag väljer att skylla på att jag var fullt upptagen med att äta bulla, köttsoppa, älgbiffar, cupcakes, smultronglass, kvällssmörgåsar, kaffebröd, you name it. Vi var och hälsade på gammelmormor som var mycket glad åt att få krypande besök, samt min kompis E som är pinfärsk (och superhott!) mor med en sex veckor gammal flicka! Och hjäääälp vad bebin var liten. Alltså helt normalstor för sin åldern men jag hade totalt glömt bort hur liten vår S har varit, jag blev helt till mig och rörd av att hålla det lilla knytet i famnen och peta på de små fötterna. Och så var det mycket roligt att tala med en kompis som blivit mamma, och skratta medan vi snabbt avhandlade föräldraskapets trötthet, skräck, nervositet, lycka och förundran.

På grund av sex timmar långa kvällsbilresor (tre timmar sömn, en timme paus, två timmar sömn, ungefär) vändes dotterns sömntider totalt upp och ner och nu vet jag inte riktigt var vi landat. Men två av Vasakvällarna kom hon i säng först kring tio – och då vaknade hon klockan sju. Visst är det skönt med tidig läggning och ett par timmar för sig själv men det är betydligt behagligare att inte behöva väckas klockan fyra. Så nu ska vi experimentera med läggningstider lite och kör läggning klockan 21 den här veckan för att se hur det går. I natt gick det finfint, hon vaknade vid två men somnade om av sig själv och så steg vi upp först kvart i åtta! Känns som ett mirakel men jag vet bättre än att tro på att detta är vår nya rutin innan vi upplevt det i någon vecka i sträck... ;)

Lattebebisar

2010-04-15T15:49:00.000+03:00

I dag var vi och kollade in nya Piritta och råkade på våra kompisar Parveln och Puva som stämt träff med ett par andra kompisar som jag fantasifullt nog kan kalla A och M.

Piritta var väldigt barnvagnsvänligt, rymligt och ljust och hade finfina Briobarnstolar! (Till vänster Munken, till höger Parveln.)

Dessutom hade de ett ganska spejsigt skötbord på vessan (även den rymlig och barnvagnsvänlig).

Maten var god fast inte riktigt i rätt prisklass för en vårdledig – kaffet däremot kostade bara 2,50 så det är väl okej. Terrassen är stor och fin så här tänker jag bestämt sitta ofta bara solen kommer tillbaka (var är du, solen?).

Zombiezombiezombiezzzzz...

2010-04-13T10:20:00.000+03:00

Ja vet ni, i natt var tösen vaken från 3.30 till 6, pigg som en lärka, trodde det var morgon. Inte kul. Hon verkar inte sakna amningen, eller söker åtminstone inte bröstet, men kan ju nog hända det är de nya rutinerna som bråkar. Eller så är det tänderna, eller så är det att vi provat Rainbowblöjor och de inte håller rumpan torr, eller så är det att det är så förbannat ljust ute halv fem på morgonen nu för tiden och vi behöver mörkläggningsgardiner... uuuäääh.

Och jag orkar ju inte vagga henne i tre timmar på morgonnatten, men inte känns det heller kul att se en dötrött pappa krypa iväg på jobb klockan åtta när han inte har sovit sedan fyra. Så det här med jämlik arbetsfördelning är inte helt lätt - i morse kände jag mig nästan skyldig för att jag slutat amma. Men amningen skulle ju ändå ta slut i något skede, och nattamningen borde egentligen ha tagit slut för flera månader sedan tycker jag, så nu får vi bara bita ihop.

Dagtid har det gått alldeles jättebra, långt över förväntningarna! Flaskan är nu så populär att bruden gör smackljud när hon ser den. Och nattningen tog bara tio minuter i går och hon sov fint till halv fyra så det är ju ändå 7,5 timmar i sträck. Borde bara själv gå o lägga mig klockan åtta då, precis som jag nu borde sova i stället för att slösurfa och blogga. Har ni hört den förr... ;)

PS om russinen

2010-04-12T13:30:00.000+03:00

Skämt åsido, jag är ju nog lite orolig för hur min kropp ska se ut när det är slut på amningen? Börjar jag gå upp i vikt, eller ner (har hört om sådana fall också) och kommer jag alls att ha några bröst kvar?

Ser hur som helst fram emot att slänga bort mina sunkiga amningstoppar och bh:ar. Om jag inte nämnt det tidigare: av alla baby- och mammasaker jag köpt har 2-packen med amningstoppar från H&M helt klart varit den bästa investeringen, om man jämför pris och användningstimmar alltså. Har använt dem så gott som dagligen från slutskedet av graviditeten, har varit perfekta att ha under andra kläder så man inte behöver amma med magen bar. Praktiska och bekväma är de också, och de kostade max 19 euro! Det blir ungefär trehundra dagar, eller 6 cent per dag, haha! Inte undra på att de är missfärgade och har tappat elasticiteten nu.

Nästa vecka ska jag köpa något riktigt läckert i underklädsväg, som belöning för både brösten och mig själv som ammat så duktigt!

Lås och bom på tuttarna

2010-04-12T12:55:00.000+03:00

Nu är det slut på amningen. Bestämde mig på lördag natt. Eller egentligen var det mitt alter ego Monstermamman som bestämde sig för att hon var så förbannat trött på att det skriks och skriks efter bröstet mitt i natten, men jag har hållit fast vid det och bra verkar det gå!

I går var en lite gnällig dag och i natt var vi vakna från cirka 3.30 till 5, men sömnen har strulat tidigare i veckan också trots nattamning så kan inte säkert säga att det beror på amningsstopp. Kan eventuellt vara tänderna, hon har fått sin tredje och fjärde i rask takt och jag tycker mig se en femte komma fram också.

Något väldigt långt minne verkar bebisar inte ha, i går sökte dottern fortfarande bröstet men i dag verkar hon inte hitta det längre! Och flaskan har fort börjat funka, fantastiskt! Nu gick det 60 ml före morgongröten och 120 ml efter lunch utan problem, vilket är mycket jämfört med de noll milliliter hon tog ur flaska för någon vecka sedan.

Så de intima detaljerna ännu: brösten värker och är sprängfyllda, trots att jag skurit ner i en vecka eller nästan två. Har pumpat lite för att lätta på trycket men läste att man ska pumpa lite och sällan och helst inte alls för att få mjölken att sina. Vart all denna mjölk ska försvinna förstår jag inte? Upptas av kroppen visst men ööh... Nå vi får väl se om ett par dagar. Man borde väl njuta av att ha något som fyller upp bh:n nu för snart ska det väl finnas bara två russin kvar? (Lovar rapportera även om det. ;D )

Tyll, spets och bakelser

2010-04-10T16:15:00.000+03:00

Eller tja, wienerbröd var det väl egentligen men jag har hur som helst haft en alldeles perfekt dag! Provade många fina vintageklänningar (som rymdes på mig!!) på Play it again Sam, köpte en härlig spetskreation i ljus och vårig gammelrosa (brudfrämmaklänning för årets bästaste fest!) och tog därefter en kaffe i strålande solsken (och blev kanske lite brun igen?).

Allt detta i lugn och ro, utan barnvagn, då dottern med far åkt till mina svärföräldrar och säkert har en minst lika lyckad dag som jag. Tror jag.

Dyra barnvagnar - och farliga dessutom!

2010-04-08T22:18:00.000+03:00

Barnvagnar är dyra. Och som med precis alla andra prylar när det gäller barn så finns det alltid någon försäljare som försöker få dig att köpa den dyrare av de dyraste när han eller hon konstaterar att du ju nog vill ha Det Bästa För Ditt Barn?

Nå. Då blir man ju både förskräckt och förbannad när man hör att alla barnvagnar svenska konsumentverket testat i år har säkerhetsbrister. FY. Vår Brio Go klarade sig helt okej, men hade någon brist i liggdelen med bland annat för långa och felplacerade bärremmar. Vi använder inte liggdelen längre, dottern har vuxit ur den, men vi ska väl kanske ha den till ett barn till i något skede och då får jag komma ihåg det här testet.

(Om vår vagn hade visat sig vara en av dem som amputerat fingrar på små barn hade den åkt ut G E N A S T!)

Att stänga kranarna

2010-04-07T20:40:00.000+03:00

Alla tips för hur man slutar amma tas emot med stor tacksamhet! Har nu ammat nästan lika länge som jag var gravid och börjar vilja ha min kropp tillbaka. Tycker jag gjort mitt bästa nu liksom.

Men hur ska man sluta, smidigt? Har försökt skära ner men dottern river i min blus, suger på min axeln och biter mig i kinden så helt smärtfritt verkar det inte gå trots att flaskan ä n t l i g e n börjat duga. Och smärtfritt är det väl inte heller att sluta helt tvärt och stå ut med sprängfyllda Dolly Partons? Då måste man säkert pumpa lite? Men hur länge?

Surfade in på en amningsstödsida för att få svar men blev avskräckt av rubriken om hur man avvänjer fyraåringar från bröstet. FYRAåringar. (Om ni blev nyfikna, eller någon gång behöver av-tissutera en fyraåring, så stod det bland annat att man inte ska fresta barnet genom att visa sig barbröstad i till exempel bastun.)

Har inte sökt hjälp på nätet sedan dess - är rädd att amningskonspirationen i så fall skulle lura mig med "tips" om hur jag slutar och att jag sedan alldeles för sent skulle märka att "tipsen" egentligen bara fått mig att öka på mjölkproduktionen så den räcker till dotterns tonår och lite till.

Stans bästa skötrum!

2010-04-07T14:33:00.000+03:00

Hade tagit en bild om det inte var för alla ammande halvnakna mammor men: Kampens köpcenter har äntligen förnyat sitt sunkiga skötrum och nu har det ALLT man behöver! Flera skötbord och kranar, ett par matstolar, en mikro, en skön soffa, en mjuk (och än så länge ren) matta att krypa på samt en hel arsenal leksaker - allt från Ikea, möjligen sponsorerat? Ja och det bästa, och något som ofta glöms bort i skötrumsdesignen: det finns en vessa för mammorna också! Hit tänker jag gå ofta!

EDIT: Glömde i min iver ge koordinaterna, skötrummet är alltså på tredje våningen (där alla babybutiker också är) ungefär mittemot ingången till Clas Ohlson. De bästa hissarna i Kampens köpcentrum är för övrigt också nära Clas Ohlsons ingång! I första våningen hittar man hissarna när man går mot Forumtunneln. Där behöver man aldrig vänta på att tonåringarna har åkt hiss färdigt! ;)

Kelatrassel

2010-04-06T10:47:00.000+03:00

Det är ju sällan man blir ledsen för att FPA lagt in för mycket pengar på ens konto, men nu har de gått och gett mig pengar för några av de 12 vardagar som skulle sparas åt pappan i huset så att han kan ta ut sin pappamånad.

Angstade över det här hela påsken och var rädd att vi inte skulle få någon pappamånad alls nu men nu när jag ringde hittade de hans ansökan – som kommit in redan i januari, men som bara inte noterats.

Jag är så naiv att jag alltid litar på att sådant här ska ordna sig utan att man kollar sitt konto stup i kvarten för att se om man fått rätt antal pengar i rätt tid, men tydligen ska man vara alert.

Hur som helst verkar det ordna sig! Det blir pappamånad i juni så jag tar ut semester då!

Och på tal om det: det gick först förra veckan upp för mig att det är fritt fram att ta ut semester medan man är vårdledig också, eftersom enda villkoret för vårdpenning i princip är att man inte har sitt barn på dagis. Jag vet inte om det finns något mera invecklat än FPA:s understödsansökningsprocesser? Man blir ju lätt utan pengar om man inte lusläst alla regler och paragrafer...

Påskrally

2010-04-05T11:15:00.000+03:00

Dottern fick en lära-gå-vagn av påskharen (=farmor&farfar). På paketet står det att den "är tålig nog att gå från en lära-gå-vagn till en snabbare-än-blixten-vagn" men jag är rädd att vår dotter tänker skippa det första skedet, för hon tar bara tag i handtaget och rusar iväg med noll uppfattning om att det finns något sådant som självbevarelsedrift. Så det liknar mera ett fritt fall framåt än gående steg när hon trippar iväg, men roligt är det! Och inte särskilt mycket farligare än allt annat hon hittar på nu när det plötsligt ska klättras på (och trillas ner från) precis ALLT. Har tappat räkningen när det gäller bulor på det lilla runda huvudet redan men underligt nog verkar hennes fall inte störa henne lika mycket som de stör mig eller särskilt hennes far – det gäller bara att inte se så förskräckt ut när hon slår sig och det är ju lättare sagt än gjort förstås.

Har varit skönt med påsk"ledigt", lite väl många släktmiddagar men vad gör man, är svårare att tacka nej nu för tiden när alla måste få se lilla pian/prinsessan/gullfian och alla andra tokiga namn de kallar henne... (Vet inte om jag nämnt det här men själva kallar vi henne oftast Munken, och det är ju det mest smickrande namnet av alla. Kärt barn... ;D )

Det bästa med påskhelgen var följande: på lördag kväll sade min man att jag behövde gå ut på öl, så jag gick lydigt ut och hade mycket skoj. På söndag morgon steg han sedan inte bara upp och fixade morgongröten utan gick dessutom ut på vagnpromenad, så jag sov lugnt till elva! Så jag blev och fundera på hur det skönaste med att vara två vuxna hemma är att få turas om med bland annat sovmorgnar. Därför presenterar jag nu en idé för dig som läser och eventuellt känner någon trött ensam mamma eller pappa som skulle behöva en paus: ring på dörren på en söndag morgon och rym iväg med deras barn! Så de får sova, eller äta frukost, eller läsa en bok. Eller bara sitta och lyssna på tystnaden och njuta. Glad påsk!

Melon är det nya svarta

2010-04-02T09:25:00.000+03:00

Om detta var en modeblogg, eller rättare sagt min dotters modeblogg, skulle hon i dag och ganska många andra dagar visa hur honungsmelon är den hetaste accessoaren just nu. Den kan med fördel bäras i hår eller öron, hängas kring nacken samt appliceras på kinder, ögonlock och nästipp, allt på en gång alltså för lite extra flärd i vardagen.

Andra fördelar med honungsmelon är att den är sval och skön att tugga på, går i mjuka små bitar som inte fastnar i halsen, har högt underhållnings- och sysselsättningsvärde samt inte lämnar svåra fläckar på andra kreationer värda att modeblogga om som dagens t-skjorta med texten "If you think I'm cute you should see my uncle". Ja och så är den god också, jättegod.

Parkrapport

2010-03-31T20:58:00.000+03:00

(I väntan på reserapporten som alltså ännu inte blivit skriven för att jag har så mycket att säga!)

SANDLÅDA – ingen sand, lite lera (muta, ett till mycket fint ord!) men mest stenhård snö. I väntan på vår.

PULKA – jag såg ett leende eller två hos dottern men hon gav mig också många misstänksamma blickar. I väntan på nästa år.

RUTSCHKANA – nej vi provade inte egentligen den, inte på riktigt iaf. Kan ju inte riktigt släppa ner henne för den ensam och jag hade inte rätt byxor för att rutscha i den själv utan att fastna i slasket.

KLÄTTERSTÄLLNIGN – överkurs. Hur vågar folk släppa sina barn nära den?!

GUNGHÄST/-KROKODIL/-PANDA, alltså såndärna djur som gungar ni vet (måste helt klart jobba på mitt mammavokabulär!) – ja, skoj!

GUNGA – mycket populär. Alla som har en bebis som kan sitta ska genast prova en babygunga! Min bebis fullkomligen tjöt av glädje, nämligen.

Annars så är ju bebins rätt till fri rörlighet synnerligen motarbetad av den arma vinterkrigsmundering som heter vattentät overall, men det ska väl gå bättre om några veckor, eftersom snön smälter och dottern utvecklas i rasande takt? Ett annat problem är att även mor borde klä sig i denna mundering. Gummistövlar kan jag gå med på. Gummibyxor however... nej. Men om någon har tips på var man får en snygg regnkappa, alltså en som jag täcks gå och dricka latte i också (hahaha), tipsa mig genast!

Till slut ett tips eller två för inköp av bebisytterplagg:
1) Fråga försäljarna, gärna i några olika butiker. De vet det mesta.
2) Prova. Jag hade lätt tagit en overall i en eller två storlekar för stor och då skulle rörligheten vara ännu mera begränsad. De storlekar jag följt för vanliga bodyn stämde inte med ytterplaggen!
3) Med lager-på-lager principen får man plagg som fungerar under flera olika säsonger = sparar pengar. Nu fleece + skal, snart bara skal alltså.

Ja och så till slut en observation om svensk säkerhet: tittade på Polarn o pyrets fina overaller men förstod inte varför de i småbarnsstorlek inte hade huva, för jag tycker själv en huva kan vara praktiskt vid regn och annat rusk. Försäljaren förklarade då att materialet är vind- och vattentätt därför inte får täcka huvudet. På grund av storkningsrisken. Jaha, sade jag oförstående och vandrade över till Jesper Junior i stället.

Den regnkappa jag söker för mig själv ska för övrigt ha huva den med. Jag lovar att inte sätta den på mig bak och fram och storkna.

Du som läser - bloggar du?

2010-03-31T20:45:00.000+03:00

Ni som bloggar, kan ni snälla skriva era bloggadresser här i kommentarfältet? En del tittar jag in hos regelbundet, men jag har glömt att spara några av dem jag hittat till via tidigare kommentarer – och jag är säker på att flera som läser aldrig lämnat sin adress här...? Tack tack tack! :)

En mamis i kjolfållarna

2010-03-30T12:57:00.000+03:00

Pust. Med krypandet kom också följa-efter-mamma-manin och vi har gått in i vad jag tror är mamisperioden som väl borde komma där kring just åtta, nio månader? Så fort jag lämnar rummet hörs ett protesterande mämmämmämmämmäää och det gnället blir ganska så tröttsamt i längden... I dag är sista dagen på pappaledigheten också så från och med i morgon ska jag stå ut ensam igen. Undrar också hur det ska gå med min plan att sluta amma – kanske inte är bästa tidpunkten just nu när hon är sån famnfia?

Nå. Ska fira sista "semesterdagen" med parkpremiär! Var ut och shoppade med min mor i går för att mormor tyckte det blivit dags för kurahalare (kura är för övrigt ett bra ord, lera eller slask har inte alls samma klang av barnaglädje!). Och rätt har hon ju, för när dottern väl fick smaka på den kulinariska höjdaren sand där i södern så är det ju fräckt att plocka bort sandkornen ur hennes kostcirkel nu bara för att här är lite kallare, lite blötare, lite gråare och slaskigare? Eh. Så ut ska vi, alla tre.

En detalj som bör nämnas: min dotter på inte ens nio månader är nu ägare till ett par goretexkängor som kostade mera än vad jag lagt ut på skor på länge. Hur det gick till vet jag inte riktigt, förutom att det gick fort. Jag tittade på ett par tygstövlar i samma vattentäta material som overallen men mormor visste berätta att det var gummistövlar vi behövde, så vi provade sådana i ett par butiker men fick inte dem på hennes sparkande ben med bestämt ihopknipta tår och härliga tjocka vader. I K-kenkä fick vi sedan råd av en glad och bestämd försäljare som vet ni liksom utstrålade proffsighet och sade att gummistövlar hindrar bebins rörelseförmåga och att hon inte ska ha sådana på länge ännu, men att vattentäta kängor är precis rätt. Så drog hon fram ett par näpna men bastanta röda kängor i skinnimitation, mätte de små fötterna, gullade och skrattade med bebin och vips var skorna på henne med dubbelknut på rosetten och allt och visst verkade de bra sa mormor när flickan sedan stod och klappade på provbänken och såg mycket lycklig ut – och så var de ju på plussakorttirabatt och det var liksom droppen och katching, fyra sekunder och 59 euro senare var mormor, dotter och försäljare mycket nöjda och jag lite förvirrad men ändå nog, ja, nöjd. Jag betalade ju inte.

Så, i dag ska vi ut och prova den här krigsutrustningen då. Rapporterar sen. Håll tummarna!

PS: Reserapporten ska nog komma också, håll ut. ;)

Hemma

2010-03-26T20:52:00.000+02:00

Bara snabbt nu, skriver mera under veckoslutet: vi kom hem i går kväll efter två fantastiska veckor i solen, har verkligen haft det skönt! Dottern har övat hårt på att krypa, plaska samt äta gräs, sand och solkräm, och jag har fått slappa i solen när babyn fått så mycket quality time med sin far. Ska ge full rapport på resa-med-bebis med flygskrik och busspyor (det ser ni fram emot vad ;) ) och allt vad det innebär snart men nu ska jag slappa bara liiiiite till, det är ju ändå fredag.

Nu far vi!

2010-03-11T04:35:00.000+02:00

Sitter i taxin till flygfältet. Dottern är oroväckande nöjd med att ha fått stiga upp fyra på morgonen, hoppas det inte blir en vana... :D Ska bli SÅ SKÖNT med sol, hörs igen om ett par veckor!

Skutt, skutt över mattan!

2010-03-09T20:02:00.000+02:00

Tadaa, nu kryper hon! Eller skuttar. Hon fick syn på en Erisan-tub och krypskuttade sig fram över hela vardagsrumsmattan för att få tag på den, haha! Läkaren sade i går att jag skulle locka henne med leksaker (tss, som om jag inte försökt!) men han hade helt fel, man ska locka med fjärrkontroller, telefoner, tidningar och allt möjligt annat som råkar bli och ligga och som man inte vill att hon får tag i. Som Erisantuber då till exempel.

Hon har ställt sig upp i krypställning i några veckor nu och varit mäkta irriterad över att hon inte kommer vidare (utan bara backar in under soffan) så nu när det äntligen gick framåt så hurrade vi och hejade som om hon just klarat av ett maratonlopp eller två! Och skrattade förstås, för det såg bara för lustigt ut. Hon stod i krypställning, flyttade händerna framåt och skuttade sedan efter med hela nedre kroppen, dvs båda knäna och hela rumpan samtidigt. Och sen på nytt, händerna framåt och ett skutt, händerna framåt och ett skutt. Verkar lite tungt. Men visst räknas det?? Jag tycker allt som går framåt räknas!

Och PS: Visst blir det mycket skryt här ibland (Nu kan min dotter kacka på pottan, nu kan min dotter krypa, nu kan min dotter själv köra motorcykel) men det känns ju stort vet ni, det är ju verkligen en milstolpe att lära sig att röra sig dit man egentligen vill i stället för att konstant ha backväxeln i. Så jag skryter och pöser bäst jag vill för jag är så ivrig och glad, ha!

8 månader

2010-03-08T16:10:00.000+02:00

Var på läkarkontroll i dag, och sedan är det ingen rådgivning förrän vid ettårsdagen! Viktkurvan har saktat av lite men det lär vara normalt när barnet börjar röra på sig mera. Längdkurvan är lite ovanför medeltalet, huvudet normalstort, motoriken prima, allt okej. Läkarens rapport om dottern:

"Gott skick. Kan dra sig upp i pinnsängen. Har satt sig upp nån gg. Känns spänstig. Hörsel +/+. Om hon inte kryper vid 10 mån -> hälsovårdare."

Eller så tror jag att det står iaf, handstilen är inte helt lättydlig. Men hur som helst, dottern har alltså nu två månader på sig att börja krypa... hon övar hårt, står på alla fyra och "skuttar" så hon ibland står på bara tårna och händerna. Det ser roligt ut och jag skrattar högt. I går skuttade hon lite för ivrigt och drog en kullerbytta i misstag, och såg minst sagt chockad ut! Då ville jag också skratta men fick inte för måste trösta i stället, hon blev så förskräckt stackarn.

Tycker för övrigt läkaren borde skriva rapport om mammorna också. Kan skriva en om mig själv: "Gott skick. Orkar trots allt ta sig ur sängen om morgnarna. Har till och med varit ute på krog någon gång (utan barn). Känns spänstig om armarna och mindre spänstig om magen. Hörsel ok trots skrikexponering." Öhöhöhöhö.

Rådgivningstanten frågade också om jag fortfarande ammar och jag sade att ja än så länge men att jag snart tänker sluta. Och hon rekommenderade att jag fortsätter tills dottern är ett för så säger WHO men... nja, det tänker jag nog inte, känner mig som en sugga. Men mer om mina sluta amma-tankar senare, nu ska jag äta (mera) choklad!

Resetips?

2010-03-08T11:56:00.000+02:00

Om någon har tips på något som är livsviktigt eller annars bara praktiskt och vettigt att ha med sig på solresa med bebis, speak now or forever hold your peace! (I morgon hinner jag ännu till butiken.)

En bajshistoria

2010-03-06T19:01:00.000+02:00

Faktiskt så riktigt pöser jag av stolthet just nu för dottern har precis kackat i sin potta! Så där FYI och nuff said, kanske. Hur som helst, en spännande lördag kväll! ;D

Hotter than hell

2010-03-05T23:18:00.000+02:00

Fick sampel på någon ny benvaxningsprodukt med en damtidning. Provade, funkade, men räckte bara till ett halvt ben. Så har nu i ett par veckors tid haft ena smalbenet vaxat medan det andra är mycket hårigt. Har varken blivit av att köpa vax eller raka resten. Tycker det här säger det mesta om mina strävanden efter hotness för tillfället. Hoppas ingen på babysimmet märker. Ska åtgärda före strandsemestern. Kanske.